Svar på kommentarer
"Urban" om bland annat min negativitet
"det är ingen skillnad där.
Jag skiter fullständigt i dig oxå. Jag råkar bara finna din blogg underhållande. dig skiter jag fullständigt i.
Det är inte synd om mig ibland. och om det nu skulle råka vara det, grämer jag mig inte för det.
jag skrev inte bara negativa inlägg. Lär dig läsa innan du skriver.
Jo, visst. Du får skriva hur negativt du vill. Men jag får oxå kommentera vad jag vill.
Jo, jag har sett dina inlägg om ditt psp o snarlikt. Jag tycker ändå du verkar negativ. Även om jus de inläggen inte är negativa, får man en negativ ton av dig hela tiden.
Nej, jag tänkte inte dra åt helvette.
Och varför skulle jag piggna till?
Jag är piggare än någonsin."
Okej då vet jag. Jag förtydligande bara att jag skiter i dig för att du ska förstå att dina kommentarer påverkar mig föga när dem är så icke-konstruktiva och dömande. Jag underströk att jag får skriva vad jag vill för att männisor tycks tro att åsikter som "jag hatar lars winnerbäck" är objektiva och försöker rätta mig så jag var inte säker på hur du stod i sådana frågor. Naturligtvis får du skriva vad du vill men om du skriver så mycket att det bara blir jobbigt för mig att svara på alla kommentarer så kanske jag blockar din IP. Men åh andra läser du min blogg och reagerar, och det är ju en bra sak i sig. Även om du liksom många andra reagerar på helt fel saker, enligt mig och jag torde veta; det är mina åsikter och mina agendor.
Men jag pratar ju om saker i min omgivning som stör mig. Jag har väl aldrig sagt att det är synd om mig? Tycker inte det är riktigt samma sak. Dessutom kan självömkan enligt mig vara det första steget mot bearbetning av inre smärta. Hursomhelst mår jag jävligt bra av att skriva om saker som stör mig i dem här bloggen och jag förstår om människorna jag skriver om skulle lacka ur men hittills verkar det ju bara vara andra människor än just de jag skriver om som tagit illa upp.
Det jag skriver i bloggen är till ganska stor del saker jag skriver som jag vill få ur mig. Det positiva åsikter jag har kommer ur på andra håll och behövs således inte återspeglas i bloggen men negativa tankar behöver få utlopp. Att du får en negativ ton av alla mina inlägg är ju din sak. Det kan jag aldrig påverka. Jag vet ju inte vem du är ens en gång.
Angående att du ska dra åt helvete och piggna till: Dra åt helvete är uttryck som på något sätt ska uttrycka att jag tycker att du är lite ute o cyklar i dina uttalanden. Att du skulle piggna till var, lite långsökt medger jag, alltså utifrån det du sa om att du var trött på att jag var så negativ och "klagade på allting".
"Sandra" om yttrandefrihet
"Jag har bra koll på lagarna du.
Du får tycka o säga vad du vill,
men du får fortfarande inte kränka andra människor."
Vi gjorde det nyss väldigt klart för oss att jag enligt lag visst får kränka människor; om din definition av kränkning är att säga att jag inte respekterar deras åsikter eller kanske att jag hatar dem. Åh andra sidan är det en ohyggligt skev bild av kränkning. Definitionen av kränkning är att man ska behandla någon nedsättande. Jag behandlar inte någon nedsättande när jag uttrycker min egna högst personliga åsikt om någon. Jag säger att jag hatar Lars Winnerbäck. Jag säger inte att han är en människa med sämre värde än jag själv. Säger bara att jag hatar honom. Ungefär som jag kan hata en bok eller musik-stil eller ett klädesplagg eller vad som helst. Jag har inte uttryckt att jag tycker att en människa på ett objektivt plan är sämre än andra männisor. Viss skillnad där.
Hursomhelst även om du skulle vilja kalla det jag skrivit om som kränkning så har jag ju inte brutit mot yttrandefitheten det gjorde vi ju klart. Så då är det alltså bara min egna moral som stoppar mig från att "kränka" andra. Eftersom min moral inte stoppar mig så är det uppenbarligen inte fel enligt mig; JAG KAN VISST "KRÄNKA" ANDRA MÄNNISKOR!
