Ozma

Jag har blivit överrumplad. Jag har blivit överväldigad. Jag har blivit förälskad. Jag ÄR förälskad...i mina fördomar!

Jag totalt ÄLSKAR fördomar. Särskilt mina egna. Att folk lägger fram fördomar som något negativt gör mig frustrerad (www.blondinbella.se). Anledning: Den allra största massan verkar tro att fördomar är synonymt med att ha en felaktig bild av någon - detta är fel. Definitionen av en fördom är att den ska vara förutfattad och sakna sakligt stöd. Det betyder inte att den i slutändan visas vara felaktig.

Efter att ha varit inne på blondinbellas blogg i 5 sekunder (alltså nog för min otroligt långsamma dator att hinna få fram texten på toppen av sidan som säger "isabella [vad hon nu heter i efternamn, något äckligt adligt och överklassigt]" och jag ska hinna läsa det och se bilden bredvid till vänster) kunde jag avgöra följande:

1. Hon är moderat
2. Hon är rik
3. Hon bor i innerstaden
4. Hon värderar sina ytliga värden högre än ett människoliv
5. Hon tror att hon är relevant och viktig på något sätt (nej nej, gumman) och alla tjejer hon träffar som är någorlunda lika henne är hennes "älskling" efter en veckas vänskap
6. Hon missbrukar ordet "älska"

30 sekunder till i hennes blogg och lite läsning i hennes inlägg och jag kunde avgöra:

1. Hon vet inte när man egentligen ska sätta in "..." dömande av att hon gör det HELA TIDEN när det inte passar och dessutom sätter TVÅ punkter: ".." vilket är fel. Svensk grammatik säger EN PUNKT eller TRE. Allt annat är fel. Jag inser att hennes blogg inte är en formell text detta förhindrar det inte från att vara hysterisk enerverande dock.
2. Hon är modell vilket kan vara det mest korkade och minst nödvändiga yrket som finns på denna jord: De enda egentliga kraven som finns på jobbet är att man ska vara snygg, sexig och framför allt smal. Att blondinbella inte är något av dessa är inte så konstigt i dagsläget då man kan göra allt med datorer. Så i princip vem som helst kan bli modell, vilket är super. Men gör det jobbet mer betydelsefullt? Nej just det, att vara modell går i princip ut på att vara omänskligt smal, börja med kokain, bli anorektisk, göra pressframträdanden som visar hur korkad man är, vilket inte är konstigt då man i gymnasiet la ner studierna för det korkade yrket i fråga. Och man kan inte glädja sig med att man iaf gör ett bra jobb för jobbet i sig för med sig skönhetsideal som ingen kan leva upp till som leder till självmord och dåligt självförtroende världen över. Denna nivån är dock våran älskade bella inte på. Hon lär kanske inte komma dit heller. Men det är ju en fin tanke.
3. Hon har hysteriskt torr humor
4. Hon är så där härligt smygrasistisk som bara svenskar kan vara.
5. Hon anser att hon är "värd lite godis" efter en dag med hårt arbete; pratat med aftonbladet på telefon, druckit 20 koppar "latte" (på ett dåligt fik i Gallerian som tar omänskliga priser för sina blaskiga cafe aù lait som i princip är mjölk med några droppar kaffe) med sina "älsklingar", köpt kläder, köpt smink och blivit fotograferad av någon jävla amatör med en kamera för tung att bära i dubbel bemärkelse.

Ni ser var jag tar vägen kanske.

Blondinbella skriver i sin blogg, jag citerar:

"Ikväll visade det sig att alla mina fördomar om vissa delar av Söder stämmer"

Okej, så man kan anta att det är okej att ha fördomar. Det tycker hon ju uppenbarligen. Så här lyder en rad i följande blogginlägg dagen efter:

"Däremot måste ni inse att ni själva är mänskliga och också har fördomar. När ni har insett det kan ni faktiskt inte vara lika arga på mig, alla är vi lika."

Aha, så problemet ligger i att vi inte förstår att vi har fördomar. Jag vet att jag har fördomar gentemot Bella men hon är fortfarande samma bortskämda, grynet-citerande, Ebba von Sydow-kopierande, O.C-trittande, överskattade, rosaklädda, sminktipsande, bimbo-personifierade drygfan med mänsklighetens mest begränsade vokabulär. Så, lessen Bella men din teori håller inte.

Nu får ni ursäkta, jag ska kila iväg och ta en Latte med älsklingarna innan det bär av till jobbet (kändisfest på stureplan, *SUCK*, aja work work work). Köper nog en flaska med vatten som smakar precis som kranvatten bara för att i onödan förorena luften lite mer än jag redan gör när jag övningskör med farsans hummer. Ciao!

Avslutar med ett citat från mig, som inte har något med tidigare nämnda nyblivna ärkerival (tillsammans med Sting från The Police) att göra:

"När jag sover slipper jag pressen i
att göra något konstruktivt med mitt liv
vaknar av en smäll mot kroppen
det är rastlösheten som letar efter offer"

Sopranos är slut. Det känns vemodigt och lite jobbigt. Jag har sett alla avsnitt. Fan va bra det var. Men nu är det slut.

Som tur är har jag fortfarande Dexter, som är inne på andra säsongen nu. Extremt bra serie. Jag har Heroes, som väl alla känner till(?), som är inne på andra säsongen och världens bästa serie, meningen med livet, mänsklighetens största bedrift, närmaste perfektion man kan komma Scrubs börjar om, nästan exakt, 8 dagar, 23 timmar och 10 minuter. Så jag sörjer inte sopranos ALLT för mycket. Även om det är en av de bästa serierna någonsin, utan tvivel. Prison Break har jag gett upp på. Jag insåg att det är...ja, dåligt. Jag är JÄVLIGT trött på att se dem springa. Kunde dem inte ha nöjt sig med en säsong. Jävlar i helvete. Hela andra säsongen kändes fan som slöseri med tid. Som att titta på en timma reklam i streck en gång i veckan förutom att i det här förhållandet mellan TV-serie och konsument/tittare så tjänar TV-serie-makarna ingenting på det då jag inte tittar på serien på TV. Så det var i princip helt värdelöst för alla parter.

När scrubs slutar däremot. Vet fan inte vad jag kommer göra. Förhoppningsvis är det ett så hysteriskt bra slut att jag känner att det är lugnt. Om inte det så tar jag väl livet av mig helt enkelt. Eller om någon har ett förslag på någon annan serie som kan mätas med den? Didn't think so.

Kan dessvärre inte komma på något särskilt bra Tony Soprano-citat som skulle passa här så istället får ni ett härligt citat av The Melvins. Fri tolkning, som vanligt:

"Let god be your gardener"

av syftet med den här bloggen följer nu:

Mål med ozma.blogg.se:

Att...

1. människor jag inte känner ska komma med irrelevanta och lösryckta anklagelser i något sorts försök att modifiera min personlighet som dem säkerligen kunnat bedöma utifrån några rader av text från en webbsida.
2. uppnå total politisk korrekthet och att aldrig uppröra någon eller något.
3. tråka ut människor med triviala inlägg som inte på något sätt går emot ramar och oskrivna regler.
4. ingen ska vilja läsa min blogg för att den är så jävla tråkig och icke-roande då jag inte tillåter mig själv att provocera andra.
5. uppnå total icke-existens av sarkasm.

Att undvika i ozma.blogg.se

Inlägg som...

1. bjuder in diskussion och ger plats för provokation/sammanhållning med likasinnade.
2. jag finner roande och som stimulerar mig på något sätt.
3. andra finner roande och som i viss mån stimulerar dem.
4. handlar om vad fan jag vill trots att vi har två grundlagar som stöder att jag uttrycker just det.
5. är sarkastiska.

