Spela in o skit
Jag och ett av mina band med ett hysteriskt löjligt namn (bite the apple), vilket jag dock värderar högre än mitt liv, ska spela in en demo på kommande höstlov från skolan som kommer för mig nästa vecka. Imorgon avlägsnar jag mig från huvudstaden för att besöka min gamla hemstad, de överaktiva, hurtiga människornas och frisörsalongernas förlovade stad Hudiksvall. Även kallat "Hudik, hudik groggarnas stad" av TKU och "en jävla håla" av mig till människor som inte hört talas om staden.
Ingen jätteseriös demo men ingen jätteoseriös demo heller. Vi kommer befinna oss två dagar i studio och tänkte spela in 6 låtar (människor i musikerkretsar förstår säkerligen att detta är för många låtar och för lite tid för att det ska bli riktigt "good shit"). Dessutom ska vi repa in lite nya låtar och gamla, för den delen.
Ni som vill kan ju kolla in oss på www.myspace.com/bitetheapplemusic
Ingen superkvalitet direkt. Jättedålig kvalitet faktiskt. Men lyssna lite vettja. Numera gör vi dock bara låtar på svenska i princip. På våran myspace är det 50/50 svenska respektive engelska. Är det allt för dåligt för att lyssna på så kan ni ju skit i det och vänta några veckor så finns det annat att lyssna på. Förhoppningsvis och antagligen bättre grejer. Det som är på hemsidan är inspelat på en porta i våran replokal. Vi la ner circa 2 timmar på inspelning av sex låtar varav 3 ligger på myspace, plus en livelåt på myspace och en livelåt som finns på demon.
Nu i veckan kommer vi lägga 2 dagar på 6 låtar så resultatet torde bli bättre.
Denna resa innebär dock antagligen lite glesare bloggning för min del. Antagligen inte varje dag. Men några inlägg kommer jag säkerligen göra. Men bara så att ni vet.
Bite the apple
Från vänster: Björn (bas), Jag (Sång, gitarr), Jocke (trummor) och Jonas (gitarr)
Ingen jätteseriös demo men ingen jätteoseriös demo heller. Vi kommer befinna oss två dagar i studio och tänkte spela in 6 låtar (människor i musikerkretsar förstår säkerligen att detta är för många låtar och för lite tid för att det ska bli riktigt "good shit"). Dessutom ska vi repa in lite nya låtar och gamla, för den delen.
Ni som vill kan ju kolla in oss på www.myspace.com/bitetheapplemusic
Ingen superkvalitet direkt. Jättedålig kvalitet faktiskt. Men lyssna lite vettja. Numera gör vi dock bara låtar på svenska i princip. På våran myspace är det 50/50 svenska respektive engelska. Är det allt för dåligt för att lyssna på så kan ni ju skit i det och vänta några veckor så finns det annat att lyssna på. Förhoppningsvis och antagligen bättre grejer. Det som är på hemsidan är inspelat på en porta i våran replokal. Vi la ner circa 2 timmar på inspelning av sex låtar varav 3 ligger på myspace, plus en livelåt på myspace och en livelåt som finns på demon.
Nu i veckan kommer vi lägga 2 dagar på 6 låtar så resultatet torde bli bättre.
Denna resa innebär dock antagligen lite glesare bloggning för min del. Antagligen inte varje dag. Men några inlägg kommer jag säkerligen göra. Men bara så att ni vet.
Bite the apple
Från vänster: Björn (bas), Jag (Sång, gitarr), Jocke (trummor) och Jonas (gitarr)
Koola-gänget-syndromet
Jag pratar naturligtvis om fenomenet med kompisgäng som blir så "tajta" med varandra att utomstående räknas som idioter. Jag inser att hela min personlighet överhuvudtaget kanske uppfattas som att jag hatar alla som inte är som mig, men skit i den bilden av mig för en stund (jag tänker varken bekräfta eller dementera den bilden av mig just nu i alla fall).
Man har ofta sina gäng. Ofta får gänget en "vi mot världen"-attityd (svenska popband-varning). Detta har de flesta kompisgäng. Säkerligen mina med i viss mån, även om jag själv snarare är av den typen som tycker jag är cool när jag drar ner min karaktär och andras till jordlig nivå, snarare än att höja den till molnen. Men ibland blir det lite för mycket. När indirekta, oskrivna krav och regler för det inofficiella koola-gänget börjar skrivas med fantasipenna på fantasipapper men ändå så jävla tydligt för alla så har det gått för långt.
Typiskt för koola-gäng:
1. Det är coolt att vara dryg och detta är naturligtvis ett av kraven för att vara med
2. Delaktiga i de koola-gänget i fråga drar hela tiden paraleller till saker som hänt medlemmar i koola-gänget oavsett vilka det är dem pratar med. Som ett exempel kanske man själv som inte är delaktig berättar en historia varpå närvarande från gänget, gärna två men det räcker med en, alltid kan komma med en värre historia från någon otroligt häftig upplevelse som bara de i koola-gänget varit med i.
3. Historier som ska beskriva någon i gänget, som man som icke-delaktig i gänget inte känner. Och hur rolig han/hon är. Historien slutar med att man inte alls fattar vad som är kul med personens aktion eller uttalande eller vad det nu är och delaktig i koola-gänget som berättar historien förklarar att: "man måste känna *kalle* för att förstå". Vilket är en vanlig fras överhuvudtaget men viktigt i det här sammanhanget är undertonen som säger att "mina vänner är bättre än dina, och bättre än dig, du kommer aldrig vara på den nivån".
4. Medlemmarna är inte medvetna om det, om de är det så ser dem det bara som en cool grej; ännu ett sätt att vara dryg på.
5. Coola traditioner införs som du aldrig blir inbjuden till, även om du själv anser och upplever att du kopplar med någon eller alla i gänget. Det kan vara allt från "Cool pannkaksfrukost hemma hos *kalle*" till "Coola öldrickarkvällen hemma hos *kalle* som vi har varje vecka". Man får naturligtvis vara med men man måste alltid bjuda in sig själv. Väl vid handlingen i fråga som är så jävla cool och "typisk för det här gänget" så kan man naturligtvis inte ha kul då det alltid finns tillfällen som var så jävla mycket roligare än det här som du inte var med på.
6. Vänskap med enskilda personer i gänget är en omöjlighet. Även om du skulle funka väldigt bra med en person så kommer djupare vänskap med denne kräva att du visar 100 % tillgivenhet till kooola gänget i fråga.
Vanliga slut på relationer (vänskapliga eller närmre) med koola-gäng:
1. Du tröttnar på att hela tiden anstränga dig för att passa in i deras ramar och kommer fram till att den lilla vänskapen som kommer ur relationen till dessa människor inte väger upp allt jobb som krävs för att bli accepterad av dem. Vanligtvis uppfattas detta som något tecken på att du vill ha en beef och du hamnar på koola-gänget svarta lista (åh nej!) men detta beror på hur mycket du tidigare försökt passa in. Ibland leder det til ingenting, dem kanske inte ens märker att du försökt och du blir ignorerad i de flesta fall förutom när dem upptäcker att dem kan utnyttja dig till gängets fördel, utan att behöva ta in dig.
2. Som ettan förutom att du istället bestämmer dig för att konfrontera dem med det. Dem kan naturligtvis inte acceptera det och du hamnar definitivt på deras svarta lista.
3. Du kommer med och blir ett drygt jävla svin du med som andra människor hatar och din kompiskrets kommer krympa extremt mycket.
Hela sökandet efter konfirmation från dessa koola-människor är kanske för att härdas inför själva gängtiden som går ut på att totalt öppna upp sig och hela tiden vara tvungen att snacka om allt, minsta grej, som händer i ditt liv. När du av någon anledning inte vill prata om något. Något som kanske gör dig illa till mods, så kommer detta, av koola gänget, uppfattas som att du är arg på dem och då helt plötsligt är du direkt på gränsen till att bli kickad och måste börja anstränga dig igen.
Ökänt koolt-gäng, Antikrundan med livsfarlige och hysteriskt dryge Knut Knutsson (mitten) i spetsen.
Avslutande citat kommer idag från best-of maggan:
"Om en jacka kostar åttahoundroa kruonouer"
Man har ofta sina gäng. Ofta får gänget en "vi mot världen"-attityd (svenska popband-varning). Detta har de flesta kompisgäng. Säkerligen mina med i viss mån, även om jag själv snarare är av den typen som tycker jag är cool när jag drar ner min karaktär och andras till jordlig nivå, snarare än att höja den till molnen. Men ibland blir det lite för mycket. När indirekta, oskrivna krav och regler för det inofficiella koola-gänget börjar skrivas med fantasipenna på fantasipapper men ändå så jävla tydligt för alla så har det gått för långt.
Typiskt för koola-gäng:
1. Det är coolt att vara dryg och detta är naturligtvis ett av kraven för att vara med
2. Delaktiga i de koola-gänget i fråga drar hela tiden paraleller till saker som hänt medlemmar i koola-gänget oavsett vilka det är dem pratar med. Som ett exempel kanske man själv som inte är delaktig berättar en historia varpå närvarande från gänget, gärna två men det räcker med en, alltid kan komma med en värre historia från någon otroligt häftig upplevelse som bara de i koola-gänget varit med i.
3. Historier som ska beskriva någon i gänget, som man som icke-delaktig i gänget inte känner. Och hur rolig han/hon är. Historien slutar med att man inte alls fattar vad som är kul med personens aktion eller uttalande eller vad det nu är och delaktig i koola-gänget som berättar historien förklarar att: "man måste känna *kalle* för att förstå". Vilket är en vanlig fras överhuvudtaget men viktigt i det här sammanhanget är undertonen som säger att "mina vänner är bättre än dina, och bättre än dig, du kommer aldrig vara på den nivån".
4. Medlemmarna är inte medvetna om det, om de är det så ser dem det bara som en cool grej; ännu ett sätt att vara dryg på.
5. Coola traditioner införs som du aldrig blir inbjuden till, även om du själv anser och upplever att du kopplar med någon eller alla i gänget. Det kan vara allt från "Cool pannkaksfrukost hemma hos *kalle*" till "Coola öldrickarkvällen hemma hos *kalle* som vi har varje vecka". Man får naturligtvis vara med men man måste alltid bjuda in sig själv. Väl vid handlingen i fråga som är så jävla cool och "typisk för det här gänget" så kan man naturligtvis inte ha kul då det alltid finns tillfällen som var så jävla mycket roligare än det här som du inte var med på.
6. Vänskap med enskilda personer i gänget är en omöjlighet. Även om du skulle funka väldigt bra med en person så kommer djupare vänskap med denne kräva att du visar 100 % tillgivenhet till kooola gänget i fråga.
Vanliga slut på relationer (vänskapliga eller närmre) med koola-gäng:
1. Du tröttnar på att hela tiden anstränga dig för att passa in i deras ramar och kommer fram till att den lilla vänskapen som kommer ur relationen till dessa människor inte väger upp allt jobb som krävs för att bli accepterad av dem. Vanligtvis uppfattas detta som något tecken på att du vill ha en beef och du hamnar på koola-gänget svarta lista (åh nej!) men detta beror på hur mycket du tidigare försökt passa in. Ibland leder det til ingenting, dem kanske inte ens märker att du försökt och du blir ignorerad i de flesta fall förutom när dem upptäcker att dem kan utnyttja dig till gängets fördel, utan att behöva ta in dig.
2. Som ettan förutom att du istället bestämmer dig för att konfrontera dem med det. Dem kan naturligtvis inte acceptera det och du hamnar definitivt på deras svarta lista.
3. Du kommer med och blir ett drygt jävla svin du med som andra människor hatar och din kompiskrets kommer krympa extremt mycket.
Hela sökandet efter konfirmation från dessa koola-människor är kanske för att härdas inför själva gängtiden som går ut på att totalt öppna upp sig och hela tiden vara tvungen att snacka om allt, minsta grej, som händer i ditt liv. När du av någon anledning inte vill prata om något. Något som kanske gör dig illa till mods, så kommer detta, av koola gänget, uppfattas som att du är arg på dem och då helt plötsligt är du direkt på gränsen till att bli kickad och måste börja anstränga dig igen.
Ökänt koolt-gäng, Antikrundan med livsfarlige och hysteriskt dryge Knut Knutsson (mitten) i spetsen.
Avslutande citat kommer idag från best-of maggan:
"Om en jacka kostar åttahoundroa kruonouer"
Skillnader
på band som kallas dödsmetall och band som t ex Killswitch Engage. Jag hoppas detta är ett undantag, men jag har nyligen fått höra om att Killswitch Engage tydligen skulle räknas som death metal. Detta är naturligtvis en GROV missuppfattning. Om Killswitch Engage till att börja med ska katigoriseras som Musik eller Produkt är den första frågan man ska ställa sig. Sen ska man fråga om de räknas som bra musik eller inte. Om du har bra musikuppfattning, alltså liknande min så kommer du fram till:
1. varken produkt eller musik; Killswitch Engage är första steget mot apokalypsen tillsammans med blondinbella, karlsson och Sting.
2. Bra eftersom den leder till undergången vilket är det bästa som kan hända en värld som präglas av TV-program som lyfter fram 100 år eller äldre prylar med en snubbe som råkar besitta världens löjligaste och mest oroväckande efternamn, samt det mest intetsägande och barnsliga förnamn: Ernst Kirchsteiger. Detta är dessutom en värld som tillåter de band och "människor" som står precis över det här stycket.
Nästa fråga man ska ställa sig är: "Vad är dödsmetall?". Lämpligt att göra då är kanske att gå igenom kända, erkända death metal-band, för alla er döds-fans så kan jag meddela att jag ej kommer skriva ut subgenrer som "göteborgsdöds", "brutal döds" eller "Slam-death-metal", då detta inte är relevant just nu:
In flames
Cannibal Corpse
Entombed
Dismember
Arch enemy
Death
Morbid angel
Gorguts
Nile
Dying fetus
Devourment
Väl lyssnat på dessa band, så kanske man har en bild av vad döds innebär. Sen frågar man sig själv: Vad har dessa band gemensamt med Killswitch Engage?
1.Distade gitarrer
2.Trummor
3.Bas
4.En sångare
5.De spelar båda musik som härstammar från afro-rötter såsom blues osv. Snarare än klassisk västerländsk musik
6.Deras musik räknas kanske som den hårdare sorten
Sen frågar man sig vilka skillnader banden har sinsemellan:
1.Nedstämdheten i döds
2.Mixningen av döds-metall
3.Den hårda Growl-sången som i Killswitch Engage inte finns, där består den istället av en mer skrikig sång som i refrängerna blir till melodisk moll-frossa
4.Den inortodoxa, ofta i obekväma tonförhållanden, harmoniken i Döds finns inte i killswitch engage
5.Mörka texter som involverar DÖD i större mängd
6.Riktiga dödsband klär sig inte som vilsna hip-hoppare
7.Dödsmetallfans klär sig inte som vilsna hiphoppare
8.Dödsmetallfans skriver inte sångarens namn i deras favorit-döds-band följt av ett en här symbolen "<3" när de ser bilder på honom/henne i bilddagböcker
9.Det betydligt mer flitiga användadet av dubbelkagge och snabb,intensiv två-takt i döds, samt såkallade "Blast-beats"
10.Dödsmetallband har inte långa intron med odistade gitarrplock följt av hysteriskt fula ters och kvint-harmoniserade gitarrstämmor.