Jag förväntar mig nu ett helt irrelevant svar från dig då du säkerligen inte alls förstått det här resonemanget be någon i din omgivning att läsa den åt dig, någon med bättre ordförråd och bättre ordförståelse måhända? Så att det verkligen går in.
"Josefin" om att blondinbella har lyckats i livet bättre än jag
"Vilken jävla tönt du är. Hon har nog lyckats med mer i livet än vad du har."
Vad kan jag säga... you got me! Du har rätt asså. Hon har verkligen lyckats. Att det kommer från dig, jossan, som jag aldrig överhuvudtaget mött eller sett eller vet vem det är, gör det hela så mycket mer inflytelserikt på min karaktär. Insikten är total!
"Anonym" om min svenska
"Du skriver hela tiden : lär er svenska, men saken är den att du själv inte kan skriva svenska. Du skriver "dem" istället för "de" hela tiden, så jävla irriterande. Ex: "inte kan veta om dem är dryga". Hur svårt kan det vara?"
Kul att du lägger märke till det. Sanningen är att jag har lite svårt för just det. Jag vet när jag använda det men det brukar bli att jag skriver "dem" till allt. Emmellertid är frågan ännu en gång subjektiv och handlar om personlig smak faktiskt! Du förstår sedan några år tillbaka är till och med "dom " accepterat i skrivspråk! I formella texter så brukar "de" och "dem" dock vara att föredra men det är alltså inte inkorrekt. Det är bara en fråga om vad vissa människor föredrar. Personligen tror jag att "dem" och "de" är på väg att försvinna helt, att man i framtiden kommer anpassa skrivspråket efter talspråket (vet inte hur påläst du är, men historien har lärt oss att språket ofta utvecklas på detta viset, ord stryks och ersätts beroende vad man för tiden tycker är lättast att säga). För övrigt skriver jag verkligen inte alls hela tiden "lär er svenska" jag tror jag har hackat på någon svenska EN gång i hela bloggen och det var blondinbella angående att hon alltid sätter två punkter istället för tre när hon ska göra pauser i skrift.
För övrigt lustigt att du dessutom uttrycker att detta skulle innebära att jag inte kan "skriva svenska". Ett fel, som du hittat i hela min blogg, som inte ens är ett fel egentligen, inte längre, ska avgöra hela mitt svenska språk. Du har hittat ett fel i min blogg. 28 inlägg på, vet inte hur många rader och ord. Du hittar ETT fel. Jag läser din kommentar på två rader och ett 50-tal ord kanske och hittar ett fel; "du skriver hela tiden : lär er svenska" - inget mellanrum mellan ordet "tiden" och kolonet. Procentuellt, vem av oss är sämst på svenska? Snälla börja inte leta efter fler fel i min blogg, du kommer att hitta fler. Jag skriver ett blogginlägg om dagen ungefär och är övertygad om att jag gör slarvfel hela tiden. Fråga istället dig själv om du är värd att döma mig.
"Henke" om min avundsjuka till blondinbella och min politiska ställning:
"Du är bara avundsjuk din kommunist."
Du vet ytterst lite om hur jag står politiskt sett. Du kanske kan räkna ut att jag inte tycker att den högerpolitiska läggningen är särskilt hållbar men det betyder inte att jag är kommunist. Det behöver inte ens betyda att jag är vänstervriden. Jag kan ju lika gärna även tycka att den vänsterpolitiska läggningen är ohållbar likaså.
Avundsjuk är jag definitivt. Önskar jag kunde ha så många läsare. Detta är nog dock den enda aspekten där jag ser henne som överlägsen mig.
Avslutar med ett citat från mig själv som jag skrev för 30 sekunder sen:
"Fråga dig själv om du är värd att döma mig"
hahahaaa! jag gillar din blogg iallafall. Underhållning!
Helt otroligt att folk kan tycka den här bloggen är typ vulgär och "klagar på allt".
Läs den här och bli lite avtrubbade:
http://www.thebestpageintheuniverse.com
Den sidan är dock inte vulgär, den är mer typ... Ja, den bästa sidan i universum liksom.
jag älskar den här bloggen... helt stört bra.