Jag anser att jag är på god väg och har ännu inte skrivit något som går under "att undvika-karaktär".

Härnäst, dvs nästa inlägg följer uppräkning av program som handlar om antikviteter och människorna som leder programmen i fråga. Mycket plats kommer att ges åt frågorna: "Varför finns dessa program?", "vilka tittar på dem?" och "Vad har Ernst Kirshstiger gjort för att förtjäna mitt hat/SVTs kärlek?"

Jag avslutar med några ord från en god vän som väljer att kalla sig vid namnet KrängarN. Orden kommer från en kommentar denne gjorde till ett inlägg angående de "påhopp" som gjorts utifrån den här bloggen:

"Jag är en god vän till alex, och visst hatar vi saker tillsammans, det är vackert."

Jag fullkomligt överväldigas av fina kommentarer och uppläxningar av människor jag inte känner (tror jag iaf)! Finner det oerhört intressant att dem till att börja med tror att jag överhuvudtaget bryr mig om vad deras bild av mig är. Ännu mer intressant är kanske att alla kommentarer (antagligen från samma person, men jag är inte helt säker) på något sätt beskriver att jag på något sätt skulle vara av narcissistisk karaktär och sätter mig över andra människor. Mest intressant är kanske dock att samtliga dessa kommentarer är dömande mot mig och på något sätt uttrycker att jag skulle vara sämre än någon annan. Hysterisk härlig dubbelmoral. Och när jag säger att det är dubbelmoraliskt så måste dem argumentera tillbaka med att säga att jag är dubbelmoralisk. Även om jag skulle vara det så är det här min blogg och jag skriver vad fan jag vill i den. Jag har aldrig påstått att jag inte är dubbelmoralisk eller inkonsekvent har starkt för mig att jag uttryckt det direkt motsatta faktiskt. Detta betyder dock itne att jag är dubbelmoralisk. Hittills har jag nämligen inte fått någon kommentar som backat upp det uttalandet.

Underhållande:

"Okej. Så du hatar Lars Winnerbäck. Han skriver jättedålig musik, så därför hatar du honom. Han är ett jävla svin också antar jag?

Själv hatar jag Hitler. Han förstörde livet för tusentals människor och slet sönder familjer i små jävla bitar bara för sitt eget maktberoende. Han manipulerade folk till att tro på honom som deras ledare och slaktade dem sedan bit för bit. Men Lars Winnerbäck är säkert förjävlig, med tanke på hans musik. Fyfan.

Okej, så nu kanske jag överdriver en gnutta. Men hata är ett så jävla starkt uttryck och jag tror att du rent ut sagt är en jävla missbrukare av att använda det. Jag fattar inte hur du orkar hålla på som du gör, man blir ju deprimerad av att läsa din blogg.

Det enda du och dina kompisar verkar göra är att sitta och snacka om hur dåliga och värdelösa alla är . Snacka om att sitta på höga hästar, eller är det bara så att det är en otroligt sjuk och konstig hobby du har?

Inte så konstigt att du har svårt att hitta ett förhållande förresten med den kvinnosyn du verkar ha. Att använda ett utryck som "drygjävlar till kvinnor" kanske du ska tänka över en eller två gånger innan du kastar ur dig.

Om du trivs med att ha en så negativ och inskränkt inställning till allt så visst, okej.

Fan va jobbigt det måste vara."

Du och jag har uppenbarligen skilda definitioner av vad hat är. Jag hatar Lars Winnerbäck på grund av hans musik att han är en hemsk människa har jag väl inte påstått? Jag kan väl hata honom ändå. Vad hat är, är liksom många andra saker en subjektiv fråga. Huruvida jag missbrukar ordet eller inte skiter jag fullständigt i. För att få det jag vill ha sagt behöver jag använda ordet hat. Och tro mig detta är något bara JAG kan bestämma över (ännu en gång handlar det om SUBJEKTIVITET).

"Drygjävlar till kvinnor" säger vad? Jo att 2 eller fler kvinnor enligt mig är drygjävlar. Snälla lär dig att läsa svenska. "Drygjävlar till kvinnor" är ett sätt att uttrycka ogillande mot en grupp av människor, i detta fall kvinnor, inte mer än så. Hade det stått: "Drygjävlar till män" hade det betytt att det var ett antal män jag hade något emot. Om det ska räknas som något patriarkaliskt eller kvinnofötryckande måste jag med meningen på något sätt uttrycka något jag ogillar med kvinnor i allmänhet som bara är en fördom. Typ "Kvinnor är drygjävlar"; då hade jag sagt att kvinnor överhuvudtaget är drygjävlar vilket i en del sammanhang skulle kunna vara kvinno-nedtryckande. Men jag skrev inte det. Jag skrev "Drygjävlar till kvinnor" vilket i sammanhanget jag skrev det i innebär att en grupp kvinnor är drygjävlar inte att alla är det. Så meningen i sig säger JÄVLIGT LITE om min kvinnosyn. Inlägget handlade för övrigt om Lars Winnerbäcks flickvänner och det du skulle kunna gnälla över är möjligtvis att jag inte känner någon av kvinnorna han varit med och således inte kan veta om dem är dryga eller inte åh andra sidan skulle jag ändå inte bry mig om din åsikt och dessutom så är det ännu en gång en fråga om subjektivitet; vad jag tycker krävs för att någon ska kallas "en drygjävel". Så tack, men jag tror jag tänkt över det tillräckligt.


"Det enda du och dina kompisar verkar göra är att sitta och snacka om hur dåliga och värdelösa alla är"

Tror inte jag har nämnt något som skulle indikera på ett gemensamt hat mot någon med en vän. Rätta mig om jag har fel men du vet väl inte ett jävla skit om mina vänner? Förutom möjligtvis några namn jag avslöjat i min blogg? Jag har aldrig skrivit att jag och mina kompisar brukar samtala om "hur dåliga och värdelösa alla är".

För övrigt har du en jävligt skev bild av min blogg om det är så du ser på den. Inläggen om min förre detta flickvän säger inte på något sätt att hon är "dålig" eller "värdelös". Inläggen om min PSP säger nog precis motsatsen skulle jag säga. Mina inlägg om bra och dåliga skivor säger inte att NÅGON är dålig och värdelös säger bara att ett antal skivor enligt mig är något att ha/inte är något att ha. Inlägget om bilddagboken kanske gör det till viss del. Mitt inlägg om lars winnerbäck gör det. Möjligtvis inlägget som är benämnt "upplysning" mot några bloggare. Inlägget om blondinbella också naturligtvis. Men de inläggen som inte gör det utlöser nog mer än 50 procent skulle jag tippa på så "allt vi verkar göra" är kanske lite väl starkt och hastigt uttryckt. Du kan ju räkna på det men jag tror du kommer komma fram till att min blogg inte alls till största delen handlar om MÄNNISKOR jag hatar (du skrev nämligen "alla" ditt inlägg, vilket inte inkluderar prylar och skeenden).

Tycker för övrigt att det är jävligt roligt hur du pratar om höga hästar. Du har läst några inlägg i min blogg och tror att du kan hela min personlighet. Tror du jag skriver om allt som händer i mitt liv i den här bloggen eller? Huruvida jag är överlägsen gentemot andra människor eller inte i allmänhet kan du inte avgöra från min blogg. Min blogg är vaddå, 0.000005 procent av mitt liv. Jag skriver naturligtvis om saker som jag tror kan uppröra, provocera, roa, osv. Då jag i viss grad ändå vill att folk ska läsa bloggen och på något sätt bli berörda av den. Naturligtvis går en del av bloggandet ut på att få ur mig saker som tynger mig också. Vanligtvis är de saker som tynger mig hat mot saker och människor och då mår jag bättre av att skriva det. Så frågan är; hur dåligt tror du Lars Winnerbäck mår av att veta att någon människa inte gillar honom? Hur mycket tror du Blondinbella bryr sig om att jag inte gillar henne? Jag kan naturligtvis inte veta. Men allt jag kan göra är att utgå från mig själv och du verkar inte tycka om mig; bryr jag mig om det? Nej.