11.Dödsmetall band suger i regel inte METERVIS MED KUK, och jag menar detta i oral-sex-aspekten. Killswitch Engage suger kuk; Innan konsert: suger dem kuk, i studion: suger dem kuk, när dem repar suger dem lite mer kuk på scen suger dem kuk. Inga små kukar, utan somsagt METERVIS med kuk.
Så nej jag skulle nog inte räkna in Killswitch Engage i döds-metall-familjen.
Avslutar med ett citat av mig själv (följden av kopiösa mängder folköl):
"Som att kyssa en vägg; det är inte konstigt men man gör det inte"
Killswitch-Engagesångaren, badandes i kuk
1. varken produkt eller musik; Killswitch Engage är första steget mot apokalypsen tillsammans med blondinbella, karlsson och Sting.
2. Bra eftersom den leder till undergången vilket är det bästa som kan hända en värld som präglas av TV-program som lyfter fram 100 år eller äldre prylar med en snubbe som råkar besitta världens löjligaste och mest oroväckande efternamn, samt det mest intetsägande och barnsliga förnamn: Ernst Kirchsteiger. Detta är dessutom en värld som tillåter de band och "människor" som står precis över det här stycket.
Nästa fråga man ska ställa sig är: "Vad är dödsmetall?". Lämpligt att göra då är kanske att gå igenom kända, erkända death metal-band, för alla er döds-fans så kan jag meddela att jag ej kommer skriva ut subgenrer som "göteborgsdöds", "brutal döds" eller "Slam-death-metal", då detta inte är relevant just nu:
In flames
Cannibal Corpse
Entombed
Dismember
Arch enemy
Death
Morbid angel
Gorguts
Nile
Dying fetus
Devourment
Väl lyssnat på dessa band, så kanske man har en bild av vad döds innebär. Sen frågar man sig själv: Vad har dessa band gemensamt med Killswitch Engage?
1.Distade gitarrer
2.Trummor
3.Bas
4.En sångare
5.De spelar båda musik som härstammar från afro-rötter såsom blues osv. Snarare än klassisk västerländsk musik
6.Deras musik räknas kanske som den hårdare sorten
Sen frågar man sig vilka skillnader banden har sinsemellan:
1.Nedstämdheten i döds
2.Mixningen av döds-metall
3.Den hårda Growl-sången som i Killswitch Engage inte finns, där består den istället av en mer skrikig sång som i refrängerna blir till melodisk moll-frossa
4.Den inortodoxa, ofta i obekväma tonförhållanden, harmoniken i Döds finns inte i killswitch engage
5.Mörka texter som involverar DÖD i större mängd
6.Riktiga dödsband klär sig inte som vilsna hip-hoppare
7.Dödsmetallfans klär sig inte som vilsna hiphoppare
8.Dödsmetallfans skriver inte sångarens namn i deras favorit-döds-band följt av ett en här symbolen "<3" när de ser bilder på honom/henne i bilddagböcker
9.Det betydligt mer flitiga användadet av dubbelkagge och snabb,intensiv två-takt i döds, samt såkallade "Blast-beats"
10.Dödsmetallband har inte långa intron med odistade gitarrplock följt av hysteriskt fula ters och kvint-harmoniserade gitarrstämmor.
11.Dödsmetall band suger i regel inte METERVIS MED KUK, och jag menar detta i oral-sex-aspekten. Killswitch Engage suger kuk; Innan konsert: suger dem kuk, i studion: suger dem kuk, när dem repar suger dem lite mer kuk på scen suger dem kuk. Inga små kukar, utan somsagt METERVIS med kuk.
Så nej jag skulle nog inte räkna in Killswitch Engage i döds-metall-familjen.
Avslutar med ett citat av mig själv (följden av kopiösa mängder folköl):
"Som att kyssa en vägg; det är inte konstigt men man gör det inte"
Killswitch-Engagesångaren, badandes i kuk
Tom igen
Sorry, jag har en såndär tom-dag igen. Jag ska kompensera det här med ett riktigt bra och berörande blogginlägg imorgon istället. Jag är helt enkelt för trött o sliten idag. Joel och Sebbe vet varför. Detta är följden av en bra lördag förvisso.
Ett citat ska ni få. Från Sebbe, tänker inte avslöja vad det var vi pratade om:
"Som att äta frigolit; det ger inget"
Ett citat ska ni få. Från Sebbe, tänker inte avslöja vad det var vi pratade om:
"Som att äta frigolit; det ger inget"
Svar på kommentarer
Egentligen förtjänar inte kommentarerna så mycket plats i min blogg men de är så jävla underhållande att svara på.
"Urban" om bland annat min negativitet
"det är ingen skillnad där.
Jag skiter fullständigt i dig oxå. Jag råkar bara finna din blogg underhållande. dig skiter jag fullständigt i.
Det är inte synd om mig ibland. och om det nu skulle råka vara det, grämer jag mig inte för det.
jag skrev inte bara negativa inlägg. Lär dig läsa innan du skriver.
Jo, visst. Du får skriva hur negativt du vill. Men jag får oxå kommentera vad jag vill.
Jo, jag har sett dina inlägg om ditt psp o snarlikt. Jag tycker ändå du verkar negativ. Även om jus de inläggen inte är negativa, får man en negativ ton av dig hela tiden.
Nej, jag tänkte inte dra åt helvette.
Och varför skulle jag piggna till?
Jag är piggare än någonsin."
Okej då vet jag. Jag förtydligande bara att jag skiter i dig för att du ska förstå att dina kommentarer påverkar mig föga när dem är så icke-konstruktiva och dömande. Jag underströk att jag får skriva vad jag vill för att männisor tycks tro att åsikter som "jag hatar lars winnerbäck" är objektiva och försöker rätta mig så jag var inte säker på hur du stod i sådana frågor. Naturligtvis får du skriva vad du vill men om du skriver så mycket att det bara blir jobbigt för mig att svara på alla kommentarer så kanske jag blockar din IP. Men åh andra läser du min blogg och reagerar, och det är ju en bra sak i sig. Även om du liksom många andra reagerar på helt fel saker, enligt mig och jag torde veta; det är mina åsikter och mina agendor.
Men jag pratar ju om saker i min omgivning som stör mig. Jag har väl aldrig sagt att det är synd om mig? Tycker inte det är riktigt samma sak. Dessutom kan självömkan enligt mig vara det första steget mot bearbetning av inre smärta. Hursomhelst mår jag jävligt bra av att skriva om saker som stör mig i dem här bloggen och jag förstår om människorna jag skriver om skulle lacka ur men hittills verkar det ju bara vara andra människor än just de jag skriver om som tagit illa upp.
Det jag skriver i bloggen är till ganska stor del saker jag skriver som jag vill få ur mig. Det positiva åsikter jag har kommer ur på andra håll och behövs således inte återspeglas i bloggen men negativa tankar behöver få utlopp. Att du får en negativ ton av alla mina inlägg är ju din sak. Det kan jag aldrig påverka. Jag vet ju inte vem du är ens en gång.
Angående att du ska dra åt helvete och piggna till: Dra åt helvete är uttryck som på något sätt ska uttrycka att jag tycker att du är lite ute o cyklar i dina uttalanden. Att du skulle piggna till var, lite långsökt medger jag, alltså utifrån det du sa om att du var trött på att jag var så negativ och "klagade på allting".
"Sandra" om yttrandefrihet
"Jag har bra koll på lagarna du.
Du får tycka o säga vad du vill,
men du får fortfarande inte kränka andra människor."
Vi gjorde det nyss väldigt klart för oss att jag enligt lag visst får kränka människor; om din definition av kränkning är att säga att jag inte respekterar deras åsikter eller kanske att jag hatar dem. Åh andra sidan är det en ohyggligt skev bild av kränkning. Definitionen av kränkning är att man ska behandla någon nedsättande. Jag behandlar inte någon nedsättande när jag uttrycker min egna högst personliga åsikt om någon. Jag säger att jag hatar Lars Winnerbäck. Jag säger inte att han är en människa med sämre värde än jag själv. Säger bara att jag hatar honom. Ungefär som jag kan hata en bok eller musik-stil eller ett klädesplagg eller vad som helst. Jag har inte uttryckt att jag tycker att en människa på ett objektivt plan är sämre än andra männisor. Viss skillnad där.
Hursomhelst även om du skulle vilja kalla det jag skrivit om som kränkning så har jag ju inte brutit mot yttrandefitheten det gjorde vi ju klart. Så då är det alltså bara min egna moral som stoppar mig från att "kränka" andra. Eftersom min moral inte stoppar mig så är det uppenbarligen inte fel enligt mig; JAG KAN VISST "KRÄNKA" ANDRA MÄNNISKOR!
Jag förväntar mig nu ett helt irrelevant svar från dig då du säkerligen inte alls förstått det här resonemanget be någon i din omgivning att läsa den åt dig, någon med bättre ordförråd och bättre ordförståelse måhända? Så att det verkligen går in.
"Josefin" om att blondinbella har lyckats i livet bättre än jag
"Vilken jävla tönt du är. Hon har nog lyckats med mer i livet än vad du har."
Vad kan jag säga... you got me! Du har rätt asså. Hon har verkligen lyckats. Att det kommer från dig, jossan, som jag aldrig överhuvudtaget mött eller sett eller vet vem det är, gör det hela så mycket mer inflytelserikt på min karaktär. Insikten är total!
"Anonym" om min svenska
"Du skriver hela tiden : lär er svenska, men saken är den att du själv inte kan skriva svenska. Du skriver "dem" istället för "de" hela tiden, så jävla irriterande. Ex: "inte kan veta om dem är dryga". Hur svårt kan det vara?"
Kul att du lägger märke till det. Sanningen är att jag har lite svårt för just det. Jag vet när jag använda det men det brukar bli att jag skriver "dem" till allt. Emmellertid är frågan ännu en gång subjektiv och handlar om personlig smak faktiskt! Du förstår sedan några år tillbaka är till och med "dom " accepterat i skrivspråk! I formella texter så brukar "de" och "dem" dock vara att föredra men det är alltså inte inkorrekt. Det är bara en fråga om vad vissa människor föredrar. Personligen tror jag att "dem" och "de" är på väg att försvinna helt, att man i framtiden kommer anpassa skrivspråket efter talspråket (vet inte hur påläst du är, men historien har lärt oss att språket ofta utvecklas på detta viset, ord stryks och ersätts beroende vad man för tiden tycker är lättast att säga). För övrigt skriver jag verkligen inte alls hela tiden "lär er svenska" jag tror jag har hackat på någon svenska EN gång i hela bloggen och det var blondinbella angående att hon alltid sätter två punkter istället för tre när hon ska göra pauser i skrift.
För övrigt lustigt att du dessutom uttrycker att detta skulle innebära att jag inte kan "skriva svenska". Ett fel, som du hittat i hela min blogg, som inte ens är ett fel egentligen, inte längre, ska avgöra hela mitt svenska språk. Du har hittat ett fel i min blogg. 28 inlägg på, vet inte hur många rader och ord. Du hittar ETT fel. Jag läser din kommentar på två rader och ett 50-tal ord kanske och hittar ett fel; "du skriver hela tiden : lär er svenska" - inget mellanrum mellan ordet "tiden" och kolonet. Procentuellt, vem av oss är sämst på svenska? Snälla börja inte leta efter fler fel i min blogg, du kommer att hitta fler. Jag skriver ett blogginlägg om dagen ungefär och är övertygad om att jag gör slarvfel hela tiden. Fråga istället dig själv om du är värd att döma mig.
"Henke" om min avundsjuka till blondinbella och min politiska ställning:
"Du är bara avundsjuk din kommunist."
Du vet ytterst lite om hur jag står politiskt sett. Du kanske kan räkna ut att jag inte tycker att den högerpolitiska läggningen är särskilt hållbar men det betyder inte att jag är kommunist. Det behöver inte ens betyda att jag är vänstervriden. Jag kan ju lika gärna även tycka att den vänsterpolitiska läggningen är ohållbar likaså.
Avundsjuk är jag definitivt. Önskar jag kunde ha så många läsare. Detta är nog dock den enda aspekten där jag ser henne som överlägsen mig.
Avslutar med ett citat från mig själv som jag skrev för 30 sekunder sen:
"Fråga dig själv om du är värd att döma mig"
"Urban" om bland annat min negativitet
"det är ingen skillnad där.
Jag skiter fullständigt i dig oxå. Jag råkar bara finna din blogg underhållande. dig skiter jag fullständigt i.
Det är inte synd om mig ibland. och om det nu skulle råka vara det, grämer jag mig inte för det.
jag skrev inte bara negativa inlägg. Lär dig läsa innan du skriver.
Jo, visst. Du får skriva hur negativt du vill. Men jag får oxå kommentera vad jag vill.
Jo, jag har sett dina inlägg om ditt psp o snarlikt. Jag tycker ändå du verkar negativ. Även om jus de inläggen inte är negativa, får man en negativ ton av dig hela tiden.
Nej, jag tänkte inte dra åt helvette.
Och varför skulle jag piggna till?
Jag är piggare än någonsin."
Okej då vet jag. Jag förtydligande bara att jag skiter i dig för att du ska förstå att dina kommentarer påverkar mig föga när dem är så icke-konstruktiva och dömande. Jag underströk att jag får skriva vad jag vill för att männisor tycks tro att åsikter som "jag hatar lars winnerbäck" är objektiva och försöker rätta mig så jag var inte säker på hur du stod i sådana frågor. Naturligtvis får du skriva vad du vill men om du skriver så mycket att det bara blir jobbigt för mig att svara på alla kommentarer så kanske jag blockar din IP. Men åh andra läser du min blogg och reagerar, och det är ju en bra sak i sig. Även om du liksom många andra reagerar på helt fel saker, enligt mig och jag torde veta; det är mina åsikter och mina agendor.
Men jag pratar ju om saker i min omgivning som stör mig. Jag har väl aldrig sagt att det är synd om mig? Tycker inte det är riktigt samma sak. Dessutom kan självömkan enligt mig vara det första steget mot bearbetning av inre smärta. Hursomhelst mår jag jävligt bra av att skriva om saker som stör mig i dem här bloggen och jag förstår om människorna jag skriver om skulle lacka ur men hittills verkar det ju bara vara andra människor än just de jag skriver om som tagit illa upp.
Det jag skriver i bloggen är till ganska stor del saker jag skriver som jag vill få ur mig. Det positiva åsikter jag har kommer ur på andra håll och behövs således inte återspeglas i bloggen men negativa tankar behöver få utlopp. Att du får en negativ ton av alla mina inlägg är ju din sak. Det kan jag aldrig påverka. Jag vet ju inte vem du är ens en gång.
Angående att du ska dra åt helvete och piggna till: Dra åt helvete är uttryck som på något sätt ska uttrycka att jag tycker att du är lite ute o cyklar i dina uttalanden. Att du skulle piggna till var, lite långsökt medger jag, alltså utifrån det du sa om att du var trött på att jag var så negativ och "klagade på allting".
"Sandra" om yttrandefrihet
"Jag har bra koll på lagarna du.
Du får tycka o säga vad du vill,
men du får fortfarande inte kränka andra människor."
