Tecken på existens, inte liv, om man nu ska skilja dem åt... vilket man ska.
Vad hände med tiden när jag vaknade på morgonen och betänkte nonsens det första jag gjorde. Jag hade glömt bort hur det brukade vara att vakna, men nu när jag väl minns hur det brukade vara börjar jag fråga mig själv hela tiden var det är som gör att det bara brukade vara och inte är så längre. Jag mår bra enligt alla normer och alla mått av välmående som finns men jag vill vakna på morgonen och känna att jag mår bra. I sökan på normaltet och förgängliga faktorer till förändring finner jag mig själv misslyckas med det som var hela anledningen till att leta efter vad som gör mig glad. Jag är inte ledsen eller deprimerad. Jag skulle inte ens kalla mig nedstämd, men jag vet inte, för den delen, om jag är glad heller.
Jag skriver det för att jag hört så jävla många snacka om hur bra man tydligen ska må när man får "tala ut" eller "skriva av sig" när man mår dåligt (emellertid vet jag dock inte om jag faktiskt mår dåligt nu som sagt), det har aldrig hjälpt för mig och egentligen var jag sugen på att vara lite aktiv och ringa någon kär vän som jag skulle kunna träffa, trots att sen timma är slagen, och på så sätt bearbeta mitt... grubblande, i brist på bättre ord. Jag kom aldrig till skott, (note to self: uttrycket att: "komma till skott" är oerhört cheesy) dock mest för att det är så jävla sent.
I övrigt så tycker blondinbella att det är jobbigt när hennes städerska dammsuger hennes lya på kungsholmen för att det låter så högt att hon "inte kan höra sig själv tänka". Litet tips Bella, från mig till dig: STÄDA SJÄLV. Eller kanske kan du vara lite galen och tala om för henne att vänta med dammsugandet tills du har gått därifrån så att du kan göra klart ditt otroligt givande videoblogginlägg där du tog upp just den här frågan. Jag menar, vem vet(!) kanske kan även städerskan kommunicera som vanligt folk. Dessutom hade ju det gett utrymme i videobloggen för dig att ta upp något som inte bekräftar mina och många andras bild av dig som en tanklös, överbetald bimbo i mängden. Fast det å andra sidan skulle ju leda till att jag inte hade något att skriva om... å andra sidan igen så finns det ju multum med exempel på när du bekräftar bilden av att du är en tanklös, överbetald bimbo i mängden.
Citatet idag kommer från Sara Lundbergs mormor. Sara Lundberg har för övrigt precis fyllt 18 år och jag önskar henne all lycka i vuxenlivet. Vuxenlivet som ironiskt nog innebär att man får dricka, då drickande förvandlar vuxna människor till småungar. Här kommer i alla fall citatet från Saras mormor:
"Jag är mormor"
Kommentarer
Postat av: joel
Nu är det slut med dansk filosofi för din del.
Postat av: Jocke
Trevligt att få se lite aktivitet i bloggen igen. Då kan du ju också passa på att skapa lite aktivitet i Jocke Blomgrens telefon snart? :)
Postat av: alex
För det första jocke, varför kan inte lika gärna någon av er göra det? Visst att jag sagt att jag skulle göra det, men om du tycker att det tar för lång tid så kan du ju lika gärna göra det själv.
För det andra, jag har redan ringt jocke, lämnade ett meddelande, han svarade inte.
Postat av: Sara
jag väntar på "mitt" inlägg...
Postat av: skådespel, skådespel....
http://blogg.motkraft.net/autonomak/2008/01/04/foraktets-skadespel-mots-med-skadespelets-forakt/
Trackback