Avslutar med ett citat av mig själv, tolka hur fan ni vill:

"Jag behöver dig
till att kväva mig
för när du kväver mig
vet jag att du känner mig"

fick jag nu när jag läste en kommentar på en text jag skrivit. Låt mig visa er som inte aktivt läser kommentarerna i min blogg:

"Alltså, får jag bara fråga vad du får ut av att klanka ner på andra hela jävla tiden?

Sedan, är det meningen att människor ska få vara sig själva. Få vara som de vill. Låt människan då vara som Ebba von Syndow, intelligent som en skokartong. Låt henne klä sig i rosa, vara blond, citera "Grynet" i sin blogg, och vara med i muf.

Bara för att alla människor inte har dina värderingar, gör det dem inte till bättre människor.

Jag blir så sjukt jävla arg när jag läser din blogg.
Jag säger inte att bellas blogg är bra. Men jag tycker du ska ge fan i att tracka ner så jävla mycket på henne.
LÅT MÄNNISKAN VARA SIG SJÄLV FÖR FASEN!
Du bör komma ner från ditt lilla moln, och se att det faktiskt finns positiva saker i livet. Att allting inte bara går ut på att tracka ner på andra människor."

Jag vet inte liksom inte riktigt hur jag ska kunna ta det här på allvar. Till att börja med så använder hon ord som "fasen" och uttrycker först sin hysteriska ilska på min blogg för att sedan avsluta med ett i viss mån positivt och konstruktivt förslag: "Du bör kommer ner fårn ditt lilla moln, och se att det faktiskt finns positiva saker i livet", haha.

Det som slår mig hårdast dock, det som fram för allt gör det svårt för mig att ta inlägget på allvar är det faktum att hon med sitt inlägg klankar ner på MIG och den JAG är. Hon läxar upp mig och säger hur jag ska vara när hon säger att jag inte har rätt klanka ner på andra. Högre dubbelmoral finns knappt. Hur kommer det sig att jag inte har samma rätt att skriva vad jag vill i bloggen som andra? Jag är mig själv när jag klankar ner på andra. För övrigt förstår jag inte hur det där med att se saker positivt har med mig att göra. Om du läser lite i min blogg så märker du nog en ganska positivt underton som uttrycks i diverse nedklankning mot andra men även när jag förklarar min kärlek för min PSP eller andra små glädjeämnen som för mig är stora.

Jag kanske är helt galen, men jag skulle säga att det är DU som sitter på ett "moln" och behöver se "det positiva" i mina inlägg. Kanske något i stil med att JAG är mig och själv och att JAG får ut något av att klanka ner på saker jag inte tycker om. Om du verkligen är ett sånt jävla helgon och så jävla fast bestluten om allas lika värde, vilket jag är, så kan väl du om någon acceptera ditt nederlag i formulering och argumentation den här sessionen.

Avslutar med ett citat från dig miss/mr anonym:

 "Att allting inte bara går ut på att tracka ner på andra människor."

har jag inte läst. Jag tänker inte läsa den. För risken att jag blir ett allvetande svin av att läsa den är överhängande; alla som läst den är numera experter på organiserad brottslighet. I varenda jävla konversation ska dem väva in juggar och spaggar, bedrägeri hit och dit bara för att få glänsa. Exempel på liknande fenomen finns det alldeles för många av. Man har ju biografi-filmen om Johnny Cash: "Walk the line"; när  den var het så visste alla allt om Johnny Cash och helt plötsligt var han hippast i stan. WOW country, jävlar i helvete vad coolt; 50-åringar med mer whiskey än blod i kroppen vars låtar växlar mellan ungefär 2 variationer av ackord. Vilket är okej i sig. Men är det inte lustigt att folk köper precis allt som utgivarna vill att dem ska köpa? Skulle dem vilja göra Torgny Melins inne skulle dem säkert lyckas med det också. Torgny Melins var i och för sig ett jävligt dåligt exempel, deras låtar ÄR ju Kick-ass.

"Da vinci koden" är ännu ett exempel. Efter den så blev alla ateistiska och hatiska mot allt som kan förknippas med kristendom. Jag är inte kristen men när människor börjar döma ut andra människor bara på grunderna att dem tycker det är "sjukt att man kan tro på något man inte vet finns" blir jag lite förbryllad. Framförallt eftersom hatarnas egna åsikter mot kristna bygger på ett skönlitterärt verk vars största källa är en annan skönlitterär bok som skrevs för 20 år sen som också var fiction byggt på lösryckta rykten och myter. Jag menar snacka om att tro på något man inte vet finns.  Jag skulle gärna skylla all skit som hänt under historiens gång på kristna. Alla krig, kvinnoförtrycket etc. Men dess värre  är det betydigt mer komplicerat än så och problemen har betydligt fler syndabockar än så dessvärre. Har ingen lust att gå in djupare på det här nu för då kommer jag vara tvungen att uppge källor och jag känner inte för att förvandla min blogg till en tenta.

Ni är alla, vi är alla, jävligt patetiska och icke-självständiga när det kommer till medias inverkan på våra liv...

speciellt du blondin bella...

"...oh and Hugh Jackman"

att den här finns: http://blondinbella.se/

Fast absolut värst är kanske att hon har så jävla många läsare. Måtte de flesta läsare av hennes blogg vara sådana som mig som behöver lite bränsle till sin egen blogg så dem läser en skitdålig för att totalt lacka och således skriva aggressiva, stimulerande och konstruktiva bloggar. Dessvärre tror jag inte detta är fallet. De flesta läser den nog för att de är lika ytliga och innehållsfattiga som hon själv.

Emmellertid ska hon dock verkligen ha en eloge. Jag menar trots att hon är ytlig som Ebba von Syndow, intelligent som en skokartong, trots att hon klär sig i rosa, är blond, citerar "Grynet" i sin blogg, jobbar som modell, är med i muf, tar extremt oskarpa och allmänt dåliga bilder på sina så kallade "outfits" för att kunna skriva var hon köpt dem och hur mycket de kostade (så att alla verkligen förstår att hon är överklass, det är lätt att missa) så lyckas hon få en smärre fanskara som läser hennes blogg troget varje dag för att sedan kunna gå och ta en "Latte" på stureplan med sina vänner från muf och prata om allas älskade, bloggande, stereotypiska, indirekt och omedvetet anti-feminist.

Hennes blogg om något är väl tecken på oss västerlänningars brist på måttfullhet. Hon om någon kan väl representera den överflödiga svensken. Hon om någon kan få mig att begå sepuku.