Vi gjorde det nyss väldigt klart för oss att jag enligt lag visst får kränka människor; om din definition av kränkning är att säga att jag inte respekterar deras åsikter eller kanske att jag hatar dem. Åh andra sidan är det en ohyggligt skev bild av kränkning. Definitionen av kränkning är att man ska behandla någon nedsättande. Jag behandlar inte någon nedsättande när jag uttrycker min egna högst personliga åsikt om någon. Jag säger att jag hatar Lars Winnerbäck. Jag säger inte att han är en människa med sämre värde än jag själv. Säger bara att jag hatar honom. Ungefär som jag kan hata en bok eller musik-stil eller ett klädesplagg eller vad som helst. Jag har inte uttryckt att jag tycker att en människa på ett objektivt plan är sämre än andra männisor. Viss skillnad där.
Hursomhelst även om du skulle vilja kalla det jag skrivit om som kränkning så har jag ju inte brutit mot yttrandefitheten det gjorde vi ju klart. Så då är det alltså bara min egna moral som stoppar mig från att "kränka" andra. Eftersom min moral inte stoppar mig så är det uppenbarligen inte fel enligt mig; JAG KAN VISST "KRÄNKA" ANDRA MÄNNISKOR!
Jag förväntar mig nu ett helt irrelevant svar från dig då du säkerligen inte alls förstått det här resonemanget be någon i din omgivning att läsa den åt dig, någon med bättre ordförråd och bättre ordförståelse måhända? Så att det verkligen går in.
"Josefin" om att blondinbella har lyckats i livet bättre än jag
"Vilken jävla tönt du är. Hon har nog lyckats med mer i livet än vad du har."
Vad kan jag säga... you got me! Du har rätt asså. Hon har verkligen lyckats. Att det kommer från dig, jossan, som jag aldrig överhuvudtaget mött eller sett eller vet vem det är, gör det hela så mycket mer inflytelserikt på min karaktär. Insikten är total!
"Anonym" om min svenska
"Du skriver hela tiden : lär er svenska, men saken är den att du själv inte kan skriva svenska. Du skriver "dem" istället för "de" hela tiden, så jävla irriterande. Ex: "inte kan veta om dem är dryga". Hur svårt kan det vara?"
Kul att du lägger märke till det. Sanningen är att jag har lite svårt för just det. Jag vet när jag använda det men det brukar bli att jag skriver "dem" till allt. Emmellertid är frågan ännu en gång subjektiv och handlar om personlig smak faktiskt! Du förstår sedan några år tillbaka är till och med "dom " accepterat i skrivspråk! I formella texter så brukar "de" och "dem" dock vara att föredra men det är alltså inte inkorrekt. Det är bara en fråga om vad vissa människor föredrar. Personligen tror jag att "dem" och "de" är på väg att försvinna helt, att man i framtiden kommer anpassa skrivspråket efter talspråket (vet inte hur påläst du är, men historien har lärt oss att språket ofta utvecklas på detta viset, ord stryks och ersätts beroende vad man för tiden tycker är lättast att säga). För övrigt skriver jag verkligen inte alls hela tiden "lär er svenska" jag tror jag har hackat på någon svenska EN gång i hela bloggen och det var blondinbella angående att hon alltid sätter två punkter istället för tre när hon ska göra pauser i skrift.
För övrigt lustigt att du dessutom uttrycker att detta skulle innebära att jag inte kan "skriva svenska". Ett fel, som du hittat i hela min blogg, som inte ens är ett fel egentligen, inte längre, ska avgöra hela mitt svenska språk. Du har hittat ett fel i min blogg. 28 inlägg på, vet inte hur många rader och ord. Du hittar ETT fel. Jag läser din kommentar på två rader och ett 50-tal ord kanske och hittar ett fel; "du skriver hela tiden : lär er svenska" - inget mellanrum mellan ordet "tiden" och kolonet. Procentuellt, vem av oss är sämst på svenska? Snälla börja inte leta efter fler fel i min blogg, du kommer att hitta fler. Jag skriver ett blogginlägg om dagen ungefär och är övertygad om att jag gör slarvfel hela tiden. Fråga istället dig själv om du är värd att döma mig.
"Henke" om min avundsjuka till blondinbella och min politiska ställning:
"Du är bara avundsjuk din kommunist."
Du vet ytterst lite om hur jag står politiskt sett. Du kanske kan räkna ut att jag inte tycker att den högerpolitiska läggningen är särskilt hållbar men det betyder inte att jag är kommunist. Det behöver inte ens betyda att jag är vänstervriden. Jag kan ju lika gärna även tycka att den vänsterpolitiska läggningen är ohållbar likaså.
Avundsjuk är jag definitivt. Önskar jag kunde ha så många läsare. Detta är nog dock den enda aspekten där jag ser henne som överlägsen mig.
Avslutar med ett citat från mig själv som jag skrev för 30 sekunder sen:
"Fråga dig själv om du är värd att döma mig"
Jag är tom...
på ord. Jag ska försöka fylla ut det här inlägget så gott jag kan. Men jag känner verkligen inte för att skriva.
En grej jag tänkte på var det faktum att man i skolan lär sig, indirekt, att människor inte vet ett jävla skit helt säkert och att alltid ifrågesätta och vara kritisk, väl ifrågesättande får man det antytt för sig att allt är hugget i sten.
En annan grej jag tänkte på var att Deathcore inte borde existera. För er som inte vet vad det är så kan jag berätta att det är en musikgenre. Genren är en blandning av Death-metal och Metalcore. för er som inte vet vad Metalcore är så kan jag berätta för er att det är en blandning av extreme metal och hardcore. EXtreme metal är alltså ett samlingsnamn för extrema metal-genrer såsom Death metal, doom metal och thrash metal. Och hardcore är kort för hardcore punk som uppstod till en början var en underground-scen i USA. Hardcore gick ut på ungdomar som var jävlig trötta på allt och blev arga och började göra arg, snabb, aggresiv punk ofta med politiska budskap. Ni kanske redan förstår varför jag hatar genren i fråga?
Det ska göras väldigt tydligt att Death-core har EXTREMT mycket likheter med Death-metal (inte så konstigt death metal kommer mer eller mindre ur Thrash-metal som kom delvis ur hardcore) men största skillnaden är att death-core har mer "breakdowns" (bankar huvudet i väggen). Breakdowns är alltså när man helt enkelt saktar ner eller stoppar musik för att byta tempo en stund i låten. Jag inser att det finns jättemånga anledningar till varför en jävla massa människor vill att detta ska vara en genre men som jag ser det skulle man kunna ta bort så jävla många genrer för att istället bara flytta gränserna inom genrer. Iställlet för att säga att något band inte spelar death metal för att de skiljer sig från de flesta andra så kan man väl helt enkelt säga att dem spelar den genren, death-metal i det här fallet, men har ett litet eget sound. Varje nytt band som kommer måste inte ha en ny jävla genre.
Att man har typ 4 genrer som alla ska beskriva konstig musik: progressive, alternative, experimental, avant-garde etc. gör mig lite förbryllad. Nu tycker jag att det är extremt stor skillnad mellan banden från respektive genre. Men varför döpa en genre med ord som i sig betyder typ "innovativt", "nytänkande" eller "konstigt". Progg kan jag möjligtvis acceptera, den var ju först. Men när man börjar säga att band spelar i genren "experimental" känns det lite konstigt. Som om att experimenterande alltid leder till ett visst sound.
Som jag sa orkar jag inte skriva så mycket idag. Så det här får räcka. Om någon känner för att diskutera det här ämnet tänker jag inte göra det i bloggen. Gå då istället in på min helgon eller något istället. Jag tänker inte ge ut min helgon för jag vill helst bara att människor som jag har någon som helst kontakt med ska diskutera ämnet med mig.
Avslutar med ett citat från mig och Julia:
"Rauk"
En grej jag tänkte på var det faktum att man i skolan lär sig, indirekt, att människor inte vet ett jävla skit helt säkert och att alltid ifrågesätta och vara kritisk, väl ifrågesättande får man det antytt för sig att allt är hugget i sten.
En annan grej jag tänkte på var att Deathcore inte borde existera. För er som inte vet vad det är så kan jag berätta att det är en musikgenre. Genren är en blandning av Death-metal och Metalcore. för er som inte vet vad Metalcore är så kan jag berätta för er att det är en blandning av extreme metal och hardcore. EXtreme metal är alltså ett samlingsnamn för extrema metal-genrer såsom Death metal, doom metal och thrash metal. Och hardcore är kort för hardcore punk som uppstod till en början var en underground-scen i USA. Hardcore gick ut på ungdomar som var jävlig trötta på allt och blev arga och började göra arg, snabb, aggresiv punk ofta med politiska budskap. Ni kanske redan förstår varför jag hatar genren i fråga?
Det ska göras väldigt tydligt att Death-core har EXTREMT mycket likheter med Death-metal (inte så konstigt death metal kommer mer eller mindre ur Thrash-metal som kom delvis ur hardcore) men största skillnaden är att death-core har mer "breakdowns" (bankar huvudet i väggen). Breakdowns är alltså när man helt enkelt saktar ner eller stoppar musik för att byta tempo en stund i låten. Jag inser att det finns jättemånga anledningar till varför en jävla massa människor vill att detta ska vara en genre men som jag ser det skulle man kunna ta bort så jävla många genrer för att istället bara flytta gränserna inom genrer. Iställlet för att säga att något band inte spelar death metal för att de skiljer sig från de flesta andra så kan man väl helt enkelt säga att dem spelar den genren, death-metal i det här fallet, men har ett litet eget sound. Varje nytt band som kommer måste inte ha en ny jävla genre.
Att man har typ 4 genrer som alla ska beskriva konstig musik: progressive, alternative, experimental, avant-garde etc. gör mig lite förbryllad. Nu tycker jag att det är extremt stor skillnad mellan banden från respektive genre. Men varför döpa en genre med ord som i sig betyder typ "innovativt", "nytänkande" eller "konstigt". Progg kan jag möjligtvis acceptera, den var ju först. Men när man börjar säga att band spelar i genren "experimental" känns det lite konstigt. Som om att experimenterande alltid leder till ett visst sound.
Som jag sa orkar jag inte skriva så mycket idag. Så det här får räcka. Om någon känner för att diskutera det här ämnet tänker jag inte göra det i bloggen. Gå då istället in på min helgon eller något istället. Jag tänker inte ge ut min helgon för jag vill helst bara att människor som jag har någon som helst kontakt med ska diskutera ämnet med mig.
Avslutar med ett citat från mig och Julia:
"Rauk"
BlondinBella ska gifta sig och fly från allt elände med mig
Jag har blivit överrumplad. Jag har blivit överväldigad. Jag har blivit förälskad. Jag ÄR förälskad...i mina fördomar!
Jag totalt ÄLSKAR fördomar. Särskilt mina egna. Att folk lägger fram fördomar som något negativt gör mig frustrerad (www.blondinbella.se). Anledning: Den allra största massan verkar tro att fördomar är synonymt med att ha en felaktig bild av någon - detta är fel. Definitionen av en fördom är att den ska vara förutfattad och sakna sakligt stöd. Det betyder inte att den i slutändan visas vara felaktig.
Efter att ha varit inne på blondinbellas blogg i 5 sekunder (alltså nog för min otroligt långsamma dator att hinna få fram texten på toppen av sidan som säger "isabella [vad hon nu heter i efternamn, något äckligt adligt och överklassigt]" och jag ska hinna läsa det och se bilden bredvid till vänster) kunde jag avgöra följande:
1. Hon är moderat
2. Hon är rik
3. Hon bor i innerstaden
4. Hon värderar sina ytliga värden högre än ett människoliv
5. Hon tror att hon är relevant och viktig på något sätt (nej nej, gumman) och alla tjejer hon träffar som är någorlunda lika henne är hennes "älskling" efter en veckas vänskap
6. Hon missbrukar ordet "älska"
30 sekunder till i hennes blogg och lite läsning i hennes inlägg och jag kunde avgöra:
1. Hon vet inte när man egentligen ska sätta in "..." dömande av att hon gör det HELA TIDEN när det inte passar och dessutom sätter TVÅ punkter: ".." vilket är fel. Svensk grammatik säger EN PUNKT eller TRE. Allt annat är fel. Jag inser att hennes blogg inte är en formell text detta förhindrar det inte från att vara hysterisk enerverande dock.
2. Hon är modell vilket kan vara det mest korkade och minst nödvändiga yrket som finns på denna jord: De enda egentliga kraven som finns på jobbet är att man ska vara snygg, sexig och framför allt smal. Att blondinbella inte är något av dessa är inte så konstigt i dagsläget då man kan göra allt med datorer. Så i princip vem som helst kan bli modell, vilket är super. Men gör det jobbet mer betydelsefullt? Nej just det, att vara modell går i princip ut på att vara omänskligt smal, börja med kokain, bli anorektisk, göra pressframträdanden som visar hur korkad man är, vilket inte är konstigt då man i gymnasiet la ner studierna för det korkade yrket i fråga. Och man kan inte glädja sig med att man iaf gör ett bra jobb för jobbet i sig för med sig skönhetsideal som ingen kan leva upp till som leder till självmord och dåligt självförtroende världen över. Denna nivån är dock våran älskade bella inte på. Hon lär kanske inte komma dit heller. Men det är ju en fin tanke.
3. Hon har hysteriskt torr humor
4. Hon är så där härligt smygrasistisk som bara svenskar kan vara.
5. Hon anser att hon är "värd lite godis" efter en dag med hårt arbete; pratat med aftonbladet på telefon, druckit 20 koppar "latte" (på ett dåligt fik i Gallerian som tar omänskliga priser för sina blaskiga cafe aù lait som i princip är mjölk med några droppar kaffe) med sina "älsklingar", köpt kläder, köpt smink och blivit fotograferad av någon jävla amatör med en kamera för tung att bära i dubbel bemärkelse.
Ni ser var jag tar vägen kanske.
Blondinbella skriver i sin blogg, jag citerar:
"Ikväll visade det sig att alla mina fördomar om vissa delar av Söder stämmer"
Okej, så man kan anta att det är okej att ha fördomar. Det tycker hon ju uppenbarligen. Så här lyder en rad i följande blogginlägg dagen efter:
"Däremot måste ni inse att ni själva är mänskliga och också har fördomar. När ni har insett det kan ni faktiskt inte vara lika arga på mig, alla är vi lika."
Aha, så problemet ligger i att vi inte förstår att vi har fördomar. Jag vet att jag har fördomar gentemot Bella men hon är fortfarande samma bortskämda, grynet-citerande, Ebba von Sydow-kopierande, O.C-trittande, överskattade, rosaklädda, sminktipsande, bimbo-personifierade drygfan med mänsklighetens mest begränsade vokabulär. Så, lessen Bella men din teori håller inte.
Nu får ni ursäkta, jag ska kila iväg och ta en Latte med älsklingarna innan det bär av till jobbet (kändisfest på stureplan, *SUCK*, aja work work work). Köper nog en flaska med vatten som smakar precis som kranvatten bara för att i onödan förorena luften lite mer än jag redan gör när jag övningskör med farsans hummer. Ciao!
Avslutar med ett citat från mig, som inte har något med tidigare nämnda nyblivna ärkerival (tillsammans med Sting från The Police) att göra:
"När jag sover slipper jag pressen i
att göra något konstruktivt med mitt liv
vaknar av en smäll mot kroppen
det är rastlösheten som letar efter offer"
Jag totalt ÄLSKAR fördomar. Särskilt mina egna. Att folk lägger fram fördomar som något negativt gör mig frustrerad (www.blondinbella.se). Anledning: Den allra största massan verkar tro att fördomar är synonymt med att ha en felaktig bild av någon - detta är fel. Definitionen av en fördom är att den ska vara förutfattad och sakna sakligt stöd. Det betyder inte att den i slutändan visas vara felaktig.
