Ozma

Tänkte för en gångs skull helt enkelt berätta om vad som hänt föregående helg i mitt liv.

Fredag:

Är hemma hela dagen och detta inte på något sätt mot min vilja eller på ett överhuvudtaget jobbigt eller illavarslande sätt. Anledning till nöjdheten i det hela: jag hade 90-tals pop/dance/techno/RnB samt Tony Hawk Pro Skater 2. Folk i min närhet är nog högst medvetna om att jag för närvarande kör stenhårt på 90-tals-revival. Med 90-tal syftar jag alltså inte på alternativ musik, samt metal och liknande som kom utan helt enkelt mainstream pop som spelades på radio och TV samt användes flitigt på fester. Jag snackar Aqua, Ace of Base, haddaway, Phats & small, E-type, backstreet boys, Spice girls etc. Otroligt bra och på. Det är verkligen inget skämt jag kör stenhårt. Vet inte varför men något är ju bra med musiken; om det är själva musiken eller nostalgin jag får av den kan jag inte riktigt avgöra. Hursomhelst bekfräftades min teori om att jag är äckligt, oroväckande, fantastiskt, överdrivet duktig på Tony hawk 2, samt att all pop som kom på 90-talet bara var, ursäkta franskan, kukmätning för producenterna och låtskrivarna som gjorde allt åt de talanglösa 90-talsstjärnorna så att deras kändisskap blev möjligt.

Samma kväll erbjöd dessutom lite glögg och pepparkakor som min ömma moder så otroligt toffligt och politisk inkorrekt (curlingföräldrar-debatten visar vägen) tog med in på en liten bricka in till mitt rum. Jag sitter här framför datorn och spelar THPS2 utan att ha bett om något eller överhuvudtaget gjort en ansträngning som gjort någon nytta för någon själ i världen och så kommer hon in me pepparkakor och glögg, jag kände mig otroligt bortskämd... detta i en positiv benämning. Jag anser mig själv aldrig varit det förrut men senaste året när mina två biologiska (typ) systrar flyttat ut har jag blivit lite mer bortskämd, vilket är skitfint.

Lördag:

Till en början ungefär som fredagkvällen fast minus Tony Hawk 2. Tony hawk 2 byts istället ut mot MSN och min klasskamrat Prippan som delar min fascination över 90-talets gigantiska mysterium; hur människor på allvar kunde se sig själva i spegeln och lyssna på Aqua utan att känna: "Nej, fan, kanske har jag blivit indoktrinerad? Kanske är det något som gått snett i denna kultur jag så hårt anammar och kanske, bara kanske är det så att den hjärntvättat oss och vi har låtit den gå oss åt huvudet?". Samtdidigt finner jag mig själv digga Ace of Base och hör mig själv i ekot i duschen; "I know what I want and I want it now" ("Mr vain" av Culture Beat). Något är uppenbarligen lockande och varför strida mot denna längtan till kass popmusik?

Efter X-antal timmar framför datorn. Får jag för mig att äta frukost (wierd shit?!). Efter det (nu är klockan runt 16 00) så bestämmer jag mig för att, såattsäga, "Dra ihop något" med Sebbe, joel och joel samt möjligtvis Petter och Stoffe. Då vi snackat om detta dagen innan. Detta gör jag till att börja med genom att på helgon.net skriva till Sebbe. Som vanligt kom vi fram till att problemet är: var ska vi vara? Vad vi ska göra är mer eller mindre självklart: vattenpipa, onyttigheter, folköl och musik helst i form av Nordman (sjuuukt 90-tal för övrigt). Efter visst dividerande: Vi kan inte vara hos mig; det byggs om här, Petter ska på konsert: Keizer Chiefs (hej brittpop som låter PRECIS som sina föregångare), Joel ska repa, Uppsala-joel bor i Uppsala, Stoffe bor i stuvsta men framförallt får vi inte tag på honom. Vi börjar tappa hoppet. Jag börjar känna mig redo att typ ringa efter såndär "erotisk massage" som man brukar läsa skyltar lite här o var visa. Inte för att jag vill ha erotisk massage (eller nåt annat intimt av den naturen), men kanske har hon någonstans vi kan vara. Vem vet hon kanske är värsta prylnörden med PS3 och hela köret, så skulle det kunna bli en helkväll med Fifa 08 och Tekken liksom.

Räddningen kom dock. Joel som skulle repa mellan halv åtta och halv tio och således inte var helt ledig men ändå hyfsad flexibel berättar att en god vän till oss ska ha fest. Och så var det problemet löst. Jag ringer Uppsala-Joel som somvanligt var överdrivet pepp och sugen på att göra något och han blev som vanligt ännu mer pepp när han hörde att vi ska till en fest.

Festen:

Vi kommer dit, Jag, Joel och Sebbe efter att ha stått och väntat vid slussen x-antal minuter och vid liljeholmens t-banestaion cirka en kvart för att Sebbe knäckt ur sig att vi tydligen skulle möta Joels Flickvän här någonstans. Det kom han ihåg. Vilken jävla station vi skulle möta henne var svårare att komma ihåg. Hon var inte heller på Festen så ett tidigt uppdrag blir att ringa henne. Vi gör det. Hon säger att hon tydligen skickat ett SMS som sa att hon var påväg och att vi inte behövde möta henne. Hon berättar även att hon lyckats få med sig Joel (inte uppsala) som tydligen hade tänkt att skita i Festen då han gjort en töjning i örat som inte tillät drickande av alkohol.