Men somsagt man måste nästan bli fascinerad när man läser hennes blogg. För att ni ska förstå vad jag menar rekomenderar jag först och främst att ni går in på hennes blogg. Då hon skriver fler blogginlägg om dagen än hon tigger pengar av sin farsa i veckan (säger mycket) så kan det dock vara svårt att hitta dem riktiga godbitarna. Jag letade ut ett exempel på det mest intellektuella hon skrivit bara så att ni får en bild av var nivån ligger:

"Aftonbladet ringde mig igen nu. Vi pratade mest om det som händer i innerstan. Vi som bor här, går i skolan och så och om jag tror att det är lika mycket våld bland ungdomar här som det är i förorten. Han frågade också om jag tycker att vuxna är medvetna om allt som händer. Jag sa som jag skrev i bloggen att vi ungdomar lever i en värld där våld vid fester, sena kvällar etc är rätt vanligt. Många är uttråkade och söker kontakter utanför stan, till mer kriminella. Som i boken Snabba Cash. Jag sa även att vi ungdomar under 18 år behöver fler ställen att vara på, inte som ungdomsgårdar utan ev festlokaler som vuxna sköter. Försökte jag svara så gott jag kunde. Gårdagens svar till reporten såg jag hamnade i aftonbladet idag. "

"Vi ungdomar lever i en värld där våld vid fester, sena kvällar etc. är rätt vanligt." Ja usch och fy. Stackars oss innerstadsungar som tvingas gå på fester! Åh all öl som spillts på grund av innerstadsvåldet! Ack o ve, alla stackars tragiska, osäkra ungdomar som måste dricka tills dem blir alkholförgiftade för att få bekräftelse. Vi ungdomar i innerstan är ju bara offer för de hemska förortsungdomarna som är kriminella helt utan anledning och kommer till våra fester på östermalm och bara förstör! Inte kan det väl bero på att dem inte blir accepterade och bemöts som om de vore från en annan planet när det kommer flyende från länder med krig. Tacka gud för muf som gör klyftorna lite större så att dem kommer längre ifrån oss oskyldiga, oskuldsfulla innerstadsungar.

För det var väl invandrare hon syftade på, dem där som var "kriminella utanför stan". Som vanligt. Klart som fan folk lackar o blir kriminella när dem inte får något gratis samtidigt som dem ser att de som redan har allt får ännu mer gratis.

Tack som fan för att det finns osjälvständiga människor med val som gör som dem är beräknade att göra istället för att välja det motsatta utan att tänka på vad andra människor som inte har några val gör och hur det som de själva gör påverkar dessa människor utan val.

Inser att detta blogginlägg kanske inte varit de mest roande men nu har jag fått ut lite självförstörande tendenser som fyllde mig efter att ha läst bl a några av hennes inlägg om muf, som för övrigt till 90 procent inte handlade om politik (eh?) och de 10 procent som gjorde det gick ut på ogrundade och dåligt formulerade meningar som:

"Många gör misstaget att tro att Sd är nära moderaterna i högerskalan men det är fel! Sd´s politik liknar mer socialdemokraterna".

Intressant är att hon inte någonstans i det inlägget beskrev socialdemokraternas invandrarpolitik på något överhuvudtaget objektivt sätt. Hon nämner senare att sossarna har en "negativ inställning mot invandring" utan att ge något exempel eller referera till källa. Senare samma inlägg kom även den här hysteriskt roliga formuleringen:

"Sd vänner är dem som hade koncentrationsläger och gasade ihjäl folk till döds"

Jajo sverigedemokraterna existerande inte under andra världskriget. Inga som medverkade i förintelsen är del av Sd. Men skit i det faktumet. Sds följeslagare sysslar med gasning.

Var och varannan dag kommer jag numera uppdatera er med vad som stör mig med denna människa. Hon ska bli min nya "favourite person that I love to hate", som wednesday 13 en gång uttryckte det. och med det citatet avslutar jag:

"You're my favourite person that i love to hate"

En ny top fem lista, den här gången listar jag de fem sämsta/de skivor jag blev mest besviken över i år.

1. Kiss - Kiss Unplugged
Igarderobenmedsminkrock

Kom ut för 11 år sen men håller fortfarande...verkligen inte. Så hemskt dålig skiva. Jag var helt enkelt tvungen att negligera det faktum att den inte kom ut i år. Det här är utan tvekan dem sämsta skivan som någonsin gjorts. Jag hörde att den i LP-form var ganska svår att få tag på och drog slutsatsen att den var bra. Väl lyssnande på den fick jag en tillfällig stroke. Lyssnar hellre på... ja vad som helst.

2. Turbonegro - Retox
"Deathpunk"

I skrivande stund färgar jag min vägg röd med blodet från mitt huvud som jag bankat in i den. När jag först fick veta att Turbonegro fått en egen genre "Deathpunk" blev jag jävligt förbannat. När jag sen fick veta att bandet själva kommit fram med namnet blev jag rasande. När jag hörde Retox blev jag psykotisk. På ett dåligt sätt. Ärligt talat tyckte jag skivan var dålig innan jag hörde den. Jag hatar den. Jag brukade gilla turbonegro. Det slutade jag med för att:

1. Jag hittade annan bättre musik som inte var dåliga plagiat på Ramones.

2. Människor som gör mig jävligt förbannad (av anledningar jag av säkerhetskäl inte tänker gå igenom nu, min vägg tål inte hur mycket som helst) började lyssna allt mer på turbonegro och således associerade jag deras musik med människor som suger metervis med kuk.

3. Dem har en egen genre. Vilket dem inte förtjänar.

4. Deras genre är benämnd "deathpunk"

5. Dem är från Norge.

behöver jag säga mer?


3. Queens of the stone age - Era vulgaris
Stoner-alla-skivor-låter-likadant-rock

SICK SICK SICK... på det här jävla bandet. Vissa band ska nog bara göra en skiva. Jag vill ha tillbaka Kyuss för fan.

4. Smashing Pumpkins - Zeitgeist
Ingen vet

Inte en jättedålig skiva men hysteriskt stor besvikelse. Jag förväntar mig alltid mästerverk när det kommer till Corgan. Inte för att han alltid lever upp till det men efter Gish, Siamese Dream, Adore och dessutom en av de bästa Unplugged-konserter jag någonsin hört så förväntar man sig storartade ting från detta band. Trots alla mediokra skivor som kommit emellan.

5. Sällskapet - Sällskapet
Thåströmsäljeralltid-industri-rock

Thåström fortsätter på samma sömpiller-spår som tidigare skivan. Den där "blablablabla-vägen blablabla" som kom för inte allt för längesen. Jag är medveten om att sällskapet är ett band, men let's face it det är hans namn som säljer. Skivan är kanske inte så jävla hemsk men jag har något sorts medfött inre hat mot thåström. Men jävligt dålig är den i och för sig. Känns lite "wannabe" liksom. Håll dig till tråkig musik som man gör utan synthar, Thåström.

ps. Medger dock att en del Ebba Grön-grejer är något att ha ds.

Skivor som nästan kvalade:

Velvet Revolver - Libertad
Skit

Har inte ens hört den. Vet att jag skulle hata den och koka över. Blir förbannad på blotta tanken att lyssna på den. Scott Weiland kan ta sin jävla megafon o stoppa upp i röven.

Guns n Roses - Appetite for destruction
Drivalextillvansinnecore

är medveten om att det var ett tag sen den kom ut. 20 år sen kanske eller nåt. Men det känns fan orättvist att inte låta den vara med i alla fall på ett hörn. Den är så hysteriskt dålig.

Coldplay - Alla skivor
zzzz
...

U2 - Alla skivor
YEAAAAAAHWHOOOOOA-arena-rock
...

Mustasch - Latest version of the truth
Suicidehardrock

Snarare "latest version of reasons to commit suicide", jag skyller eventuellt självmord på Mustasch. Om jag hör någon sjunga "i got my motor running" en jävla gång till så tänker jag se till att "my chainsaw-motor is running" och såga ner varenda jävel jag ser.

Sitter jag och lyssnar på nu. Fan va bra det är. För en stund sen lyssnade jag på Afgrund (efter tips av Sebbe) som låter...precis likadant, också jävligt bra i och för sig. Jag orkar inte skriva. Jag har inte haft tid och skriva och nu när jag har det så känner jag inte för det.

