Robert

Eftermiddag i tanto slutar ofördelaktigt/awesome. Pipa: det hade vi. Folköl: det hade vi. 5 personer: det var vi. Kallare än Charles Mansons hjärta och lika idérikt som en beck-film, men trevligt och mysigt var det. PLÖTSLIGT en stor limegrön massa uppstår. Man kan urskilja onaturligt stora byxor med otympliga kedjor och fult halvblonderat hår. Självklart, hur kunde vi glömma, vi var i tanto; där är man inte utan total överdos av fashioncore-anhängare och new-rejvare. Jag bad en bön att de skulle passera och kanske ansluta till de 20000000000 sleazarna som satt 100 meter ifrån oss. Dessvärre hade vi nyligen tänt en engångsgrill som gav oss värme, denna var denna grupp fittor respektabla människor av någon anledning väldigt intresserade av. Dessutom satt vi vid en bänk. På beloppet av 2 minuter hade vi omringats av dessa människor (ingen överdrift, det var det märkligaste jag varit med om på länge. Högst obehagligt dessutom). Någon börjar äta på våran mat (vi hade paprika, pita-bröd och halloumi). Närmsta 40 minuterna dricker jag bittert av min öl samtidigt som jag, väldigt indiskret och inte subtilt på något sätt försöker bli av med dessa människor. De tar mina förolämpningar som skämt, trots att jag i allra högsta grad var allvarlig. De första de sa till oss var "men vilka tattare vi är som står här och värmer oss över en engångsgrill" och jag instämde, till ingen nytta för de trodde naturligtvis att jag skämtade. Jag fick dock gott betalt av att sitta kvar och ta skit (snarare ge skit), för efter inte lång tid anslöt skäggkillen, Robert. Han öppnade med "Hej, ni får ursäkta men jag är en sådan där social människa som söker kontakt med andra människor". Han hade en sympati större än hans skägg och en utstrålning självklarare än Nordmans heroin-missbruk. Han lös upp våran tillvaro och den stora "folk"massan skingrades, det var bara vi och han. Tack Robert sa vi och gav honom våran sista folköl. Han uppskattade den mer än Mona Sahlin uppskattar en Toblerone och vi behövde honom mer än Peter Harryson behöver fettsugning.

Jag säger åter igen TACK till Robert med skägget och avslutar med hans ord.

"Är du rockabilly, psychobilly, punkare eller nazist?"

Kommentarer
Postat av: Jocke

Hahaha, man missar verkligen en hel del av att bo i hudik. Jag vill bort härifrån-

2008-04-05 @ 17:04:08
Postat av: Mattias

Jag är otroligt glad att jag delade den här upplevelsen med dig, Captain.

2008-04-05 @ 19:58:01
Postat av: Basse

Det var mig en sjuhelvetets rolig kväll ändå, kan inte annat än hålla med Mattias.

2008-04-06 @ 01:18:59
Postat av: alex

Ja det var fint.

Håll ut jocke, snart kan du träffa honom med oss... i nangijala!

2008-04-06 @ 11:51:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0