Något som blir jävigt tydligt ganska omgående är att Festen inte är en vanlig fest. Tydligen så var det maskerad det handlade om. Med "Ursäkta jag tror jag kommit fel-tema". Vi känner oss malplacerade och försöker passa in så gott vi kan (stället är fullpackat och vi känner circa en tjugondel av människorna där), detta framförallt genom att dricka öl. För nästa sak som blev väldigt tydlig var att det var GRATIS ÖL och GRATIS VIN samt gratis NÅGONTING-PÅ-DUNK och två olika båler. Vi totalt vältrar i lycka och börjar dricka öl hejvillt. i försökt att hamna på samma nivå som våra rean fulla medkamrater som hade hållit på en stund. Innan det totalt språrar ur ringer jag således hem och förklarar att: "jag sover nog här" ganska kort och gott, samt samtalar en stund om världsliga ting dels för sakens skull att det kan vara intressant ibland men även för att han, min låssasfar, ska förstå att det inte är så allvarligt och att jag har koll på läget osv.

Efter detta går tiden jävligt fort; sår i pannan, löften om blogginlägg angående studsbollar, uttalande om att As I Lay Dying tydligen inte var så dåliga trotsallt, samt mycket snack om diverse death-metal vänstervriden politik och återigen GRATIS ÖL och kanske framförallt: vad fan innehåller den där dunken? Det visar säg att det var nåt sorts hemmagjort vitt vin. Som smakade skit. Skulle tippa på alkohol-halt runt 25 %. Smakade kuk.

Största glädjeämnet ändå var kanske dock all den vackra 90-tals musiken som, mot min förvåning, spelades! Hörde Boom, boom, boom med Vengaboys och Barbie Girl med Aqua flertal gånger. Otroligt bra.

Uppsala-joel lyckades att INTE få till det med tre brudar. Vars namn jag helt glömt bort men blev påmind om var Sandra, Kina och Mi. Tror jag och sebbe hade mycket att göra med första sumpningen då vi rent instinktivt började prata med Joel när hon var närvarande om vad "Som hände med CAroline?" som är en ökänd person i Joels liv för oss; annan tjej han väldigt uppgivet pratade om på utsparksfesten innan sommaren. Det har hängt kvar om man säger så. Den här tjejen, Sandra, började i alla fall bli brydd och gick, jag vet inte om jag såg henne så mycket sen. Kommer inte ihåg ärligt talat.

Tillslut så var det tydligen dags för mig och Joel att gå. För oss kommer detta som en chock, vi som hade varit så inne på att sova där. Det var tydligen så att grannarna började klaga och antagligen började jag och Joel bli odrägliga. Då det faktiskt var ett antal människor tydligen sov över. Vi lyckades ta oss hem, efter en jävla tid. En resa som Joel helt glömt/förträngt dagen efter. Jag lyckades TILLOCHMED fixa madrass åt joel. Samt kom på en genialisk lösning för att båda vi skulle få täcken: Jag tar själva duntäcket han får påslakanet! Grymt smart. Min låssaspappa kom ut ur sitt rum en snabbis efter ha blivit lite orolig. Tydligen skrammlade vi som bara fan och han trodde det var inbrott på gång. Jag säger något i stil med "e ähr lugnht! Hghå hoo chlägg digch igen, grabben" Varför jag la till "grabben" i slutet är outgrundligt och jävligt korkat då det är extremt onaturligt att säga så till någon som är äldre och dessutom har mer auktoritet än en själv. Mer konstigt är kanske att jag kommer ihåg en sådan detalj.

Underbar, lång, sömn följer. Efter viss upprepning från min och Joels sida: "Himorgon...då schjävlar!!! Då bhlire konsum-power-breakfeascht!".

Söndag:

Ingen huvudvärk. Ingen magont. Allt är lugnt förutom den vanliga lilla dosen av bakis-ångest som faktiskt är kemiskt relaterad enligt mig låssasfar, som är läkare. Med alkoholkonsumtion kommer naturligt en viss känsla av ångest.

Powerbreakfast- från konsum följde med en del kaffe inblandat (1 liter äppeljuice, ciabata-bröd, kyckling, yogurt and thats it liksom).

Joel drog så småningom och kompenserades av min farbror David som kom förbi för några koppar kaffe. Vi pratade om bra TV-serier och dylikt. han gick tillslut och en otroligt fin stämning uppstod utan större anledning mellan mig, mina två låtsasbröder och min låtsasfar. Mamma var och jobbae och ingen annan var hemma förutom vi. Jag hjälpte resten av dagen till med bygget i vardagsrummet och kände mig konstruktiv. Även om min koncentration inte alltid var på topp tack vare bakfyllan som ändå rådde.

Sedan blev det Tårta och skit (dagen till ära, det var ju faktiskt fars-dag).

Ursäkta mig angående eventuella stavfel i detta inlägg jag orkar inte läsa igenom det.

Citaten kommer från en konversation involverande jag själv, sebbe, joel och random-person som inte kunde ett skit om döds-metal:

Jag, sebbe och joel sitter i en soffa. Vi nämner döds. random-person som inte kunde ett skit om döds-metal slår sig ner i samma veva och säger: "Dödsmetal! HIM och Dozer!!!".
Vi vettiga: "Neeeeeeeej för helvete!"
Jag, stenpackad, något i stil med: "välj...väljh schdina ord JÄÄÄVLIGT NOGA NU!"
Joel eller kanske sebbe "Amen, nån rktig metal!"
Han "ja asså jag är jävligt inne på mustasch nu"
10 minuter sågning från våran sida följer och han avlägsnar.