Jag hatar konferencierer och engagerade i olika arrangemang vars största uppgift, förutom att klä sig hysteriskt dåligt och ha hippie-frisyrer, är att motivera oss besökare HELA JÄVLA TIDEN; "Och sen kommer 'Rock the fire and the flame from hell' som spelar klassisk hårdrock upp på scen! WOOOOOOOOOOW STANNA KVAAAAAAAAR. OCH MISSA INTE 'sunny days' som spelar fittig basen-iåttondelar-hela-tiden-och-alla-låtar-har-en-yeaaah-refräng-arena-rock som låter EXAKT som alla andra jävla band från 2005 och framåt. Här delar vi ut äckliga kakor och fula nyckelband från min överbetalda farsas deprimerande jobb!!!". Dra åt helvete.

Avslutar med ett citat från Nasum:

"Du är bevakad"

Jag vet att jag skulle ha skrivit de hittils 5 sämsta skivorna i år men något oväntat har gjort att jag måste få dispans från löftet: Tony Soprano ligger i koma. Han behöver mig och jag MÅSTE få se vad som händer. Jag inser alltså att Tony Soprano är en del av en låssasvärld, The Sopranos i låssasuniversumet: TV-serier.

Jag ska dock ge er något att knapra på. Ett citat från serien i fråga. Inte från Tony själv men från hans bedårande, tålmodiga och toleranta fru Carmela Soprano och deras talangfulla, vackra dotter Meadow Soprano:

Meadow säger: "There are other options! Isn't that what you always told me?"

Carmela svarar: "You've got options...i have a lawyer"

Upplysningen om vad som är så jävla irriterande med de flesta bloggar. Jag säger inte att det är fel, att det inte är så man ska använda sin blogg. Men det gör mig JÄVLIGT irriterad; folk tenderar att skriva om saker i sin blogg som om det vore någon annans fel. Jag syftar alltså på saker som rör ens egna hälsa och psykiska tillstånd. Om jag till exempel mår dåligt och skriver det i min blogg som 10 pers läser och sen uttrycker att det är alla andras fel, att det är så jävla synd om mig. Jag är av den tron att västerlänningar med bloggar i 99% av fallen inte har något vettigt att gnälla över. Att då gå ut med ens pyttesmå kärleksproblem eller va fan det är (oftast kärleksproblem, med problem menar jag att två människor varit tillsammans och sedan gjort slut, en eller båda parterna mår dåligt över det) känns nästan som att håna de människor med riktiga problem. Det finns naturligtvis dem som faktiskt har blivit krossade av någon i en relation. Någon som blivit slagen av sin man eller en kille vars flickvän han var väldigt kär i har varit otrogen mot honom o sådana grejer. Men i så extremt många fall så handlar det om att personen bakom bloggen har ett tråkigt jävla svensonliv i sin tråkiga jävla familj och när hennes/hans pojkvän/flickvän gör slut så känner bloggaren i fråga att; oj det här är något jag kan få se ut som att jag mår dåligt över. Jag kan skriva det i min blogg så att mitt liv verkar intressant i andras ögon. Detta gör mig JÄVLIGT förbannad. Folk som förstorar sina i sammanhanget pyttesmå problem till något som ska kunna jämföras med våldtäkt, mord, drogproblem, svält osv. problem som folk har. Naturligtvis förstår jag att problemen vi har inte kan mätas med problem som man som fattig i bangladesh har men fortfarande måste det finnas nån gräns för vad som lämpligtvis kan kallas ett värdigt problem ens för en västerlänning.

För övrigt: Jag mår JÄVLIGT bra. Kanske för att jag vet att hon mår dåligt. Hon, dvs. min för några dagar sen flickvän. Inte för att hon var dum mot mig. Men jag läste hennes blogg där hon uttrycker att hon blivit sårad och kan inte låta bli att bli glad. Är det normalt? Hm vette fan, men det är något med hennes blogg som gör mig både förbannad och full i skratt. Otroligt konstigt. Men jag läser hennes blogg om hur ledsen hon är och hur hon aldrig kommer hitta en kille etc. Hon beskriver dessutom hur hon var som lyckligast någonsin när hon var tillsammans med någon annan snubbe för ett år sen. Nån kille som också sårat henne genom att göra slut. Snacka om att göra sig beroende av människor på fel sätt. Fast vad vet jag, han kanske var jävligt okänslig i sina handlanden.

 Jag känner mig glad. Kanske för att jag aldrig lyckats såra en människa genom att bara vara tillsammans med henne och sen göra slut. Inte som den här gången i alla fall. Jag är väl kanske lite fascinerad av hur jag kan känna mig helt oberörd samtidigt som hon, enligt hennes blogg, tydligen mår dåligt över det här. Jag tror inte hon ljuger jag bara blir jävligt förvånad över mig själv. Jag förstår att jag kanske var okänslig. Men vårat förhållande varade några veckor och var inte särskilt givande för någon av oss, men ändå tycks hon ha förlorat något av att bli dumpad. Och för att ha förlorat något måste man ju ha haft något innan. Så antingen så gav jag henne något som hon sedan blev av med och därmed blev ledsen eller så tog jag något hon redan hade ifrån henne. Vad kan jag ha gett henne? Det är kanske där glädjen kommer fram, jag måste ändå ha gjort NÅT rätt liksom. Jävlar i helvete. Att hon dessutom är typexempel på jobbig bloggare som jag beskrev ovanför ska icke fördunkla mitt omdöme.

Wednesday 13 står återigen för avslutningen, som inte har något med tidigare skrivet i det här blogginlägget att göra:

"Murder murder yes indeed
K.I.L.L.I.N.G
Motherfuckers can't you see
that violence is the only thing that entertains me"

Mitt hår ser så jääävla bra ut idag, och framförallt just nu. Och jag blir så jävla glad när folk hittar mina nile-city-referenser. Någon anonym kommenterade mitt förra blogginlägg: "Hon gråter" som är nile-city-hämtat. Oh va fint. Jag bli så jävla nöjd nöjd nöjd. nu var det säkerligen Sebastian nylin eller jocke berg (inte han från kent, min polare har samma namn, wow vilken grej) som skrev det men ändå lika roligt!

Det är väl inte mer än rätt att jag avslutar med en killinggänget-klassiker. Den här gången hämtat ur "Torsk på tallin":

"Vilka är bäst?
Vi
Vilka är vackrast?
Tallin 98 gänget"

Borde jag vara brydd? Nej, men jag kanske borde inse att jag skötte hela skiten jävligt dåligt. Tenderar att vara ett jävla svin har jag märkt. Inget jag inte trivs med i och för sig. Kanske det som är problemet?

Hon vill ju uppenbarligen dock inte att jag ska vara brydd. Hon har inte kvar mitt nummer i telefonen, hon har blockat mig på msn och tagit bort mig från listan osv. Hon vill snarare att jag ska vara arg. Känna lite som hon kanske. Förstår det i och för sig.