Efter att ha varit inne på blondinbellas blogg i 5 sekunder (alltså nog för min otroligt långsamma dator att hinna få fram texten på toppen av sidan som säger "isabella [vad hon nu heter i efternamn, något äckligt adligt och överklassigt]" och jag ska hinna läsa det och se bilden bredvid till vänster) kunde jag avgöra följande:
1. Hon är moderat
2. Hon är rik
3. Hon bor i innerstaden
4. Hon värderar sina ytliga värden högre än ett människoliv
5. Hon tror att hon är relevant och viktig på något sätt (nej nej, gumman) och alla tjejer hon träffar som är någorlunda lika henne är hennes "älskling" efter en veckas vänskap
6. Hon missbrukar ordet "älska"
30 sekunder till i hennes blogg och lite läsning i hennes inlägg och jag kunde avgöra:
1. Hon vet inte när man egentligen ska sätta in "..." dömande av att hon gör det HELA TIDEN när det inte passar och dessutom sätter TVÅ punkter: ".." vilket är fel. Svensk grammatik säger EN PUNKT eller TRE. Allt annat är fel. Jag inser att hennes blogg inte är en formell text detta förhindrar det inte från att vara hysterisk enerverande dock.
2. Hon är modell vilket kan vara det mest korkade och minst nödvändiga yrket som finns på denna jord: De enda egentliga kraven som finns på jobbet är att man ska vara snygg, sexig och framför allt smal. Att blondinbella inte är något av dessa är inte så konstigt i dagsläget då man kan göra allt med datorer. Så i princip vem som helst kan bli modell, vilket är super. Men gör det jobbet mer betydelsefullt? Nej just det, att vara modell går i princip ut på att vara omänskligt smal, börja med kokain, bli anorektisk, göra pressframträdanden som visar hur korkad man är, vilket inte är konstigt då man i gymnasiet la ner studierna för det korkade yrket i fråga. Och man kan inte glädja sig med att man iaf gör ett bra jobb för jobbet i sig för med sig skönhetsideal som ingen kan leva upp till som leder till självmord och dåligt självförtroende världen över. Denna nivån är dock våran älskade bella inte på. Hon lär kanske inte komma dit heller. Men det är ju en fin tanke.
3. Hon har hysteriskt torr humor
4. Hon är så där härligt smygrasistisk som bara svenskar kan vara.
5. Hon anser att hon är "värd lite godis" efter en dag med hårt arbete; pratat med aftonbladet på telefon, druckit 20 koppar "latte" (på ett dåligt fik i Gallerian som tar omänskliga priser för sina blaskiga cafe aù lait som i princip är mjölk med några droppar kaffe) med sina "älsklingar", köpt kläder, köpt smink och blivit fotograferad av någon jävla amatör med en kamera för tung att bära i dubbel bemärkelse.
Ni ser var jag tar vägen kanske.
Blondinbella skriver i sin blogg, jag citerar:
"Ikväll visade det sig att alla mina fördomar om vissa delar av Söder stämmer"
Okej, så man kan anta att det är okej att ha fördomar. Det tycker hon ju uppenbarligen. Så här lyder en rad i följande blogginlägg dagen efter:
"Däremot måste ni inse att ni själva är mänskliga och också har fördomar. När ni har insett det kan ni faktiskt inte vara lika arga på mig, alla är vi lika."
Aha, så problemet ligger i att vi inte förstår att vi har fördomar. Jag vet att jag har fördomar gentemot Bella men hon är fortfarande samma bortskämda, grynet-citerande, Ebba von Sydow-kopierande, O.C-trittande, överskattade, rosaklädda, sminktipsande, bimbo-personifierade drygfan med mänsklighetens mest begränsade vokabulär. Så, lessen Bella men din teori håller inte.
Nu får ni ursäkta, jag ska kila iväg och ta en Latte med älsklingarna innan det bär av till jobbet (kändisfest på stureplan, *SUCK*, aja work work work). Köper nog en flaska med vatten som smakar precis som kranvatten bara för att i onödan förorena luften lite mer än jag redan gör när jag övningskör med farsans hummer. Ciao!
Avslutar med ett citat från mig, som inte har något med tidigare nämnda nyblivna ärkerival (tillsammans med Sting från The Police) att göra:
"När jag sover slipper jag pressen i
att göra något konstruktivt med mitt liv
vaknar av en smäll mot kroppen
det är rastlösheten som letar efter offer"
Det är slut
Sopranos är slut. Det känns vemodigt och lite jobbigt. Jag har sett alla avsnitt. Fan va bra det var. Men nu är det slut.
Som tur är har jag fortfarande Dexter, som är inne på andra säsongen nu. Extremt bra serie. Jag har Heroes, som väl alla känner till(?), som är inne på andra säsongen och världens bästa serie, meningen med livet, mänsklighetens största bedrift, närmaste perfektion man kan komma Scrubs börjar om, nästan exakt, 8 dagar, 23 timmar och 10 minuter. Så jag sörjer inte sopranos ALLT för mycket. Även om det är en av de bästa serierna någonsin, utan tvivel. Prison Break har jag gett upp på. Jag insåg att det är...ja, dåligt. Jag är JÄVLIGT trött på att se dem springa. Kunde dem inte ha nöjt sig med en säsong. Jävlar i helvete. Hela andra säsongen kändes fan som slöseri med tid. Som att titta på en timma reklam i streck en gång i veckan förutom att i det här förhållandet mellan TV-serie och konsument/tittare så tjänar TV-serie-makarna ingenting på det då jag inte tittar på serien på TV. Så det var i princip helt värdelöst för alla parter.
När scrubs slutar däremot. Vet fan inte vad jag kommer göra. Förhoppningsvis är det ett så hysteriskt bra slut att jag känner att det är lugnt. Om inte det så tar jag väl livet av mig helt enkelt. Eller om någon har ett förslag på någon annan serie som kan mätas med den? Didn't think so.
Kan dessvärre inte komma på något särskilt bra Tony Soprano-citat som skulle passa här så istället får ni ett härligt citat av The Melvins. Fri tolkning, som vanligt:
"Let god be your gardener"
Som tur är har jag fortfarande Dexter, som är inne på andra säsongen nu. Extremt bra serie. Jag har Heroes, som väl alla känner till(?), som är inne på andra säsongen och världens bästa serie, meningen med livet, mänsklighetens största bedrift, närmaste perfektion man kan komma Scrubs börjar om, nästan exakt, 8 dagar, 23 timmar och 10 minuter. Så jag sörjer inte sopranos ALLT för mycket. Även om det är en av de bästa serierna någonsin, utan tvivel. Prison Break har jag gett upp på. Jag insåg att det är...ja, dåligt. Jag är JÄVLIGT trött på att se dem springa. Kunde dem inte ha nöjt sig med en säsong. Jävlar i helvete. Hela andra säsongen kändes fan som slöseri med tid. Som att titta på en timma reklam i streck en gång i veckan förutom att i det här förhållandet mellan TV-serie och konsument/tittare så tjänar TV-serie-makarna ingenting på det då jag inte tittar på serien på TV. Så det var i princip helt värdelöst för alla parter.
När scrubs slutar däremot. Vet fan inte vad jag kommer göra. Förhoppningsvis är det ett så hysteriskt bra slut att jag känner att det är lugnt. Om inte det så tar jag väl livet av mig helt enkelt. Eller om någon har ett förslag på någon annan serie som kan mätas med den? Didn't think so.
Kan dessvärre inte komma på något särskilt bra Tony Soprano-citat som skulle passa här så istället får ni ett härligt citat av The Melvins. Fri tolkning, som vanligt:
"Let god be your gardener"
Förtydligande...
av syftet med den här bloggen följer nu:
Mål med ozma.blogg.se:
Att...
1. människor jag inte känner ska komma med irrelevanta och lösryckta anklagelser i något sorts försök att modifiera min personlighet som dem säkerligen kunnat bedöma utifrån några rader av text från en webbsida.
2. uppnå total politisk korrekthet och att aldrig uppröra någon eller något.
3. tråka ut människor med triviala inlägg som inte på något sätt går emot ramar och oskrivna regler.
4. ingen ska vilja läsa min blogg för att den är så jävla tråkig och icke-roande då jag inte tillåter mig själv att provocera andra.
5. uppnå total icke-existens av sarkasm.
Att undvika i ozma.blogg.se
Inlägg som...
1. bjuder in diskussion och ger plats för provokation/sammanhållning med likasinnade.
2. jag finner roande och som stimulerar mig på något sätt.
3. andra finner roande och som i viss mån stimulerar dem.
4. handlar om vad fan jag vill trots att vi har två grundlagar som stöder att jag uttrycker just det.
5. är sarkastiska.
Jag anser att jag är på god väg och har ännu inte skrivit något som går under "att undvika-karaktär".
Härnäst, dvs nästa inlägg följer uppräkning av program som handlar om antikviteter och människorna som leder programmen i fråga. Mycket plats kommer att ges åt frågorna: "Varför finns dessa program?", "vilka tittar på dem?" och "Vad har Ernst Kirshstiger gjort för att förtjäna mitt hat/SVTs kärlek?"
Jag avslutar med några ord från en god vän som väljer att kalla sig vid namnet KrängarN. Orden kommer från en kommentar denne gjorde till ett inlägg angående de "påhopp" som gjorts utifrån den här bloggen:
"Jag är en god vän till alex, och visst hatar vi saker tillsammans, det är vackert."
Mål med ozma.blogg.se:
Att...
1. människor jag inte känner ska komma med irrelevanta och lösryckta anklagelser i något sorts försök att modifiera min personlighet som dem säkerligen kunnat bedöma utifrån några rader av text från en webbsida.
2. uppnå total politisk korrekthet och att aldrig uppröra någon eller något.
3. tråka ut människor med triviala inlägg som inte på något sätt går emot ramar och oskrivna regler.
4. ingen ska vilja läsa min blogg för att den är så jävla tråkig och icke-roande då jag inte tillåter mig själv att provocera andra.
5. uppnå total icke-existens av sarkasm.
Att undvika i ozma.blogg.se
Inlägg som...
1. bjuder in diskussion och ger plats för provokation/sammanhållning med likasinnade.
2. jag finner roande och som stimulerar mig på något sätt.
3. andra finner roande och som i viss mån stimulerar dem.
4. handlar om vad fan jag vill trots att vi har två grundlagar som stöder att jag uttrycker just det.
5. är sarkastiska.
Jag anser att jag är på god väg och har ännu inte skrivit något som går under "att undvika-karaktär".
Härnäst, dvs nästa inlägg följer uppräkning av program som handlar om antikviteter och människorna som leder programmen i fråga. Mycket plats kommer att ges åt frågorna: "Varför finns dessa program?", "vilka tittar på dem?" och "Vad har Ernst Kirshstiger gjort för att förtjäna mitt hat/SVTs kärlek?"
Jag avslutar med några ord från en god vän som väljer att kalla sig vid namnet KrängarN. Orden kommer från en kommentar denne gjorde till ett inlägg angående de "påhopp" som gjorts utifrån den här bloggen:
"Jag är en god vän till alex, och visst hatar vi saker tillsammans, det är vackert."
Dagen fortsätter att göra mig glad och frågan om "varför jag skapade den här bloggen(?)" blir gång på gång besvarad.
Jag fullkomligt överväldigas av fina kommentarer och uppläxningar av människor jag inte känner (tror jag iaf)! Finner det oerhört intressant att dem till att börja med tror att jag överhuvudtaget bryr mig om vad deras bild av mig är. Ännu mer intressant är kanske att alla kommentarer (antagligen från samma person, men jag är inte helt säker) på något sätt beskriver att jag på något sätt skulle vara av narcissistisk karaktär och sätter mig över andra människor. Mest intressant är kanske dock att samtliga dessa kommentarer är dömande mot mig och på något sätt uttrycker att jag skulle vara sämre än någon annan. Hysterisk härlig dubbelmoral. Och när jag säger att det är dubbelmoraliskt så måste dem argumentera tillbaka med att säga att jag är dubbelmoralisk. Även om jag skulle vara det så är det här min blogg och jag skriver vad fan jag vill i den. Jag har aldrig påstått att jag inte är dubbelmoralisk eller inkonsekvent har starkt för mig att jag uttryckt det direkt motsatta faktiskt. Detta betyder dock itne att jag är dubbelmoralisk. Hittills har jag nämligen inte fått någon kommentar som backat upp det uttalandet.
Underhållande:
"Okej. Så du hatar Lars Winnerbäck. Han skriver jättedålig musik, så därför hatar du honom. Han är ett jävla svin också antar jag?
Själv hatar jag Hitler. Han förstörde livet för tusentals människor och slet sönder familjer i små jävla bitar bara för sitt eget maktberoende. Han manipulerade folk till att tro på honom som deras ledare och slaktade dem sedan bit för bit. Men Lars Winnerbäck är säkert förjävlig, med tanke på hans musik. Fyfan.
Okej, så nu kanske jag överdriver en gnutta. Men hata är ett så jävla starkt uttryck och jag tror att du rent ut sagt är en jävla missbrukare av att använda det. Jag fattar inte hur du orkar hålla på som du gör, man blir ju deprimerad av att läsa din blogg.
Det enda du och dina kompisar verkar göra är att sitta och snacka om hur dåliga och värdelösa alla är . Snacka om att sitta på höga hästar, eller är det bara så att det är en otroligt sjuk och konstig hobby du har?
Inte så konstigt att du har svårt att hitta ett förhållande förresten med den kvinnosyn du verkar ha. Att använda ett utryck som "drygjävlar till kvinnor" kanske du ska tänka över en eller två gånger innan du kastar ur dig.
Om du trivs med att ha en så negativ och inskränkt inställning till allt så visst, okej.
Fan va jobbigt det måste vara."
Du och jag har uppenbarligen skilda definitioner av vad hat är. Jag hatar Lars Winnerbäck på grund av hans musik att han är en hemsk människa har jag väl inte påstått? Jag kan väl hata honom ändå. Vad hat är, är liksom många andra saker en subjektiv fråga. Huruvida jag missbrukar ordet eller inte skiter jag fullständigt i. För att få det jag vill ha sagt behöver jag använda ordet hat. Och tro mig detta är något bara JAG kan bestämma över (ännu en gång handlar det om SUBJEKTIVITET).
"Drygjävlar till kvinnor" säger vad? Jo att 2 eller fler kvinnor enligt mig är drygjävlar. Snälla lär dig att läsa svenska. "Drygjävlar till kvinnor" är ett sätt att uttrycka ogillande mot en grupp av människor, i detta fall kvinnor, inte mer än så. Hade det stått: "Drygjävlar till män" hade det betytt att det var ett antal män jag hade något emot. Om det ska räknas som något patriarkaliskt eller kvinnofötryckande måste jag med meningen på något sätt uttrycka något jag ogillar med kvinnor i allmänhet som bara är en fördom. Typ "Kvinnor är drygjävlar"; då hade jag sagt att kvinnor överhuvudtaget är drygjävlar vilket i en del sammanhang skulle kunna vara kvinno-nedtryckande. Men jag skrev inte det. Jag skrev "Drygjävlar till kvinnor" vilket i sammanhanget jag skrev det i innebär att en grupp kvinnor är drygjävlar inte att alla är det. Så meningen i sig säger JÄVLIGT LITE om min kvinnosyn. Inlägget handlade för övrigt om Lars Winnerbäcks flickvänner och det du skulle kunna gnälla över är möjligtvis att jag inte känner någon av kvinnorna han varit med och således inte kan veta om dem är dryga eller inte åh andra sidan skulle jag ändå inte bry mig om din åsikt och dessutom så är det ännu en gång en fråga om subjektivitet; vad jag tycker krävs för att någon ska kallas "en drygjävel". Så tack, men jag tror jag tänkt över det tillräckligt.
