Ozma

Jag är tillbaka i huvudstaden efter en vecka i staden med fler frisörsalonger än människor, fler pizzerior än matbutiker, fler fotbollsplaner än krogar och färre intellektuella och trevliga människor än idioter.

Känns bra att vara tillbaka i den största USA-idoliseraren av dem alla; Stockholm. Återkomsten invigdes med bland annat ett besök till Fasching där jag såg Nisse Landgren & the Funk Unit. Bra spelning. Inte lika enformigt som funk-musik annars tenderar att vara (wah-wah-pedal-runk, texter som bygger runt tunna lines som: "have some fun" eller "we came to party", samma tempo och hysteriska trumkomp i alla låtar vilket blir lite blasé; trummisen ska spela ut i varenda jävla låt vilket blir tröttsamt). Live blir ju i och för sig allt lite mer intressant. Skulle jag sätta mig och lyssna på skivan i efterhand skulle jag väl med största säkerhet kvävas i de, inom parantes, ovanstående typiska attribut för funk.

Jag var hur som helst där med min kära mor och min käre styvfar. Jag hade i vanlig ordning mitt PSP med mig att tillgå. I väntan på konsertens start, som var 15, kanske 20 minuter försenad (skulle börja 20:00, vi var där ca: 19:25, den började 20:15 eller möjligtvis 20:20 och vid 19:45 skedde det jag nu återberättar) tog jag upp min trogne vän och nöjesfaktor (PSPn) för att fördriva tiden. Min ömma moder säger då åt mig att lägga undan den. Jag frågar: "varför?", hon svarar något i stil med "kan du inte bara lägga ner den?". Jag som är missnöjd med svaret (hatklubb mot människor som svarar alla jävla frågor med en fråga, någon?) frågar "Vad spelar det för roll? Vem bryr sig?" samtidigt som jag förstod att problemet antagligen ligger i att hon tycker att det är opassande, då vi är ute på en krog/klubb/resturang med vuxna människor som följaktligen, då de är så ohyggligt vuxna och mogna, inte spelar PSP när de är ute; således ska inte jag heller göra det. Hon börjar bli lite upprörd och suckar högt, då rycker Pär in som säger något i stil med: "Passa på att insupa de vuxna intryck som finns omkring dig och lär något av det istället" fast bättre formulerat och mer sammanhängande (orkar inte tänka ut något som stämmer mer med exakt vad han sa, kommer knappt ihåg), i en ganska arg och bestämd ton. Förbannat nedlåtande om du frågar mig, och det visste han naturligtvis att det var. Jag får därefter inga fler chanser att försvara min handling och bestämmer mig för att hålla käften innan jag sabbar hela kvällen.

Här följer mitt försvarstal: Att jag inte fick spela PSP är helt enkelt för att det är något vuxna människor vanligtvis inte gör på en klubb. Det anses omoget och allmänt opassande antagligen. Eftersom så få gör det så blir det genast "konstigt" och något man inte kan göra utan vidare. Så den enda anledningen till att jag inte kan spela PSP utan protest från mina föräldrar är alltså för att det inte är så vanligt. Det kan ju omöjligt ses som ohyfsat. I alla fall inte mer ohyfsat än vuxna människor som står med ansiktet nedgrävt i mobilen hela kvällen när de är ute eller vuxna människor som dricker sig redlöst fulla, eller bara lite, och pratar ohyggligt högt hela tiden. Ingen kan störas av att jag spelar PSP;Jag hade inget ljud på, och om jag hade det så skulle det vara betydligt lägre än allt prat som föregick på klubben samt musiken som spelades, den är inte kränkande mot någon, den är inte i någon hysterisk färg som retar upp människor, den är inte störande ful, den blir inte full och gör pinsamma saker, den försöker inte ta springnota, den köper inte öl på krita, etc. Sammanfattningsvis skulle jag nog säga att den stör mindre än samtliga människor jag någonsin träffat. Det kanske låter som en klyscha men jag tänker inte göra mina val av tidsfördriv utifrån vad folk omkring mig i samma situation brukar göra. Det känns onödigt.

In other news: Jag har suttit och pluggat matte idag (intressekuken får massiv erektion) och borde egentligen fortsätta med det. Jag innehar inte ens något i närheten av vad man skulle kunna kalla absolut förståelse för arbetssområdet vi just nu har (eller ja, hade, detta är ett omprov jag pluggar inför) och borde således studera mer. Jag var dock helt enkelt bara tvungen att ge upp efter att två pennor gått förlorade i ren frustration över min dåliga förståelse som är följden av att jag inte hängt med på lektionerna som är följden av dåligt kostintag och i allmänhet för lite sömn som i sin tur är resultatet av att jag suttit uppe och gjort andra saker istället för att plugga som i sin tur, flera gånger, har lett till att jag kört något prov eller något vilket har lett till att jag tröstätit och kollat på serier vilket har lett till att jag kört ett annat prov osv osv.

För övrigt har jag köpt ett nytt PSP-spel som fungerar ungefär som valium och/eller ibland som kladdkaka eller större kvantiteter alkohol. Man är en gul, ganska elastisk klot-formad varelse (cirkel egentligen då spelet är 2D) som äter frukt och växter av olika slag som är utspridda på banor med hysteriska former och färger vilka ofta är mjuka respektive, i harmoni med varandra. Man kan inte dö på spelet, det finns fiender på spelet men dem låter sött och gör föga skada och musiken som spelas är barn som sjunger tillsammans med, på något märkligt sätt, lugnande slap-bas-komp. Spelet heter LocoRoco och det ger mig anledningar till att bli nostalgisk och längta tillbaka till tider då Pogs, Go Go's, Glas- och sten-kulor i alla möjliga färger, Action man-leksaksgubbar och brandbilar, samt gummi-dinosaurier gav mer lycka än allt annat.

Dagens fråga: Hur lång tid tar det att gå till Uppsala?

Själv var jag rätt övertygad om att det skulle ta ungefär 16 timmar. tänkte att man går 6 km i timmen och att det är 8 mil till Uppsala. Räkna in pauser på det: vóila så har du 16 timmar. Tills några goda vänner till mig avslog denna  uppskattning på grunderna att de hade testat och på 12 timmar inte kommit längre än till Märsta. En bland de tidigare gående fyllde i och sa att de dessutom hade gått oavbrutet. Jag står fast vid att Stockholm-uppsala på 16 timmar inte alls är en omöjlighet och tänker försöka bekräfta min tes nästa vår eller sommar med några goda vänner som varit med och spekulerat kring en eventuell mystisk promenad till det ännu mer mystiska Uppsala som vi hört så mycket om från vår mystiske vän Uppsala-Joel som torde veta allt om det då han faktiskt bor där.

Jag själv anser kanske inte att detta blogginlägg fyllde något större värde och inser att jag tidigare har åstakommit bättre men jag är lite ringrostig och ni måste ha tålamod med mig. Jag är förvisso inte rutinerad när det kommer till bloggar. I ett större sammanhang är jag blott en amatör.

Skriv gärna önskemål om ämnen ni vill att jag behandlar i bloggen. Det välkomnas då jag inte alltid orkar eller hinner komma på intressanta ämnen själv. Jag förväntar mig dock bara skit då människor omkring mig tenderar att ha en skev bild av vad som är intressant och inte.

Avslutar med citat från mig själv:

"Undrar hur lång tid Cat-delicious tror det tar att gå till Uppsala"