Men om sanningen ska fram så hade jag inget att hämta där. Hon är ledsen och säger att hon har gråtit. Jag känner mig lättad och känner att saker o ting framöver kan bli lättare gjorda för min del. Såsom alla andra förhållanden jag haft så har jag känt att jag ger någonting men inte får tillbaka mer än erfarenheten av hur en flickvän som ska passa mig inte ska vara. Min syster sa en gång en bra sak när jag pratade om min dåvarande relation med henne. Jag sa att jag alltid fick tjejen i fråga att skratta och så (detta var i en stund av tvivel för min del, vilket jag la fram till min kära syster) och hon sa "du behöver någon som får dig att skratta". Det låter enkelt. Men det var nog där det låg. Skratt är bara ett exempel. Jag behöver en relation som ger mig någonting. Någonting jag inte har. Linnea var smart, ödmjuk och sympatisk, men det hon gav mig var saker jag har i överflöd. Jag säger inte att jag är smartare än henne eller att jag är ödmjuk och sympatisk, men att vi inte kompletterade varandra särskilt bra är ett faktum. Samtidigt hade jag ganska lite gemensamt med henne. Jag finner mig själv passande i freud-mallen. Jag ville ha någon som lyssnade och grodde mitt ego, som ens mor. Men det jag behöver är inte någon som min mamma, en mamma har jag redan. Jag behöver någon som inte är som mig men samtidigt förstår och känner igen mig. Min käre styvfar beskrev känslan när han träffade min mor som att han kommit hem. Kanske är det så man ska känna? Ganska jävla abstrakt dock. Svårt att ta tag i en sådan känsla kan tyckas. Fast för honom var det självklart i och för sig.

Fast jag startade väl inte den här bloggen för att sitta och gnälla om hur folk omkring mig ska vara? Eller var det precis därför jag startade den? Ja just det.

In other news: Jag hatar Lars Winnerbäck. Jag hatar honom så jävla mycket. Egentligen kanske han är helt okej. Inte musikmässigt, hans musik suger metervis med kuk, men överhuvudtaget kanske det finns värre människor att gnälla över. Men det är något med honom som gör mig förbannad. Kanske är det att så JÄVLA många tycks vilja låta EXAKT som honom när det gör musik medan han i sin tur kopierar större män i samma genre. Han är ju för fan inge speciell. Sluta prata om hans texter som att dem vore så JÄVLA COOLA. Hans musik är som ordjakten; samma jävla program om och om igen fast med olika personer och man kan alltid lista ut orden utan att ansränga sig överhuvudtaget. Alltså hans låtar är gjorda under samma jävla mall varje gång, skillnaden är vilka drygjävlar till kvinnor han varit med som framkallar skiten och man kan alltid lista ut vad texterna handlar om, det är alltid så jävla uppenbart. Jag vill att musik ska ge mig någonting att bita i.

Jag fick chansen att diskutera honom med min gode vän Anton över en fika idag. Winnerfuck kom på tal då vi hörde en av alla hans tonica-subdominant-dominant-tonica-låtar (musiktermer, musiker; ni förstår) på radion på café soda och han sa att han inte gillade honom för att han var "snäll-vänster" alltså en såndär som snackar om vänster-vridna saker i sina låtar men som egentligen inte tycks vilja eller gör något åt saken. Kanske är det det: han är så förbannat jävla icke-innovativ man som musiker kan vara. Han borde starta en jävla klubb med U2 som gjort samma jävla låt i över 20 år.

Nu får det vara nog med det här blogg-inlägget. Avslutar med ett citat från (vad han nu heter) sångaren i bloodhound gang:

"But its hard to find a girl with a viper tattooed on her tushy
And how many girls do you know that can play the harmonica with their pussies?"

Suger metervis med kuk. Inte i en negativ benämning, dem som jobbar där har oralsex hela tiden (http://www.youtube.com/watch?v=tbxzoRIUJi4 kolla länken den förklarar en hel del och om du är som jag så kommer du skratta högt och länge).

Nej nu ljög jag, jag menade i allra högsta grad i en negativ benämning. Har egentligen ingen bra grund. Jag borde in fact tycka om bilddagboken i och med att jag hatar den vilket gör att jag kan skriva skit om den här. Men fy fan vad jag kan störas på bilddagböcker vars innehåll är lika givande som en Steven Seagal-rulle eller varför inte en Chaisey Lain-film (porrstjärna). Jag menar, WOW du har svartvitt filter på din kamera?! Herrejävlar vad ditt liv måste vara meningsfullt och vettigt, jag menar dina bilder är ju fan svartvita! Och varje dag ligger en ny svartvit bild ute på dig och undertexten är ett stycke ur din nuvarande favoritlåt med Coldplay eller Kristian Antilla.

AHHH!!! Du kan lägga på ett coolt filter i photoshop som gör att bilden ser rörig och kanske lite 70-talspsykadelisk ut, själva motivet går man ju miste om, konsten finns ju inte på tal om då du inte hade någon tanke med bilden överhuvudtaget men oj va coolt.

Nej men åh andra sidan finns det ju undantaget som bekräftar regeln (regeln är alltså att alla bilddagböcker suger metervis med kuk) ingwerbonbon.bilddagboken.se = den enda bilddagboken som inte bidrar till min/mitt framtida alzeimers och/eller självmord.

...suger ibland metervis med kuk! Fast vad vet jag. Jag är bara otroligt road över det faktum att Johannes Brost sa det om MTV. Att dem suger metervis med kuk. Även om det var fejk. Jag ville sålunda bara få in meningen i ett blogg-inlägg. Den meningen kommer antagligen finnas i fler inlägg framöver.

Hursomhelst har dagen innhaft lite för många händelser än vad ett trött och baksmällt huvud klarar av (efter punsch och whiskey, lång historia drar den någon annan gång, låt oss inte glömma att min kära mor vet om att jag har den här bloggen). Fast i slutändan mår jag väldigt bra. Bättre än i förrigår.

Det första jag fick reda på är att punsch inte alls ger en större bakfylla än andra spritsorter! Tvärtom mådde jag väldigt bra när jag vaknade i morse. Så det var en myt, som mycket annat.

Något som inte är en myt är att Wednesday 13 släpper ny skiva nästa år. Snart. Skivan är nämligen färdiginspelad. Så nu är det bara en fråga om när den släpps. Samma person, Wednesday 13, född Joseph Poole, ligger dessutom på sjukhus efter en bilolycka. Antagligen framkallad av sprit o droger med tanke på hans personlighet och livsstil. Men det är obekräfat. Jag är otroligt spänd på detta i alla fall. och JAG VET att jag redan skrivit det i ett inlägg för bara någon timma sen.

Jag har även gjort slut med min flickvän Linnea idag. Jag tror hon var min flickvän. Uppenbarligen i och med att jag gjorde slut med henne antar jag. Inte så illa som det låter. Våran relation var inte långvarig. Hon vill hursomhelst inte se mig nu. Vilket är helt lugnt för mig. Inte för att hon på något sätt är en dum människa. Hon är en fin tjej. Otroligt mysig, trevlig, ödmjuk, sympatisk, snygg, intelligent osv. Men någoting annat fattades. Jag såg dock denna stund för längesen. Väldigt tidigt i förhållandet såg jag det ta slut på grund av min oförmåga att bli förälskad. Jag känner igen situationen från så gott som alla mina tidigare förhållanden. "Ska man inte vilja träffa den man är tillsammans med?" frågade jag mig själv, och kom fram till: att, jo man ska nog vilja träffa personen i fråga som man är tillsammans med. Då jag alltid kunde värdera att umgås med mina vänner högre än att umgås med henne så tyder väl det på att jag kanske inte borde vara ihop med den här tjejen tänkte jag. Otrolig lättnad dominerar nu dock mitt sinne. Ni som varit i opassande förhållanden förstår vad jag menar.Det blir mer som ett störningsmoment än en faktor till lycka.

Så nu när jag tänker på det så har det inte varit så många händelser. Kanske precis lagom med händelser för mitt tidigare bakfulla och trötta sinne. Gött. Imorgon är det ingen skola; Studiedag. Lättnaden växer ännu mer. Jag mår bra. Trotsallt. Tack o lov för mina västerländska överflödiga "problem", vad annars skulle jag skriva om? Riktiga problem och frågor vars lösningar och svar betyder något för någon annan än jag själv? Neeeeeeeeeeeeeeeeeeee.