"Det enda du och dina kompisar verkar göra är att sitta och snacka om hur dåliga och värdelösa alla är"
Tror inte jag har nämnt något som skulle indikera på ett gemensamt hat mot någon med en vän. Rätta mig om jag har fel men du vet väl inte ett jävla skit om mina vänner? Förutom möjligtvis några namn jag avslöjat i min blogg? Jag har aldrig skrivit att jag och mina kompisar brukar samtala om "hur dåliga och värdelösa alla är".
För övrigt har du en jävligt skev bild av min blogg om det är så du ser på den. Inläggen om min förre detta flickvän säger inte på något sätt att hon är "dålig" eller "värdelös". Inläggen om min PSP säger nog precis motsatsen skulle jag säga. Mina inlägg om bra och dåliga skivor säger inte att NÅGON är dålig och värdelös säger bara att ett antal skivor enligt mig är något att ha/inte är något att ha. Inlägget om bilddagboken kanske gör det till viss del. Mitt inlägg om lars winnerbäck gör det. Möjligtvis inlägget som är benämnt "upplysning" mot några bloggare. Inlägget om blondinbella också naturligtvis. Men de inläggen som inte gör det utlöser nog mer än 50 procent skulle jag tippa på så "allt vi verkar göra" är kanske lite väl starkt och hastigt uttryckt. Du kan ju räkna på det men jag tror du kommer komma fram till att min blogg inte alls till största delen handlar om MÄNNISKOR jag hatar (du skrev nämligen "alla" ditt inlägg, vilket inte inkluderar prylar och skeenden).
Tycker för övrigt att det är jävligt roligt hur du pratar om höga hästar. Du har läst några inlägg i min blogg och tror att du kan hela min personlighet. Tror du jag skriver om allt som händer i mitt liv i den här bloggen eller? Huruvida jag är överlägsen gentemot andra människor eller inte i allmänhet kan du inte avgöra från min blogg. Min blogg är vaddå, 0.000005 procent av mitt liv. Jag skriver naturligtvis om saker som jag tror kan uppröra, provocera, roa, osv. Då jag i viss grad ändå vill att folk ska läsa bloggen och på något sätt bli berörda av den. Naturligtvis går en del av bloggandet ut på att få ur mig saker som tynger mig också. Vanligtvis är de saker som tynger mig hat mot saker och människor och då mår jag bättre av att skriva det. Så frågan är; hur dåligt tror du Lars Winnerbäck mår av att veta att någon människa inte gillar honom? Hur mycket tror du Blondinbella bryr sig om att jag inte gillar henne? Jag kan naturligtvis inte veta. Men allt jag kan göra är att utgå från mig själv och du verkar inte tycka om mig; bryr jag mig om det? Nej.
Avslutar med ett citat av mig själv, tolka hur fan ni vill:
"Jag behöver dig
till att kväva mig
för när du kväver mig
vet jag att du känner mig"
Underhållande:
"Okej. Så du hatar Lars Winnerbäck. Han skriver jättedålig musik, så därför hatar du honom. Han är ett jävla svin också antar jag?
Själv hatar jag Hitler. Han förstörde livet för tusentals människor och slet sönder familjer i små jävla bitar bara för sitt eget maktberoende. Han manipulerade folk till att tro på honom som deras ledare och slaktade dem sedan bit för bit. Men Lars Winnerbäck är säkert förjävlig, med tanke på hans musik. Fyfan.
Okej, så nu kanske jag överdriver en gnutta. Men hata är ett så jävla starkt uttryck och jag tror att du rent ut sagt är en jävla missbrukare av att använda det. Jag fattar inte hur du orkar hålla på som du gör, man blir ju deprimerad av att läsa din blogg.
Det enda du och dina kompisar verkar göra är att sitta och snacka om hur dåliga och värdelösa alla är . Snacka om att sitta på höga hästar, eller är det bara så att det är en otroligt sjuk och konstig hobby du har?
Inte så konstigt att du har svårt att hitta ett förhållande förresten med den kvinnosyn du verkar ha. Att använda ett utryck som "drygjävlar till kvinnor" kanske du ska tänka över en eller två gånger innan du kastar ur dig.
Om du trivs med att ha en så negativ och inskränkt inställning till allt så visst, okej.
Fan va jobbigt det måste vara."
Du och jag har uppenbarligen skilda definitioner av vad hat är. Jag hatar Lars Winnerbäck på grund av hans musik att han är en hemsk människa har jag väl inte påstått? Jag kan väl hata honom ändå. Vad hat är, är liksom många andra saker en subjektiv fråga. Huruvida jag missbrukar ordet eller inte skiter jag fullständigt i. För att få det jag vill ha sagt behöver jag använda ordet hat. Och tro mig detta är något bara JAG kan bestämma över (ännu en gång handlar det om SUBJEKTIVITET).
"Drygjävlar till kvinnor" säger vad? Jo att 2 eller fler kvinnor enligt mig är drygjävlar. Snälla lär dig att läsa svenska. "Drygjävlar till kvinnor" är ett sätt att uttrycka ogillande mot en grupp av människor, i detta fall kvinnor, inte mer än så. Hade det stått: "Drygjävlar till män" hade det betytt att det var ett antal män jag hade något emot. Om det ska räknas som något patriarkaliskt eller kvinnofötryckande måste jag med meningen på något sätt uttrycka något jag ogillar med kvinnor i allmänhet som bara är en fördom. Typ "Kvinnor är drygjävlar"; då hade jag sagt att kvinnor överhuvudtaget är drygjävlar vilket i en del sammanhang skulle kunna vara kvinno-nedtryckande. Men jag skrev inte det. Jag skrev "Drygjävlar till kvinnor" vilket i sammanhanget jag skrev det i innebär att en grupp kvinnor är drygjävlar inte att alla är det. Så meningen i sig säger JÄVLIGT LITE om min kvinnosyn. Inlägget handlade för övrigt om Lars Winnerbäcks flickvänner och det du skulle kunna gnälla över är möjligtvis att jag inte känner någon av kvinnorna han varit med och således inte kan veta om dem är dryga eller inte åh andra sidan skulle jag ändå inte bry mig om din åsikt och dessutom så är det ännu en gång en fråga om subjektivitet; vad jag tycker krävs för att någon ska kallas "en drygjävel". Så tack, men jag tror jag tänkt över det tillräckligt.
"Det enda du och dina kompisar verkar göra är att sitta och snacka om hur dåliga och värdelösa alla är"
Tror inte jag har nämnt något som skulle indikera på ett gemensamt hat mot någon med en vän. Rätta mig om jag har fel men du vet väl inte ett jävla skit om mina vänner? Förutom möjligtvis några namn jag avslöjat i min blogg? Jag har aldrig skrivit att jag och mina kompisar brukar samtala om "hur dåliga och värdelösa alla är".
För övrigt har du en jävligt skev bild av min blogg om det är så du ser på den. Inläggen om min förre detta flickvän säger inte på något sätt att hon är "dålig" eller "värdelös". Inläggen om min PSP säger nog precis motsatsen skulle jag säga. Mina inlägg om bra och dåliga skivor säger inte att NÅGON är dålig och värdelös säger bara att ett antal skivor enligt mig är något att ha/inte är något att ha. Inlägget om bilddagboken kanske gör det till viss del. Mitt inlägg om lars winnerbäck gör det. Möjligtvis inlägget som är benämnt "upplysning" mot några bloggare. Inlägget om blondinbella också naturligtvis. Men de inläggen som inte gör det utlöser nog mer än 50 procent skulle jag tippa på så "allt vi verkar göra" är kanske lite väl starkt och hastigt uttryckt. Du kan ju räkna på det men jag tror du kommer komma fram till att min blogg inte alls till största delen handlar om MÄNNISKOR jag hatar (du skrev nämligen "alla" ditt inlägg, vilket inte inkluderar prylar och skeenden).
Tycker för övrigt att det är jävligt roligt hur du pratar om höga hästar. Du har läst några inlägg i min blogg och tror att du kan hela min personlighet. Tror du jag skriver om allt som händer i mitt liv i den här bloggen eller? Huruvida jag är överlägsen gentemot andra människor eller inte i allmänhet kan du inte avgöra från min blogg. Min blogg är vaddå, 0.000005 procent av mitt liv. Jag skriver naturligtvis om saker som jag tror kan uppröra, provocera, roa, osv. Då jag i viss grad ändå vill att folk ska läsa bloggen och på något sätt bli berörda av den. Naturligtvis går en del av bloggandet ut på att få ur mig saker som tynger mig också. Vanligtvis är de saker som tynger mig hat mot saker och människor och då mår jag bättre av att skriva det. Så frågan är; hur dåligt tror du Lars Winnerbäck mår av att veta att någon människa inte gillar honom? Hur mycket tror du Blondinbella bryr sig om att jag inte gillar henne? Jag kan naturligtvis inte veta. Men allt jag kan göra är att utgå från mig själv och du verkar inte tycka om mig; bryr jag mig om det? Nej.
Avslutar med ett citat av mig själv, tolka hur fan ni vill:
"Jag behöver dig
till att kväva mig
för när du kväver mig
vet jag att du känner mig"
En glad start på dagen...
fick jag nu när jag läste en kommentar på en text jag skrivit. Låt mig visa er som inte aktivt läser kommentarerna i min blogg:
"Alltså, får jag bara fråga vad du får ut av att klanka ner på andra hela jävla tiden?
Sedan, är det meningen att människor ska få vara sig själva. Få vara som de vill. Låt människan då vara som Ebba von Syndow, intelligent som en skokartong. Låt henne klä sig i rosa, vara blond, citera "Grynet" i sin blogg, och vara med i muf.
Bara för att alla människor inte har dina värderingar, gör det dem inte till bättre människor.
Jag blir så sjukt jävla arg när jag läser din blogg.
Jag säger inte att bellas blogg är bra. Men jag tycker du ska ge fan i att tracka ner så jävla mycket på henne.
LÅT MÄNNISKAN VARA SIG SJÄLV FÖR FASEN!
Du bör komma ner från ditt lilla moln, och se att det faktiskt finns positiva saker i livet. Att allting inte bara går ut på att tracka ner på andra människor."
Jag vet inte liksom inte riktigt hur jag ska kunna ta det här på allvar. Till att börja med så använder hon ord som "fasen" och uttrycker först sin hysteriska ilska på min blogg för att sedan avsluta med ett i viss mån positivt och konstruktivt förslag: "Du bör kommer ner fårn ditt lilla moln, och se att det faktiskt finns positiva saker i livet", haha.
Det som slår mig hårdast dock, det som fram för allt gör det svårt för mig att ta inlägget på allvar är det faktum att hon med sitt inlägg klankar ner på MIG och den JAG är. Hon läxar upp mig och säger hur jag ska vara när hon säger att jag inte har rätt klanka ner på andra. Högre dubbelmoral finns knappt. Hur kommer det sig att jag inte har samma rätt att skriva vad jag vill i bloggen som andra? Jag är mig själv när jag klankar ner på andra. För övrigt förstår jag inte hur det där med att se saker positivt har med mig att göra. Om du läser lite i min blogg så märker du nog en ganska positivt underton som uttrycks i diverse nedklankning mot andra men även när jag förklarar min kärlek för min PSP eller andra små glädjeämnen som för mig är stora.
Jag kanske är helt galen, men jag skulle säga att det är DU som sitter på ett "moln" och behöver se "det positiva" i mina inlägg. Kanske något i stil med att JAG är mig och själv och att JAG får ut något av att klanka ner på saker jag inte tycker om. Om du verkligen är ett sånt jävla helgon och så jävla fast bestluten om allas lika värde, vilket jag är, så kan väl du om någon acceptera ditt nederlag i formulering och argumentation den här sessionen.
Avslutar med ett citat från dig miss/mr anonym:
"Att allting inte bara går ut på att tracka ner på andra människor."
"Alltså, får jag bara fråga vad du får ut av att klanka ner på andra hela jävla tiden?
Sedan, är det meningen att människor ska få vara sig själva. Få vara som de vill. Låt människan då vara som Ebba von Syndow, intelligent som en skokartong. Låt henne klä sig i rosa, vara blond, citera "Grynet" i sin blogg, och vara med i muf.
Bara för att alla människor inte har dina värderingar, gör det dem inte till bättre människor.
Jag blir så sjukt jävla arg när jag läser din blogg.
Jag säger inte att bellas blogg är bra. Men jag tycker du ska ge fan i att tracka ner så jävla mycket på henne.
LÅT MÄNNISKAN VARA SIG SJÄLV FÖR FASEN!
Du bör komma ner från ditt lilla moln, och se att det faktiskt finns positiva saker i livet. Att allting inte bara går ut på att tracka ner på andra människor."
Jag vet inte liksom inte riktigt hur jag ska kunna ta det här på allvar. Till att börja med så använder hon ord som "fasen" och uttrycker först sin hysteriska ilska på min blogg för att sedan avsluta med ett i viss mån positivt och konstruktivt förslag: "Du bör kommer ner fårn ditt lilla moln, och se att det faktiskt finns positiva saker i livet", haha.
Det som slår mig hårdast dock, det som fram för allt gör det svårt för mig att ta inlägget på allvar är det faktum att hon med sitt inlägg klankar ner på MIG och den JAG är. Hon läxar upp mig och säger hur jag ska vara när hon säger att jag inte har rätt klanka ner på andra. Högre dubbelmoral finns knappt. Hur kommer det sig att jag inte har samma rätt att skriva vad jag vill i bloggen som andra? Jag är mig själv när jag klankar ner på andra. För övrigt förstår jag inte hur det där med att se saker positivt har med mig att göra. Om du läser lite i min blogg så märker du nog en ganska positivt underton som uttrycks i diverse nedklankning mot andra men även när jag förklarar min kärlek för min PSP eller andra små glädjeämnen som för mig är stora.
Jag kanske är helt galen, men jag skulle säga att det är DU som sitter på ett "moln" och behöver se "det positiva" i mina inlägg. Kanske något i stil med att JAG är mig och själv och att JAG får ut något av att klanka ner på saker jag inte tycker om. Om du verkligen är ett sånt jävla helgon och så jävla fast bestluten om allas lika värde, vilket jag är, så kan väl du om någon acceptera ditt nederlag i formulering och argumentation den här sessionen.
Avslutar med ett citat från dig miss/mr anonym:
"Att allting inte bara går ut på att tracka ner på andra människor."
Snabba cash...
har jag inte läst. Jag tänker inte läsa den. För risken att jag blir ett allvetande svin av att läsa den är överhängande; alla som läst den är numera experter på organiserad brottslighet. I varenda jävla konversation ska dem väva in juggar och spaggar, bedrägeri hit och dit bara för att få glänsa. Exempel på liknande fenomen finns det alldeles för många av. Man har ju biografi-filmen om Johnny Cash: "Walk the line"; när den var het så visste alla allt om Johnny Cash och helt plötsligt var han hippast i stan. WOW country, jävlar i helvete vad coolt; 50-åringar med mer whiskey än blod i kroppen vars låtar växlar mellan ungefär 2 variationer av ackord. Vilket är okej i sig. Men är det inte lustigt att folk köper precis allt som utgivarna vill att dem ska köpa? Skulle dem vilja göra Torgny Melins inne skulle dem säkert lyckas med det också. Torgny Melins var i och för sig ett jävligt dåligt exempel, deras låtar ÄR ju Kick-ass.