Reagerade lite på att någon skrev att blondinbella har lyckats bättre i livet än vad du har. Okej, blondinbella har vänner som hänger vid stureplan, ett fast jobb, dyra kläder och en blogg som har 8000 läsare om dagen. Men framförallt så har hon PENGAR. Så om man nu anser att begreppet "vara lyckad" är en fråga om status och pengar så är säkert blondinbella mer lyckad än vad du är, eftersom hon föddes med förutsättningarna att bli det genom sina rika föräldrar.. Men detta är ett personligt tolkningsbart begrepp och jag skulle snarare vilja påstå att man är lyckad om man kommer någonstanns i livet på egen hand. Utan att få jobbet med pappas hjälp och alla dyra statusprylar av sina föräldrar. Så nej, blondinbella är inte någon speciellt lyckad person enligt mig.
Ha en trevlig kväll med pipa och öl hos min kära pojkvän nu!
@ Sara
Haha, ja, du har nog en poäng där, Alex skaffade ju faktiskt sitt jobb på parlino helt själv :P
Jag måste bara rätta ditt pinsamma svar på kritiken av din svenska. Du har rätt i att "dom" numera är accepterat i skrivspråk, men att använda "dem" i stället för "de" är lika inkorrekt som att använda "dig" i stället för "du". Jag begär inte att du ska förstå detta med din ringa språkliga begåvning men nu får du något att fundera över i alla fall.
"De" är ett pronomen i tredje person plural, grundform.
De såg mig.
Talspråk: Dom såg mig.
Det vill säga, "de" fungerar som subjekt i meningen; det är "de" som gör något i meningen, som agerar i meningen.
"Dem" är ett
pronomen i tredje person plural, objektsform.
Jag såg dem.
Talspråk: Jag såg dom.
Det vill säga, "dem" fungerar som objekt i meningen; det är "dem" som utsätts för subjektets agerande, "dem" är passivt i meningen.
Alltså: Jag såg dem och de såg mig.
Inte: Jag såg dem och dem såg mig.
Inte: Jag såg de och de såg mig.
Möjligen (endast talspråk): Jag såg dom och dom såg mig.
Dom är alltså endast talspråk (även om en del använder det även i skrift), och kan användas istället för både de och dem. Är detta för över din nivå av begåvning rekommenderar jag dej alltså att ta det säkra före det osäkra och använda det talspråkliga dom, visserligen på bekostnad av stil men åtminstone hyfsat grammatiskt korrekt. Hoppas du kan ta detta som konstruktiv kritik och låta bli att komma med fler pinsamma inlägg.
Oj då, my bad. Jag måste säga att jag mött min överman. Betänk vad jag sa om procentuell felaktighet i inläggen dock så får vi se vem som skrivit mest fel.
Jag vet när jag ska använda de, men jag brukar skita i det då man aldrig uttalar "de" som "de" i alla fall så tycker det känns onödigt. Likväl tycker jag "dem" är onödigt också då det ändå uttalas "dom" men jag vill framstå som hyfsat proper så jag skriver ändå "dem". Detta är mitt försök i att kompromissa lite i språket. Vilket jag naturligtvis har all rätt att göra då det är min jävla blogg och jag bestämmer huruvida jag vill att den ska vara inkorrekt och inkonsekvent eller inte.
Jag kan emellertid tycka att ditt nedvärderande av mitt språkvetande känns lite överdrivet "kryddat" när du kallar min begåvning "ringa". Jag tycker inte att jag är någon jävla lingvist men att jag har hyfsad koll på svenska språket är ett faktum för mig.
Om du inte förstod mitt resonemang angående "de" och "dem" så menade jag alltså att om nu "dom" är korrekt att skriva i text, vilket det är men på bekostnad av nivå av stil som du sa, så anser jag, att "dem" tordes vara någorlunda korrekt likväl då det trots allt uttrycker samma sak på ett lite mer konservativt sätt förvisso. Kan dock, nu när jag betänker saken, tycka att "dem" egentligen redan nu är en kvarleva från språktraditioner, men de flesta skulle antagligen inte hålla med mig.
Jag ska försöka ta till mig av din kritik och bättra mig, men jag tänker inte totalt rätta ihjäl mig på mina egna inlägg så det lär inte upphöra helt, särskilt då jag bryr mig så lite om sådana regler så att jag nästan svimmar. Tycker inte det är annat än ett sätt att skapa språkskillnader mellan sociala klasser numera.
stryk den där sista meningen, jag är lite bakfull och snackar lite skit. Du vet hur bitter man blir!
synd att den där elin med überkollen inte var jag.