En dag fylld av glädjeämnen för mig betyder antagligen dock en dag fylld av skit för någon annan. Måhända är resterande part i mitt tidigare förhållande i ett sämre tillstånd. Ursäkta för det. Men det krävs två för att ha ett ostimulerande förhållande.

Dagens citat kommer från mig själv:

"Du kanske inte har märkt det än, jag är din ende vän.
nej du har nog förträngt det men
TVn är din bäste vän"

rubriken säger väl allt!

... som alla andra dagar. Klart man kan bli lite trött på den. Efter hittills 11 år av skola så börjar tristessen bli jävligt påtaglig. Bara förra året har den egentlgen gjort en större skillnad. 1-9 var det skillnad på svårighetsnivå var tredje år eller så. Men allt annat fungerade likadant. Man behandlades likadant av likvärdiga lärare. Jag, som bott lite här och var och bytt skola säkert 6 gånger tycker ändå att variationen är nästintill obefintlig. Samma alldeles för lågavlönade lärare överallt som tillslut även dem tröttnar och tappar motivation. Det går naturligtvis ut över eleverna som i sin tur tappar motivationen lite oftare. Nu går jag musik och läser till stor del ämnen jag verklien trivs med och känner att jag har lätt för. ÄNDÅ är det svårt att känna sig motiverad och studera det lilla som behövs studeras för att få ett bra betyg. Bra betyg. Inte G, VG... nej, det ska vara måna MVGn. Hela högstadiet pumpar dem i de som har dålig studiemoral att G och VG är bra betyg. Det är det ju uppenbarligen inte. MVG tycks ju vara det enda vettiga att ha. Vad sägs om att bara ha IG, G och VG som på universitetet? Varför detta MVG som helt plötsligt startar en ny grupp av i andras ögon smärre misslyckade människor?

Jag ska dock förbättra mig. Jag är en dryg besserwisser som i viss mån behöver hävda sig och vill att folk ska bekräfta mig och mina kunskaper. Jag tror behovet av att inte vara medelmåttig utan snarare att vara bäst eller sämst, så att jag syns, kommer antingen förgylla mig eller fördärva mig. Hursomhelst ska jag gå till skolan snart. Och fylla på mitt förråd av västerländskt överflöd. Mer tecken på för mycket fritid kommer senare idag (; bloggen jag har visar på för mycket fritid i sig och det jag skriver om ännu mer).

"Hugh Jackman"

Utvärdering av skoldagen som följde idag: Jag grips av förvåning när jag märker att skolan INTE är fylld av bekräftelsesökande, bloggskrivande, dryga och självupptagna esteter. Bara ett mindre antal ses i korridorerna. Jag har en lektion i skolan. Vanligtvis är det tre lektioner på fredagar men en blev inställd och en fick klara sig utan min närvaro då jag sov vid tidpunkten som lektionen infann sig. Inte avsiktligt gjort, försovningen alltså, men dock lika skön för det. Även om det där med att försova sig börjar tappa charmen nu när jag gör det varje dag. Det där me att ta tag i saker börjar istället verka exotisk och attraherande. Får se om jag tar tag i saker mer i framtiden. Jag syftar mest på skolan, men överhuvudtaget är jag en ganska handelsfattig man som sällan gör det jag borde.

Hursomhelst hände andra saker i dag. Stockholm City släppte säkerligen ett nytt nummer. Jag kan itne veta säkert, för en gångs skulle läste jag den inte. Kanske därför jag är på så ovanligt gott humör. Kan dock aldrig motstå att läsa den. Mest för att killen vid slussen som jag tar den från är så jävla engagerad i sitt utdelande och hans arbetsmoral i sig höjer min moral överhuvudtaget. Men även för att jag, som jag sagt tidigare, uppenbarligen gillar att ha något att klaga över. Krönikorna är förstås värst av allt. Minns fortfarande hur jag sitter på tunnelbanan och märker att jag läser en krönika som förespråkade cigarettrökning. Hans största argument var några exempel på kända män genom tiderna som rökte och kända män som inte rökte. Hitler rökte tydligen inte och inte heller Nixon. Einstein gjorde ju det och även fler exempel som jag inte lagt större energi i att komma ihåg förekom. Han sa även att det tydligen visats sig att rökning var bra för koncentrationen. Att han visste en "forskare" som gjort "seriösa" studier i saken och kommit fram till det. Sa inte namnet på forskaren eller någon sorts källa eller liknande. Jag väntade liksom på i alla fall ett stycke som beskrev cancer, och hur många som dött i det och all jävla skit som man har i cigaretter som är ungefär lika nyttigt som att injicera asfalt i blodet. Eller varför inte ta upp hur jävla onödig tobaksodlingen är jämfört med säg, ja något som folk som svälter (som en gigantisk del av världen gör) kan äta och jobba med istället för att odla något som direkt är kopplat med död och elände som vars industri dessutom är känd för att vara allmänt omoralisk. Men något sådant stycke kom aldrig. Inte ens en mening. Så jag föreslår att vi alla röker lite mer. Den där serösa forskaren som han den där misslyckade framgångsrika krönikören för den där mellanstadie-hobby-tidningen väldigt kultiverade tidskriften Stockholm City, sa ju att det var bra!

Det finns en tredje anledning till att jag alltid tar med en stockholm Ciy när jag åker tunnelbana: Anders Johansson, känd från P3 och SVT för sina bravader med Måns Nilson ("Anders och måns", "fråga anders och måns" etc.). Han är istället en otroligt bra krönikör som förstår att han skriver för en skittidning (som ändå väldigt många läser i och för sig) vars större del av personal tar på för stort allvar och väljer att skriva roliga krönikor som dessutom är välformulerade och i viss mån läsvärda. Om inte annat så är dem förbannat roliga.

Jag känner inte för att skriva mer. Jag inser att det jag just skrivit kanske slutade lite hastigt och inte så smidigt kanske. ingen vidare avrundning men jag känner verkligen inte för att skriva mer just nu. Citatet som avslutar den här gången är av Johannes Brost:

"MTV suger kuk"

...men nu får veta ändå nu när du läser det här. Anledningen till att jag inte tror att ditt intresse är så stort för det jag planerar att skriva är för att, som antytt tidigare inlägg, det handlar om mig. Emellertid tyckte jag dock att det kunde vara på sin plats med någon sorts presentation eller beskrivning av mig.

Jag heter Alex, i de flesta sammanhang. Jag är musiker, musikälskare, musiklyssnare, musikskapare, musikdrygjävel, musikbesserviser osv. Musik betyder mer för mig än det mesta. Det där som inte är det mesta som betyder mer är inte familj, vänner eller skit som ger mig t ex närhet och kärlek och förhindrar mig från att bli sociopat utan det är Scrubs (jag är praktiskt taget scrubs), Sopranos (jag är på femte säsongen, spoila inte) och Dexter (nej jag sitter inte som en idiot framför svensk [TV] reklam och har precis följt de två första avsnitten, jag har sett hela första säsongen och väntar på nästa...otåligt som fan). Jag följer fler serier men dessa tre är de som betyder lika mycket och ibland mer än mitt musikintresse. Det är bra serier. Serier som fortfarande bygger på konst och underhållning snarare än vinstintresse och propaganda. En annan sak som är otroligt mycket. Jag säger sak, inte för att jag har dåligt ordförråd utan, för att det i allra högsta grad är en sak, en pryl. Föjande uttalande tänker jag vara väldigt försiktig med. Se till att jag inte på något sätt överdriver eller förstorar sakens betydelse. Se till att det snarare blir en underdrift: min PSP är värd så hemskt mycket mer än allt annat jag nämnt hittills och mer än alla er som läser och alla som jag någonsin mött och kommer möta. Kort sagt, min PSP är värd mer än alla er människor.