"Da vinci koden" är ännu ett exempel. Efter den så blev alla ateistiska och hatiska mot allt som kan förknippas med kristendom. Jag är inte kristen men när människor börjar döma ut andra människor bara på grunderna att dem tycker det är "sjukt att man kan tro på något man inte vet finns" blir jag lite förbryllad. Framförallt eftersom hatarnas egna åsikter mot kristna bygger på ett skönlitterärt verk vars största källa är en annan skönlitterär bok som skrevs för 20 år sen som också var fiction byggt på lösryckta rykten och myter. Jag menar snacka om att tro på något man inte vet finns. Jag skulle gärna skylla all skit som hänt under historiens gång på kristna. Alla krig, kvinnoförtrycket etc. Men dess värre är det betydigt mer komplicerat än så och problemen har betydligt fler syndabockar än så dessvärre. Har ingen lust att gå in djupare på det här nu för då kommer jag vara tvungen att uppge källor och jag känner inte för att förvandla min blogg till en tenta.
Ni är alla, vi är alla, jävligt patetiska och icke-självständiga när det kommer till medias inverkan på våra liv...
speciellt du blondin bella...
"...oh and Hugh Jackman"
"Da vinci koden" är ännu ett exempel. Efter den så blev alla ateistiska och hatiska mot allt som kan förknippas med kristendom. Jag är inte kristen men när människor börjar döma ut andra människor bara på grunderna att dem tycker det är "sjukt att man kan tro på något man inte vet finns" blir jag lite förbryllad. Framförallt eftersom hatarnas egna åsikter mot kristna bygger på ett skönlitterärt verk vars största källa är en annan skönlitterär bok som skrevs för 20 år sen som också var fiction byggt på lösryckta rykten och myter. Jag menar snacka om att tro på något man inte vet finns. Jag skulle gärna skylla all skit som hänt under historiens gång på kristna. Alla krig, kvinnoförtrycket etc. Men dess värre är det betydigt mer komplicerat än så och problemen har betydligt fler syndabockar än så dessvärre. Har ingen lust att gå in djupare på det här nu för då kommer jag vara tvungen att uppge källor och jag känner inte för att förvandla min blogg till en tenta.
Ni är alla, vi är alla, jävligt patetiska och icke-självständiga när det kommer till medias inverkan på våra liv...
speciellt du blondin bella...
"...oh and Hugh Jackman"
NU vet jag vad felet med bloggning är...
att den här finns: http://blondinbella.se/
Fast absolut värst är kanske att hon har så jävla många läsare. Måtte de flesta läsare av hennes blogg vara sådana som mig som behöver lite bränsle till sin egen blogg så dem läser en skitdålig för att totalt lacka och således skriva aggressiva, stimulerande och konstruktiva bloggar. Dessvärre tror jag inte detta är fallet. De flesta läser den nog för att de är lika ytliga och innehållsfattiga som hon själv.
Emmellertid ska hon dock verkligen ha en eloge. Jag menar trots att hon är ytlig som Ebba von Syndow, intelligent som en skokartong, trots att hon klär sig i rosa, är blond, citerar "Grynet" i sin blogg, jobbar som modell, är med i muf, tar extremt oskarpa och allmänt dåliga bilder på sina så kallade "outfits" för att kunna skriva var hon köpt dem och hur mycket de kostade (så att alla verkligen förstår att hon är överklass, det är lätt att missa) så lyckas hon få en smärre fanskara som läser hennes blogg troget varje dag för att sedan kunna gå och ta en "Latte" på stureplan med sina vänner från muf och prata om allas älskade, bloggande, stereotypiska, indirekt och omedvetet anti-feminist.
Hennes blogg om något är väl tecken på oss västerlänningars brist på måttfullhet. Hon om någon kan väl representera den överflödiga svensken. Hon om någon kan få mig att begå sepuku.
Men somsagt man måste nästan bli fascinerad när man läser hennes blogg. För att ni ska förstå vad jag menar rekomenderar jag först och främst att ni går in på hennes blogg. Då hon skriver fler blogginlägg om dagen än hon tigger pengar av sin farsa i veckan (säger mycket) så kan det dock vara svårt att hitta dem riktiga godbitarna. Jag letade ut ett exempel på det mest intellektuella hon skrivit bara så att ni får en bild av var nivån ligger:
"Aftonbladet ringde mig igen nu. Vi pratade mest om det som händer i innerstan. Vi som bor här, går i skolan och så och om jag tror att det är lika mycket våld bland ungdomar här som det är i förorten. Han frågade också om jag tycker att vuxna är medvetna om allt som händer. Jag sa som jag skrev i bloggen att vi ungdomar lever i en värld där våld vid fester, sena kvällar etc är rätt vanligt. Många är uttråkade och söker kontakter utanför stan, till mer kriminella. Som i boken Snabba Cash. Jag sa även att vi ungdomar under 18 år behöver fler ställen att vara på, inte som ungdomsgårdar utan ev festlokaler som vuxna sköter. Försökte jag svara så gott jag kunde. Gårdagens svar till reporten såg jag hamnade i aftonbladet idag. "
"Vi ungdomar lever i en värld där våld vid fester, sena kvällar etc. är rätt vanligt." Ja usch och fy. Stackars oss innerstadsungar som tvingas gå på fester! Åh all öl som spillts på grund av innerstadsvåldet! Ack o ve, alla stackars tragiska, osäkra ungdomar som måste dricka tills dem blir alkholförgiftade för att få bekräftelse. Vi ungdomar i innerstan är ju bara offer för de hemska förortsungdomarna som är kriminella helt utan anledning och kommer till våra fester på östermalm och bara förstör! Inte kan det väl bero på att dem inte blir accepterade och bemöts som om de vore från en annan planet när det kommer flyende från länder med krig. Tacka gud för muf som gör klyftorna lite större så att dem kommer längre ifrån oss oskyldiga, oskuldsfulla innerstadsungar.
För det var väl invandrare hon syftade på, dem där som var "kriminella utanför stan". Som vanligt. Klart som fan folk lackar o blir kriminella när dem inte får något gratis samtidigt som dem ser att de som redan har allt får ännu mer gratis.
Tack som fan för att det finns osjälvständiga människor med val som gör som dem är beräknade att göra istället för att välja det motsatta utan att tänka på vad andra människor som inte har några val gör och hur det som de själva gör påverkar dessa människor utan val.
Inser att detta blogginlägg kanske inte varit de mest roande men nu har jag fått ut lite självförstörande tendenser som fyllde mig efter att ha läst bl a några av hennes inlägg om muf, som för övrigt till 90 procent inte handlade om politik (eh?) och de 10 procent som gjorde det gick ut på ogrundade och dåligt formulerade meningar som:
"Många gör misstaget att tro att Sd är nära moderaterna i högerskalan men det är fel! Sd´s politik liknar mer socialdemokraterna".
Intressant är att hon inte någonstans i det inlägget beskrev socialdemokraternas invandrarpolitik på något överhuvudtaget objektivt sätt. Hon nämner senare att sossarna har en "negativ inställning mot invandring" utan att ge något exempel eller referera till källa. Senare samma inlägg kom även den här hysteriskt roliga formuleringen:
"Sd vänner är dem som hade koncentrationsläger och gasade ihjäl folk till döds"
Jajo sverigedemokraterna existerande inte under andra världskriget. Inga som medverkade i förintelsen är del av Sd. Men skit i det faktumet. Sds följeslagare sysslar med gasning.
Var och varannan dag kommer jag numera uppdatera er med vad som stör mig med denna människa. Hon ska bli min nya "favourite person that I love to hate", som wednesday 13 en gång uttryckte det. och med det citatet avslutar jag:
"You're my favourite person that i love to hate"
Fast absolut värst är kanske att hon har så jävla många läsare. Måtte de flesta läsare av hennes blogg vara sådana som mig som behöver lite bränsle till sin egen blogg så dem läser en skitdålig för att totalt lacka och således skriva aggressiva, stimulerande och konstruktiva bloggar. Dessvärre tror jag inte detta är fallet. De flesta läser den nog för att de är lika ytliga och innehållsfattiga som hon själv.
Emmellertid ska hon dock verkligen ha en eloge. Jag menar trots att hon är ytlig som Ebba von Syndow, intelligent som en skokartong, trots att hon klär sig i rosa, är blond, citerar "Grynet" i sin blogg, jobbar som modell, är med i muf, tar extremt oskarpa och allmänt dåliga bilder på sina så kallade "outfits" för att kunna skriva var hon köpt dem och hur mycket de kostade (så att alla verkligen förstår att hon är överklass, det är lätt att missa) så lyckas hon få en smärre fanskara som läser hennes blogg troget varje dag för att sedan kunna gå och ta en "Latte" på stureplan med sina vänner från muf och prata om allas älskade, bloggande, stereotypiska, indirekt och omedvetet anti-feminist.
Hennes blogg om något är väl tecken på oss västerlänningars brist på måttfullhet. Hon om någon kan väl representera den överflödiga svensken. Hon om någon kan få mig att begå sepuku.
Men somsagt man måste nästan bli fascinerad när man läser hennes blogg. För att ni ska förstå vad jag menar rekomenderar jag först och främst att ni går in på hennes blogg. Då hon skriver fler blogginlägg om dagen än hon tigger pengar av sin farsa i veckan (säger mycket) så kan det dock vara svårt att hitta dem riktiga godbitarna. Jag letade ut ett exempel på det mest intellektuella hon skrivit bara så att ni får en bild av var nivån ligger:
"Aftonbladet ringde mig igen nu. Vi pratade mest om det som händer i innerstan. Vi som bor här, går i skolan och så och om jag tror att det är lika mycket våld bland ungdomar här som det är i förorten. Han frågade också om jag tycker att vuxna är medvetna om allt som händer. Jag sa som jag skrev i bloggen att vi ungdomar lever i en värld där våld vid fester, sena kvällar etc är rätt vanligt. Många är uttråkade och söker kontakter utanför stan, till mer kriminella. Som i boken Snabba Cash. Jag sa även att vi ungdomar under 18 år behöver fler ställen att vara på, inte som ungdomsgårdar utan ev festlokaler som vuxna sköter. Försökte jag svara så gott jag kunde. Gårdagens svar till reporten såg jag hamnade i aftonbladet idag. "
"Vi ungdomar lever i en värld där våld vid fester, sena kvällar etc. är rätt vanligt." Ja usch och fy. Stackars oss innerstadsungar som tvingas gå på fester! Åh all öl som spillts på grund av innerstadsvåldet! Ack o ve, alla stackars tragiska, osäkra ungdomar som måste dricka tills dem blir alkholförgiftade för att få bekräftelse. Vi ungdomar i innerstan är ju bara offer för de hemska förortsungdomarna som är kriminella helt utan anledning och kommer till våra fester på östermalm och bara förstör! Inte kan det väl bero på att dem inte blir accepterade och bemöts som om de vore från en annan planet när det kommer flyende från länder med krig. Tacka gud för muf som gör klyftorna lite större så att dem kommer längre ifrån oss oskyldiga, oskuldsfulla innerstadsungar.
För det var väl invandrare hon syftade på, dem där som var "kriminella utanför stan". Som vanligt. Klart som fan folk lackar o blir kriminella när dem inte får något gratis samtidigt som dem ser att de som redan har allt får ännu mer gratis.
Tack som fan för att det finns osjälvständiga människor med val som gör som dem är beräknade att göra istället för att välja det motsatta utan att tänka på vad andra människor som inte har några val gör och hur det som de själva gör påverkar dessa människor utan val.
Inser att detta blogginlägg kanske inte varit de mest roande men nu har jag fått ut lite självförstörande tendenser som fyllde mig efter att ha läst bl a några av hennes inlägg om muf, som för övrigt till 90 procent inte handlade om politik (eh?) och de 10 procent som gjorde det gick ut på ogrundade och dåligt formulerade meningar som:
"Många gör misstaget att tro att Sd är nära moderaterna i högerskalan men det är fel! Sd´s politik liknar mer socialdemokraterna".
Intressant är att hon inte någonstans i det inlägget beskrev socialdemokraternas invandrarpolitik på något överhuvudtaget objektivt sätt. Hon nämner senare att sossarna har en "negativ inställning mot invandring" utan att ge något exempel eller referera till källa. Senare samma inlägg kom även den här hysteriskt roliga formuleringen:
"Sd vänner är dem som hade koncentrationsläger och gasade ihjäl folk till döds"
Jajo sverigedemokraterna existerande inte under andra världskriget. Inga som medverkade i förintelsen är del av Sd. Men skit i det faktumet. Sds följeslagare sysslar med gasning.
Var och varannan dag kommer jag numera uppdatera er med vad som stör mig med denna människa. Hon ska bli min nya "favourite person that I love to hate", som wednesday 13 en gång uttryckte det. och med det citatet avslutar jag:
"You're my favourite person that i love to hate"
Top 5
En ny top fem lista, den här gången listar jag de fem sämsta/de skivor jag blev mest besviken över i år.
1. Kiss - Kiss Unplugged
Igarderobenmedsminkrock
Kom ut för 11 år sen men håller fortfarande...verkligen inte. Så hemskt dålig skiva. Jag var helt enkelt tvungen att negligera det faktum att den inte kom ut i år. Det här är utan tvekan dem sämsta skivan som någonsin gjorts. Jag hörde att den i LP-form var ganska svår att få tag på och drog slutsatsen att den var bra. Väl lyssnande på den fick jag en tillfällig stroke. Lyssnar hellre på... ja vad som helst.
2. Turbonegro - Retox
"Deathpunk"
I skrivande stund färgar jag min vägg röd med blodet från mitt huvud som jag bankat in i den. När jag först fick veta att Turbonegro fått en egen genre "Deathpunk" blev jag jävligt förbannat. När jag sen fick veta att bandet själva kommit fram med namnet blev jag rasande. När jag hörde Retox blev jag psykotisk. På ett dåligt sätt. Ärligt talat tyckte jag skivan var dålig innan jag hörde den. Jag hatar den. Jag brukade gilla turbonegro. Det slutade jag med för att:
1. Jag hittade annan bättre musik som inte var dåliga plagiat på Ramones.
2. Människor som gör mig jävligt förbannad (av anledningar jag av säkerhetskäl inte tänker gå igenom nu, min vägg tål inte hur mycket som helst) började lyssna allt mer på turbonegro och således associerade jag deras musik med människor som suger metervis med kuk.
3. Dem har en egen genre. Vilket dem inte förtjänar.
4. Deras genre är benämnd "deathpunk"
5. Dem är från Norge.
behöver jag säga mer?
3. Queens of the stone age - Era vulgaris
Stoner-alla-skivor-låter-likadant-rock
SICK SICK SICK... på det här jävla bandet. Vissa band ska nog bara göra en skiva. Jag vill ha tillbaka Kyuss för fan.
4. Smashing Pumpkins - Zeitgeist
Ingen vet
Inte en jättedålig skiva men hysteriskt stor besvikelse. Jag förväntar mig alltid mästerverk när det kommer till Corgan. Inte för att han alltid lever upp till det men efter Gish, Siamese Dream, Adore och dessutom en av de bästa Unplugged-konserter jag någonsin hört så förväntar man sig storartade ting från detta band. Trots alla mediokra skivor som kommit emellan.
5. Sällskapet - Sällskapet
Thåströmsäljeralltid-industri-rock
Thåström fortsätter på samma sömpiller-spår som tidigare skivan. Den där "blablablabla-vägen blablabla" som kom för inte allt för längesen. Jag är medveten om att sällskapet är ett band, men let's face it det är hans namn som säljer. Skivan är kanske inte så jävla hemsk men jag har något sorts medfött inre hat mot thåström. Men jävligt dålig är den i och för sig. Känns lite "wannabe" liksom. Håll dig till tråkig musik som man gör utan synthar, Thåström.
ps. Medger dock att en del Ebba Grön-grejer är något att ha ds.
Skivor som nästan kvalade:
Velvet Revolver - Libertad
Skit
Har inte ens hört den. Vet att jag skulle hata den och koka över. Blir förbannad på blotta tanken att lyssna på den. Scott Weiland kan ta sin jävla megafon o stoppa upp i röven.
Guns n Roses - Appetite for destruction
Drivalextillvansinnecore
är medveten om att det var ett tag sen den kom ut. 20 år sen kanske eller nåt. Men det känns fan orättvist att inte låta den vara med i alla fall på ett hörn. Den är så hysteriskt dålig.
Coldplay - Alla skivor
zzzz
...
U2 - Alla skivor
YEAAAAAAHWHOOOOOA-arena-rock
...
Mustasch - Latest version of the truth
Suicidehardrock
Snarare "latest version of reasons to commit suicide", jag skyller eventuellt självmord på Mustasch. Om jag hör någon sjunga "i got my motor running" en jävla gång till så tänker jag se till att "my chainsaw-motor is running" och såga ner varenda jävel jag ser.
Nasum...
Sitter jag och lyssnar på nu. Fan va bra det är. För en stund sen lyssnade jag på Afgrund (efter tips av Sebbe) som låter...precis likadant, också jävligt bra i och för sig. Jag orkar inte skriva. Jag har inte haft tid och skriva och nu när jag har det så känner jag inte för det.
Jag hatar konferencierer och engagerade i olika arrangemang vars största uppgift, förutom att klä sig hysteriskt dåligt och ha hippie-frisyrer, är att motivera oss besökare HELA JÄVLA TIDEN; "Och sen kommer 'Rock the fire and the flame from hell' som spelar klassisk hårdrock upp på scen! WOOOOOOOOOOW STANNA KVAAAAAAAAR. OCH MISSA INTE 'sunny days' som spelar fittig basen-iåttondelar-hela-tiden-och-alla-låtar-har-en-yeaaah-refräng-arena-rock som låter EXAKT som alla andra jävla band från 2005 och framåt. Här delar vi ut äckliga kakor och fula nyckelband från min överbetalda farsas deprimerande jobb!!!". Dra åt helvete.
Avslutar med ett citat från Nasum:
"Du är bevakad"
Jag hatar konferencierer och engagerade i olika arrangemang vars största uppgift, förutom att klä sig hysteriskt dåligt och ha hippie-frisyrer, är att motivera oss besökare HELA JÄVLA TIDEN; "Och sen kommer 'Rock the fire and the flame from hell' som spelar klassisk hårdrock upp på scen! WOOOOOOOOOOW STANNA KVAAAAAAAAR. OCH MISSA INTE 'sunny days' som spelar fittig basen-iåttondelar-hela-tiden-och-alla-låtar-har-en-yeaaah-refräng-arena-rock som låter EXAKT som alla andra jävla band från 2005 och framåt. Här delar vi ut äckliga kakor och fula nyckelband från min överbetalda farsas deprimerande jobb!!!". Dra åt helvete.
Avslutar med ett citat från Nasum:
"Du är bevakad"
Lasersvärd
Såg BK Mållgan idag i Sickla på ett litet konsertevenemang. Det var otroligt bra. Riktigt bra. Sjukt bra. Hursomhelst så var jag aldrig hemma mellan skolan och denna konsert och har således inte kunnat skriva blogg.
Orkar inte skriva nu, för nu ska jag sova.
Ska som vanligt ge er ett citat dock, dagen till ära står BK Mållgan för citatet:
"Ibland känner jag mig som Paul Hollander"
Orkar inte skriva nu, för nu ska jag sova.
Ska som vanligt ge er ett citat dock, dagen till ära står BK Mållgan för citatet:
"Ibland känner jag mig som Paul Hollander"
Han behöver mig
Jag vet att jag skulle ha skrivit de hittils 5 sämsta skivorna i år men något oväntat har gjort att jag måste få dispans från löftet: Tony Soprano ligger i koma. Han behöver mig och jag MÅSTE få se vad som händer. Jag inser alltså att Tony Soprano är en del av en låssasvärld, The Sopranos i låssasuniversumet: TV-serier.
Jag ska dock ge er något att knapra på. Ett citat från serien i fråga. Inte från Tony själv men från hans bedårande, tålmodiga och toleranta fru Carmela Soprano och deras talangfulla, vackra dotter Meadow Soprano:
Meadow säger: "There are other options! Isn't that what you always told me?"
Carmela svarar: "You've got options...i have a lawyer"
Jag ska dock ge er något att knapra på. Ett citat från serien i fråga. Inte från Tony själv men från hans bedårande, tålmodiga och toleranta fru Carmela Soprano och deras talangfulla, vackra dotter Meadow Soprano:
Meadow säger: "There are other options! Isn't that what you always told me?"
Carmela svarar: "You've got options...i have a lawyer"
Upplysning
Upplysningen om vad som är så jävla irriterande med de flesta bloggar. Jag säger inte att det är fel, att det inte är så man ska använda sin blogg. Men det gör mig JÄVLIGT irriterad; folk tenderar att skriva om saker i sin blogg som om det vore någon annans fel. Jag syftar alltså på saker som rör ens egna hälsa och psykiska tillstånd. Om jag till exempel mår dåligt och skriver det i min blogg som 10 pers läser och sen uttrycker att det är alla andras fel, att det är så jävla synd om mig. Jag är av den tron att västerlänningar med bloggar i 99% av fallen inte har något vettigt att gnälla över. Att då gå ut med ens pyttesmå kärleksproblem eller va fan det är (oftast kärleksproblem, med problem menar jag att två människor varit tillsammans och sedan gjort slut, en eller båda parterna mår dåligt över det) känns nästan som att håna de människor med riktiga problem. Det finns naturligtvis dem som faktiskt har blivit krossade av någon i en relation. Någon som blivit slagen av sin man eller en kille vars flickvän han var väldigt kär i har varit otrogen mot honom o sådana grejer. Men i så extremt många fall så handlar det om att personen bakom bloggen har ett tråkigt jävla svensonliv i sin tråkiga jävla familj och när hennes/hans pojkvän/flickvän gör slut så känner bloggaren i fråga att; oj det här är något jag kan få se ut som att jag mår dåligt över. Jag kan skriva det i min blogg så att mitt liv verkar intressant i andras ögon. Detta gör mig JÄVLIGT förbannad. Folk som förstorar sina i sammanhanget pyttesmå problem till något som ska kunna jämföras med våldtäkt, mord, drogproblem, svält osv. problem som folk har. Naturligtvis förstår jag att problemen vi har inte kan mätas med problem som man som fattig i bangladesh har men fortfarande måste det finnas nån gräns för vad som lämpligtvis kan kallas ett värdigt problem ens för en västerlänning.
För övrigt: Jag mår JÄVLIGT bra. Kanske för att jag vet att hon mår dåligt. Hon, dvs. min för några dagar sen flickvän. Inte för att hon var dum mot mig. Men jag läste hennes blogg där hon uttrycker att hon blivit sårad och kan inte låta bli att bli glad. Är det normalt? Hm vette fan, men det är något med hennes blogg som gör mig både förbannad och full i skratt. Otroligt konstigt. Men jag läser hennes blogg om hur ledsen hon är och hur hon aldrig kommer hitta en kille etc. Hon beskriver dessutom hur hon var som lyckligast någonsin när hon var tillsammans med någon annan snubbe för ett år sen. Nån kille som också sårat henne genom att göra slut. Snacka om att göra sig beroende av människor på fel sätt. Fast vad vet jag, han kanske var jävligt okänslig i sina handlanden.
Jag känner mig glad. Kanske för att jag aldrig lyckats såra en människa genom att bara vara tillsammans med henne och sen göra slut. Inte som den här gången i alla fall. Jag är väl kanske lite fascinerad av hur jag kan känna mig helt oberörd samtidigt som hon, enligt hennes blogg, tydligen mår dåligt över det här. Jag tror inte hon ljuger jag bara blir jävligt förvånad över mig själv. Jag förstår att jag kanske var okänslig. Men vårat förhållande varade några veckor och var inte särskilt givande för någon av oss, men ändå tycks hon ha förlorat något av att bli dumpad. Och för att ha förlorat något måste man ju ha haft något innan. Så antingen så gav jag henne något som hon sedan blev av med och därmed blev ledsen eller så tog jag något hon redan hade ifrån henne. Vad kan jag ha gett henne? Det är kanske där glädjen kommer fram, jag måste ändå ha gjort NÅT rätt liksom. Jävlar i helvete. Att hon dessutom är typexempel på jobbig bloggare som jag beskrev ovanför ska icke fördunkla mitt omdöme.
Wednesday 13 står återigen för avslutningen, som inte har något med tidigare skrivet i det här blogginlägget att göra:
"Murder murder yes indeed
K.I.L.L.I.N.G
Motherfuckers can't you see
that violence is the only thing that entertains me"
För övrigt: Jag mår JÄVLIGT bra. Kanske för att jag vet att hon mår dåligt. Hon, dvs. min för några dagar sen flickvän. Inte för att hon var dum mot mig. Men jag läste hennes blogg där hon uttrycker att hon blivit sårad och kan inte låta bli att bli glad. Är det normalt? Hm vette fan, men det är något med hennes blogg som gör mig både förbannad och full i skratt. Otroligt konstigt. Men jag läser hennes blogg om hur ledsen hon är och hur hon aldrig kommer hitta en kille etc. Hon beskriver dessutom hur hon var som lyckligast någonsin när hon var tillsammans med någon annan snubbe för ett år sen. Nån kille som också sårat henne genom att göra slut. Snacka om att göra sig beroende av människor på fel sätt. Fast vad vet jag, han kanske var jävligt okänslig i sina handlanden.
Jag känner mig glad. Kanske för att jag aldrig lyckats såra en människa genom att bara vara tillsammans med henne och sen göra slut. Inte som den här gången i alla fall. Jag är väl kanske lite fascinerad av hur jag kan känna mig helt oberörd samtidigt som hon, enligt hennes blogg, tydligen mår dåligt över det här. Jag tror inte hon ljuger jag bara blir jävligt förvånad över mig själv. Jag förstår att jag kanske var okänslig. Men vårat förhållande varade några veckor och var inte särskilt givande för någon av oss, men ändå tycks hon ha förlorat något av att bli dumpad. Och för att ha förlorat något måste man ju ha haft något innan. Så antingen så gav jag henne något som hon sedan blev av med och därmed blev ledsen eller så tog jag något hon redan hade ifrån henne. Vad kan jag ha gett henne? Det är kanske där glädjen kommer fram, jag måste ändå ha gjort NÅT rätt liksom. Jävlar i helvete. Att hon dessutom är typexempel på jobbig bloggare som jag beskrev ovanför ska icke fördunkla mitt omdöme.
Wednesday 13 står återigen för avslutningen, som inte har något med tidigare skrivet i det här blogginlägget att göra:
"Murder murder yes indeed
K.I.L.L.I.N.G
Motherfuckers can't you see
that violence is the only thing that entertains me"
Top Five
Topp fem bästa skivorna hittills i år:
1. Big Business - Here come the waterworks
Stoner/sludge/rock/metal (jobbig indelning men va fan ska man kalla det då).
Tungt, innovativt och melodiskt. Två personer, två instrument + sång. Ironiskt nog så bringar dem mer tyngd och innehåll i musiken än de flesta band. Coady Willis som spelar trummor kommer dessutom med en helt ny stil som är som en blandning av hysterisk 60-tals-trumstil och svängig, slutet av 80 och 90-tals tyngd. Jared Warrens sång slår allt i genren (stoner genren är väl närmast kanske, exkluderat Melvins som jag inte ser som stoner) och det mesta i närliggande. Hans röst är inte bara egen, kraftull och med en grym klang den känns som den är en del av allt annat. Låter lite abstrakt. Men hans röst passar så bra med basen och trummorna så det känns som att han är en del av instrumenten. Väldigt speciellt. Få har hört talas om dem, få har hört dem, men det är värt att kolla upp även om du inte är metal eller hårdrocks lagd. Här kan man nämligen hitta melodier som till och med objektivt är oslagbara. Överlägset bästa skivan i år.
2. Dinosaur Jr - Beyond
Pop/rock/grunge
Skönt att ha dem tillbaka. Skräpigt med poppiga melodier men samtidigt viss tyngd och grungekänslan från åttiotalet känns av, för att även om dem kanske aldrig egentligen var grunge rent tekniskt sett så passar dem rätt bra in i grungemallen ibland. Men men fortfarande i allra högsta grad poppiga, trots Joseph Mascis oändligt långa solon med dist som likagärna skulle kunna tillhöra Van Halen (kanske inte riktigt men typ). Väldigt bra, i klass med tidigare plattor från 80 talet till och med. Dem är definitivt i form.
3. Alberta Cross - The thief and the heartbreaker
Folk/Pop/Rock/Blues
Dröjde länge innan jag ens fick tag på den. För trots att bandet är 2/3 svenska medlemmar så kom skivan aldrig till sverige. De båda svenskarna är nämligen bosatta i England. Soundet på skivan är lite Neil Young (fast bra, no offense, jag vet att han tydligen ska vara en av världens största musikprofiler men jag tycker han suger) fast mer poppigt och modernt. Men de amerikanska folk-influenserna är väldigt tydliga. Även om vissa låtar låter som klockren pop. Bra pop. Inte brittisk massproducerad skit. Som det faktiskt blivit (syftar på...ja all brittisk poprock jag hört senaste åren förutom Cold war kids, som kanske är amerikaner föresten?). Helt galet bra melodier med ett coolt popbluesit sound på hela skiten. Coola 60, 70-tals orglar kan dessutom urskiljas. Jävligt häftig blandning av gammalt o nyare som blir något helt nytt istället.
4. Zatokrev - Bury the Ashes
Sludge Metal
För mig en väldigt nyinköpt skiva som dock direkt visade att den förtjänade den här platsen. Sludge Metal som för tankarna till Meshuggah. Skillnaden är dock att dem är långsammare och använder taktarter som en vanlig, dödlig, mänsklig människa kan räkna. Välmixat med ett nästintill perfekt gitarrljud för den här musiken. I rest my case!
5. Lillasyster- Hjärndöd musik för en hjärndöd generation
Hårdrock/Melodisk Metal
Jag greps av extremt stor förvåning när jag upptäckte att den här skivan var bra. Den leverar på så många olika nivåer. Vet knappt var jag ska börja. äntligen lite hårdrock som är på svenska och som vågar testa lite nya vägar. Ett trumljud som får mig att tänka på hardcore och refrängmelodier som för mig till 90talets skatepunk. Men samtidigt ger verserna mig någon sorts blandning av rapcore och något annat. Något jag inte kan sätta fingret på. Något helt nytt kanske?