Här följer information om PSP: Det är en portabel spel/musik/video/webläsar/radio/m.m-hanterare. man kan spela roliga spel på den som hjälper människor att ta sig igenom tråkig vanlig vardag. Den funkar som mp3-spelare. Den bygger på minneskort så att man alltid kan byta om man inte har plats på det gamla. Den spelar video. Den visar bilder. Det går att surfa på den (den har ett inbyggt trådlöst nätverkskort). Dessutom finns det massa extra funktioner som geniala hackers (som drivs av intresse och kreativitet snarare än tidigare nämnda vinstintresse och propaganda) som gjort nya magiska, underbara, praktiska och allmänt jävligt överlägsna program till PSP. Till exempel så går det att använda pspn som en universal-kontroll, alltså som en fjärrkontroll till olika elektroniska saker i ditt hem till exempel din dator eller din TV. Jag kan spela gamla SNES och SEGA-spel på den. Jag har en trummaskin i min PSP och man kan, hör och häpna (om man hackar lite), använda den för att lägga effekt på gitarrer och spela in med pspn. Det är med andra ord en elektronisk, underbar, bärbar, snygg, praktisk, fulländad vän, som kan ersätta alla redan befintliga vänner. Läs mer om världens bästa uppfinning gjord av mänskligheten här: http://se.playstation.com/psp/

För att fortsätta om information om mig själv. Jag går musik-inriktning i gymnasiet. 2:an. på Stockholms Estetiska Gymnasium. Som ligger i liljeholmen och fungerar som ett lagerhus för converse-skor, cheap mondays, dryga överlägsna människor som tycker att dem är bättre än dig, människor med bloggar, svarta kläder, uttjatade Tenacious D-låtar, rakblad och jävligt vettig undervisning (m.m kommer nog in på fler jobbigt klyschiga stereotyper som jag själv). Kanske låter som något negativt men jag passar perfekt. Tragiskt nog. För övrigt tycker jag gott om skolan och det som försigår i den.

Jag bor, som alla förstått, i Stockholm; pretentiösa bloggarnas, jobbiga "hippa" stadsdelarnas (såsom "sofo" som står för South of folkungagatan, hurra hurra för engelska), de otroligt fjantiga och storstadskomplexa engelska låneordens och dryga kaffeöverdoserande-indie-popparnas förlovade stad. Jag trivs. För det tycks ligga i min natur att gnälla över allt i min omgivning och det gör mig glad så vilken stad passar bättre än Stockholm som är full av skit att tracka ner på. Saker som händer, människor, olika rörelser, hippa trender osv. Som man under tiden man klagar kan avnjuta och följa och sedan komma på ursäkter till varför man själv inte är som de andra. Jag är en man FYLLD av dubbelmoral och inkonsekvenser. Det är vi alla skulle jag vilja säga.

Nu har jag skrivit en del och om jag skriver för mycket till kommer ingen orka läsa det här. Vilket är synd. Jag tänker därför avrunda med att avslöja band som är bättre än de band ni lyssnar på. Jag orkar inte  motivera varför desas band är bra, och de är ganska många. Jag totalt avskyr namedrops av band men eftersom mina band/artister som jag lyssnar på är så jävla bra så kan jag namedroppa dem. Dem följer inte i kronologisk ordning från bäst till sämst eller något.

The Melvins
The Posies
The Pixies
Alice in chains
Meshuggah
Bob Log III
Frank Zappa
Pantera
Looptroop
Ornette Coleman
Big Business
Bela fleck and the flecktones
Wednesday 13
Murderdolls
Frankenstein drag queens from planet 13
Bourbon Crow
Corpse Vomit
God among insects
Bo kaspers orkester (allt utom senaste skivan, tack)
Days of the new
The Whip
Nirvana (håll käften, man helt enkelt MÅSTE uppmärksamma deras musik)
Cold war kids
Meat Puppets
The Distillers
Den tredje generationen
Joe Strummer and the mescaleros
Jurrasic 5
JustD
Karp
Kyuss
Dinosaur Jr
R.E.M
Smashing pumpkins
Screaming trees
Afghan Whigs
Lamb of god
Tenacious D (första skivan = mästerverk, Andra = medioker)
Extol
Air
Daft punk
Bad Brains
Black Flag
Bite the apple
mother love bone
inverted fox


Jag lyssnar naturligtvis inte bara på dessa band, men de är bra exempel. Lyssnar på mycet olika musik och kan fan fortfarande sätta på typ Green day eller Fattaru och digga det också. även om de inte platsar på denna lista jag just gjorde. Band jag absolut inte tål ska jag skriva imorgon eller nåt. Även detta inlägg ljög jag; det jag just skrev blir inte avslutningen. Ett citat får istället avsluta. Citatet idag kommer från en hysteriskt bra film som heter "Kiss kiss bang bang" och mannen bakom citatet är Robert Downey Jr:

"Wetter than Drew Barrymore at a grungeclub"

Jepp, rubriken säger det mesta. Jag är precis som du... i den bemärkelsen att jag också har en blogg. Precis som du och alla andra jävla människor.

Till mitt försvar så har jag på senare tid upptäckt att filosoferande och tänkande (i form av tal, skrift tankar; ju fler medier desto bättre) på något sätt är förknippat med min hälsa. Sålunda tänkte jag att jag skulle må bättre av att skriva lite i den här bloggen då och då.

Jag har, precis som alla andra tragiska bloggare (dvs alla bloggare, som i viss mån är relativt tragiska, av anledningar jag kanske kommer in på någon annan gång) massor av skit att skriva. Med skit menar jag saker som rör mig och således kanske inte egentligen är till ditt intresse. Åh andra sidan tycks ju folk läsa andra människors bloggar (till och med jag) så jag antar att det som berör mig och bara mig på något sätt intresserar, och således berör, även dig ibland.

För att summera så kan det i alla fall vara värt att tänka på att det som skrivs här är i första, sista och alla händer emellan skrivet för min skull. Bli därför inte förvånad om bloggen råkar handla om... ja, mig då.

Tänkte avsluta med en förklaring till namnet på bloggen (Ozma): Ozma är en skiva som släpptes av The Melvins, enligt mig, världens bästa band. Ozma är en av deras tidigare skivor, den släpptes 1988 (kan ha fel, kolla in dem på wikipedia och rätt mig om jag har fel) och är ett jävligt bra album. Huruvida det är deras bästa skiva eller inte väntar jag med att svara på, men hursomhelst tyckte jag namnet passade bra på en blogg. Jag använder även samma namn i en del andra sammanhang, de flesta rörande det stora vida nätet (internet).

Jag ljög, för det där var inte avslutningen. Inte riktigt. Istället följer nu avslutningen av detta blogg-inlägg med ett citat från "Några ord till min kära dotter ifall jag hade någon", av Anna Maria Lenngren (1754-1817). Har precis avslutat en läxa (note to self: ordet "läxa" känns jävligt mellanstadiet) rörande denna stora, vassa men relativt okända (i skuggan av större, men kanske sämre, män från samma tid) och kunde inte låta bli att bli smått förundrad över dennes sätt att formulera sig på.

"Ett odlat vett, en upplyst själ,
vad, kunna böcker blott det skänka?
Mitt barn, studera världen väl,
den ger dig ämnen nog att tänka."