Även om den här top 5 listan i och för sig är rätt bra. Så kan jag inte låta bli att sakna förra året. Förra året hade jag haft svårt att välja bara 5 skivor. I år är det här de enda fem jag kan hitta. Jag menar förra året hade man skivor som "(A) Senile Animal" med Melvins och "Fang Bang" av Wednesday 13. Eller varför inte "Robbers and Cowards" av Cold war kids. Eller, jag vet: "Highway to hangovers" med Bourbon Crow. Aja, får väl nöja mig me skiten jag fick. Dessutom är inte året slut än, listan KAN uppdateras.
That's it. Imorgon följer "Top 5 - Sämsta jävla skivorna på hela året eller skivor som gjorde mig förbannat besvikna", bra idé från min sida att vänta tills imorgon med den med tanke på vilken usel rubrik det där var. Imorgon har jag en bättre garanterat.
Ett citat från årets bästa skiva är väl på sin plats. Syftar alltså på Big Business och deras "Here come the waterworks". Citatet kommer från första låten, mästerverket "Just as the day was dawning" och det är lite småkonstigt. Väcker många tankar. Men framför allt dess meningslöshet är i sig tänkvärt.
"How can you sleep when you can't pull the teeth from your eyes?"
1. Big Business - Here come the waterworks
Stoner/sludge/rock/metal (jobbig indelning men va fan ska man kalla det då).
Tungt, innovativt och melodiskt. Två personer, två instrument + sång. Ironiskt nog så bringar dem mer tyngd och innehåll i musiken än de flesta band. Coady Willis som spelar trummor kommer dessutom med en helt ny stil som är som en blandning av hysterisk 60-tals-trumstil och svängig, slutet av 80 och 90-tals tyngd. Jared Warrens sång slår allt i genren (stoner genren är väl närmast kanske, exkluderat Melvins som jag inte ser som stoner) och det mesta i närliggande. Hans röst är inte bara egen, kraftull och med en grym klang den känns som den är en del av allt annat. Låter lite abstrakt. Men hans röst passar så bra med basen och trummorna så det känns som att han är en del av instrumenten. Väldigt speciellt. Få har hört talas om dem, få har hört dem, men det är värt att kolla upp även om du inte är metal eller hårdrocks lagd. Här kan man nämligen hitta melodier som till och med objektivt är oslagbara. Överlägset bästa skivan i år.
2. Dinosaur Jr - Beyond
Pop/rock/grunge
Skönt att ha dem tillbaka. Skräpigt med poppiga melodier men samtidigt viss tyngd och grungekänslan från åttiotalet känns av, för att även om dem kanske aldrig egentligen var grunge rent tekniskt sett så passar dem rätt bra in i grungemallen ibland. Men men fortfarande i allra högsta grad poppiga, trots Joseph Mascis oändligt långa solon med dist som likagärna skulle kunna tillhöra Van Halen (kanske inte riktigt men typ). Väldigt bra, i klass med tidigare plattor från 80 talet till och med. Dem är definitivt i form.
3. Alberta Cross - The thief and the heartbreaker
Folk/Pop/Rock/Blues
Dröjde länge innan jag ens fick tag på den. För trots att bandet är 2/3 svenska medlemmar så kom skivan aldrig till sverige. De båda svenskarna är nämligen bosatta i England. Soundet på skivan är lite Neil Young (fast bra, no offense, jag vet att han tydligen ska vara en av världens största musikprofiler men jag tycker han suger) fast mer poppigt och modernt. Men de amerikanska folk-influenserna är väldigt tydliga. Även om vissa låtar låter som klockren pop. Bra pop. Inte brittisk massproducerad skit. Som det faktiskt blivit (syftar på...ja all brittisk poprock jag hört senaste åren förutom Cold war kids, som kanske är amerikaner föresten?). Helt galet bra melodier med ett coolt popbluesit sound på hela skiten. Coola 60, 70-tals orglar kan dessutom urskiljas. Jävligt häftig blandning av gammalt o nyare som blir något helt nytt istället.
4. Zatokrev - Bury the Ashes
Sludge Metal
För mig en väldigt nyinköpt skiva som dock direkt visade att den förtjänade den här platsen. Sludge Metal som för tankarna till Meshuggah. Skillnaden är dock att dem är långsammare och använder taktarter som en vanlig, dödlig, mänsklig människa kan räkna. Välmixat med ett nästintill perfekt gitarrljud för den här musiken. I rest my case!
5. Lillasyster- Hjärndöd musik för en hjärndöd generation
Hårdrock/Melodisk Metal
Jag greps av extremt stor förvåning när jag upptäckte att den här skivan var bra. Den leverar på så många olika nivåer. Vet knappt var jag ska börja. äntligen lite hårdrock som är på svenska och som vågar testa lite nya vägar. Ett trumljud som får mig att tänka på hardcore och refrängmelodier som för mig till 90talets skatepunk. Men samtidigt ger verserna mig någon sorts blandning av rapcore och något annat. Något jag inte kan sätta fingret på. Något helt nytt kanske?
Även om den här top 5 listan i och för sig är rätt bra. Så kan jag inte låta bli att sakna förra året. Förra året hade jag haft svårt att välja bara 5 skivor. I år är det här de enda fem jag kan hitta. Jag menar förra året hade man skivor som "(A) Senile Animal" med Melvins och "Fang Bang" av Wednesday 13. Eller varför inte "Robbers and Cowards" av Cold war kids. Eller, jag vet: "Highway to hangovers" med Bourbon Crow. Aja, får väl nöja mig me skiten jag fick. Dessutom är inte året slut än, listan KAN uppdateras.
That's it. Imorgon följer "Top 5 - Sämsta jävla skivorna på hela året eller skivor som gjorde mig förbannat besvikna", bra idé från min sida att vänta tills imorgon med den med tanke på vilken usel rubrik det där var. Imorgon har jag en bättre garanterat.
Ett citat från årets bästa skiva är väl på sin plats. Syftar alltså på Big Business och deras "Here come the waterworks". Citatet kommer från första låten, mästerverket "Just as the day was dawning" och det är lite småkonstigt. Väcker många tankar. Men framför allt dess meningslöshet är i sig tänkvärt.
"How can you sleep when you can't pull the teeth from your eyes?"
Näst siste mohikanen; jepp, that's me! Hey, jag är van
Mitt hår ser så jääävla bra ut idag, och framförallt just nu. Och jag blir så jävla glad när folk hittar mina nile-city-referenser. Någon anonym kommenterade mitt förra blogginlägg: "Hon gråter" som är nile-city-hämtat. Oh va fint. Jag bli så jävla nöjd nöjd nöjd. nu var det säkerligen Sebastian nylin eller jocke berg (inte han från kent, min polare har samma namn, wow vilken grej) som skrev det men ändå lika roligt!
Det är väl inte mer än rätt att jag avslutar med en killinggänget-klassiker. Den här gången hämtat ur "Torsk på tallin":
"Vilka är bäst?
Vi
Vilka är vackrast?
Tallin 98 gänget"
Det är väl inte mer än rätt att jag avslutar med en killinggänget-klassiker. Den här gången hämtat ur "Torsk på tallin":
"Vilka är bäst?
Vi
Vilka är vackrast?
Tallin 98 gänget"
Hon gråter
Borde jag vara brydd? Nej, men jag kanske borde inse att jag skötte hela skiten jävligt dåligt. Tenderar att vara ett jävla svin har jag märkt. Inget jag inte trivs med i och för sig. Kanske det som är problemet?
Hon vill ju uppenbarligen dock inte att jag ska vara brydd. Hon har inte kvar mitt nummer i telefonen, hon har blockat mig på msn och tagit bort mig från listan osv. Hon vill snarare att jag ska vara arg. Känna lite som hon kanske. Förstår det i och för sig.
Men om sanningen ska fram så hade jag inget att hämta där. Hon är ledsen och säger att hon har gråtit. Jag känner mig lättad och känner att saker o ting framöver kan bli lättare gjorda för min del. Såsom alla andra förhållanden jag haft så har jag känt att jag ger någonting men inte får tillbaka mer än erfarenheten av hur en flickvän som ska passa mig inte ska vara. Min syster sa en gång en bra sak när jag pratade om min dåvarande relation med henne. Jag sa att jag alltid fick tjejen i fråga att skratta och så (detta var i en stund av tvivel för min del, vilket jag la fram till min kära syster) och hon sa "du behöver någon som får dig att skratta". Det låter enkelt. Men det var nog där det låg. Skratt är bara ett exempel. Jag behöver en relation som ger mig någonting. Någonting jag inte har. Linnea var smart, ödmjuk och sympatisk, men det hon gav mig var saker jag har i överflöd. Jag säger inte att jag är smartare än henne eller att jag är ödmjuk och sympatisk, men att vi inte kompletterade varandra särskilt bra är ett faktum. Samtidigt hade jag ganska lite gemensamt med henne. Jag finner mig själv passande i freud-mallen. Jag ville ha någon som lyssnade och grodde mitt ego, som ens mor. Men det jag behöver är inte någon som min mamma, en mamma har jag redan. Jag behöver någon som inte är som mig men samtidigt förstår och känner igen mig. Min käre styvfar beskrev känslan när han träffade min mor som att han kommit hem. Kanske är det så man ska känna? Ganska jävla abstrakt dock. Svårt att ta tag i en sådan känsla kan tyckas. Fast för honom var det självklart i och för sig.
Fast jag startade väl inte den här bloggen för att sitta och gnälla om hur folk omkring mig ska vara? Eller var det precis därför jag startade den? Ja just det.
In other news: Jag hatar Lars Winnerbäck. Jag hatar honom så jävla mycket. Egentligen kanske han är helt okej. Inte musikmässigt, hans musik suger metervis med kuk, men överhuvudtaget kanske det finns värre människor att gnälla över. Men det är något med honom som gör mig förbannad. Kanske är det att så JÄVLA många tycks vilja låta EXAKT som honom när det gör musik medan han i sin tur kopierar större män i samma genre. Han är ju för fan inge speciell. Sluta prata om hans texter som att dem vore så JÄVLA COOLA. Hans musik är som ordjakten; samma jävla program om och om igen fast med olika personer och man kan alltid lista ut orden utan att ansränga sig överhuvudtaget. Alltså hans låtar är gjorda under samma jävla mall varje gång, skillnaden är vilka drygjävlar till kvinnor han varit med som framkallar skiten och man kan alltid lista ut vad texterna handlar om, det är alltid så jävla uppenbart. Jag vill att musik ska ge mig någonting att bita i.
Jag fick chansen att diskutera honom med min gode vän Anton över en fika idag. Winnerfuck kom på tal då vi hörde en av alla hans tonica-subdominant-dominant-tonica-låtar (musiktermer, musiker; ni förstår) på radion på café soda och han sa att han inte gillade honom för att han var "snäll-vänster" alltså en såndär som snackar om vänster-vridna saker i sina låtar men som egentligen inte tycks vilja eller gör något åt saken. Kanske är det det: han är så förbannat jävla icke-innovativ man som musiker kan vara. Han borde starta en jävla klubb med U2 som gjort samma jävla låt i över 20 år.
Nu får det vara nog med det här blogg-inlägget. Avslutar med ett citat från (vad han nu heter) sångaren i bloodhound gang:
"But its hard to find a girl with a viper tattooed on her tushy
And how many girls do you know that can play the harmonica with their pussies?"
Hon vill ju uppenbarligen dock inte att jag ska vara brydd. Hon har inte kvar mitt nummer i telefonen, hon har blockat mig på msn och tagit bort mig från listan osv. Hon vill snarare att jag ska vara arg. Känna lite som hon kanske. Förstår det i och för sig.
Men om sanningen ska fram så hade jag inget att hämta där. Hon är ledsen och säger att hon har gråtit. Jag känner mig lättad och känner att saker o ting framöver kan bli lättare gjorda för min del. Såsom alla andra förhållanden jag haft så har jag känt att jag ger någonting men inte får tillbaka mer än erfarenheten av hur en flickvän som ska passa mig inte ska vara. Min syster sa en gång en bra sak när jag pratade om min dåvarande relation med henne. Jag sa att jag alltid fick tjejen i fråga att skratta och så (detta var i en stund av tvivel för min del, vilket jag la fram till min kära syster) och hon sa "du behöver någon som får dig att skratta". Det låter enkelt. Men det var nog där det låg. Skratt är bara ett exempel. Jag behöver en relation som ger mig någonting. Någonting jag inte har. Linnea var smart, ödmjuk och sympatisk, men det hon gav mig var saker jag har i överflöd. Jag säger inte att jag är smartare än henne eller att jag är ödmjuk och sympatisk, men att vi inte kompletterade varandra särskilt bra är ett faktum. Samtidigt hade jag ganska lite gemensamt med henne. Jag finner mig själv passande i freud-mallen. Jag ville ha någon som lyssnade och grodde mitt ego, som ens mor. Men det jag behöver är inte någon som min mamma, en mamma har jag redan. Jag behöver någon som inte är som mig men samtidigt förstår och känner igen mig. Min käre styvfar beskrev känslan när han träffade min mor som att han kommit hem. Kanske är det så man ska känna? Ganska jävla abstrakt dock. Svårt att ta tag i en sådan känsla kan tyckas. Fast för honom var det självklart i och för sig.
Fast jag startade väl inte den här bloggen för att sitta och gnälla om hur folk omkring mig ska vara? Eller var det precis därför jag startade den? Ja just det.
In other news: Jag hatar Lars Winnerbäck. Jag hatar honom så jävla mycket. Egentligen kanske han är helt okej. Inte musikmässigt, hans musik suger metervis med kuk, men överhuvudtaget kanske det finns värre människor att gnälla över. Men det är något med honom som gör mig förbannad. Kanske är det att så JÄVLA många tycks vilja låta EXAKT som honom när det gör musik medan han i sin tur kopierar större män i samma genre. Han är ju för fan inge speciell. Sluta prata om hans texter som att dem vore så JÄVLA COOLA. Hans musik är som ordjakten; samma jävla program om och om igen fast med olika personer och man kan alltid lista ut orden utan att ansränga sig överhuvudtaget. Alltså hans låtar är gjorda under samma jävla mall varje gång, skillnaden är vilka drygjävlar till kvinnor han varit med som framkallar skiten och man kan alltid lista ut vad texterna handlar om, det är alltid så jävla uppenbart. Jag vill att musik ska ge mig någonting att bita i.
Jag fick chansen att diskutera honom med min gode vän Anton över en fika idag. Winnerfuck kom på tal då vi hörde en av alla hans tonica-subdominant-dominant-tonica-låtar (musiktermer, musiker; ni förstår) på radion på café soda och han sa att han inte gillade honom för att han var "snäll-vänster" alltså en såndär som snackar om vänster-vridna saker i sina låtar men som egentligen inte tycks vilja eller gör något åt saken. Kanske är det det: han är så förbannat jävla icke-innovativ man som musiker kan vara. Han borde starta en jävla klubb med U2 som gjort samma jävla låt i över 20 år.
Nu får det vara nog med det här blogg-inlägget. Avslutar med ett citat från (vad han nu heter) sångaren i bloodhound gang:
"But its hard to find a girl with a viper tattooed on her tushy
And how many girls do you know that can play the harmonica with their pussies?"
